Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Skogsfrå såg ut som en vacker flicka, när man såg henne framifrån, men såg man skogsrå på väggen hade det stor hästrumpa i ändan. När man fick se skogsrå frammifrån blev det vackert väder, men fick man se skogsrå på ryggen, blev det storm och oväder. En gumma vid namn Stina som bodde ensam i en stuga, brukade ofta på kvällarna se skogsrå och ofta sade gumman till dem hon träffade dagen därpå; nu breir det snart oväder igen för jag såg skogsrån igår kväll och den vände ruman mot mig.
Skatter
I Tostared skulle en skatt vara gömd och så skulle det vara ett slags djur som vaktade den. Det var ett par pojkar en gång som såg att det brände i en buske, det var tecken på att skat- ten fanns där. Då kasta de en kniv in i busken och då kom det ut en höna som sa: "Ta ditt igen, ta ditt igen." Och så tog de kniven men fick ingen skatt.
Skatter
En som hette Johannes, ett fattighjon, de kallte´n galne Johannes. Han gick ofta upp över berget här, Stegatorpaberga och sa´, att där var en skatt. Han sa´, att det smelte snart opp.
Naturföremål
Det finns en sten i Ölmevalla marker, som kallas Bockasten och den skall vända sig då han känner bakelukt, men han kan aldrig vända sig, för det är för långt till husen.
(Troll) Naturföremål.
I Letsberg sa´ de gamle, att det fanns berggub- bar och bergtroll. Härutanför fanns en jättehåla och den sa´ man, att jätten hade gjort. I vår trädgård finns en stor håla och borta i Hanhals en. Där sa´ man, att jätten hade haft sina båda fötter och så hade han suttit i jättehålan. I en jättehåla som man sa´ var en offerkälla, den var fylld med vatten, kastade de in mynt. Där har man också funnit kopparmynt.
Jätten. Naturföremål.
Berättade, att när dom byggde Hanhals gamla kyrka, visste ej när, troligtvis i katolska tiden, var det en jätte som var så arg på klockar´n och försökte ofrida dem. Så var han på Kalvö och därifrån kasta` han en stor sten mot kyrkan, men den träffade inte. Den ligger än upp i berget, rätt långt från kyrkan.
(Jättar) Naturföremål.
Det var ett stort berg vid Torkelstorp de kalla Jättaräva, håla i berget. Så var det en häl i berget, Jättahäla, jätten hade suttit där på berget.
Jättar. Naturföremål
Det stog en jätte på Kalvö och kasta en sten och skulle slå ner Hanhals gamla kyrka. Stenen ligger där- oppe år 3 eller 400 m. från kyrkan. Den är så stor som detta rummet (ung. 3 x 3 x 2 m)
Kyrkklockor.
När Kristian Tyrann drog härigenom tog socken- borna båda kyrkklockorna och sänkte i Lygnern och då var det någon som sa, att om man ville ha upp dem igen skulle det vara två tvillingkalvar, som skulle vara helt vita med röda ögon som skulle dra upp dem. Men de skulle vara upp- födda med bara sötmjölk. Så var det en ko i Sunstorp som fick tvillingkalvar som var precis sådana. De hade alltid fått sötmjölk utom en enda gång då pigan tyckte att de gott kunde få vassla. De försökte alltså få upp klockorna med de här kalvarna, men när de hade fått dem ända upp till vasskanten ramla klockorna ner igen och då hörde de en röst som sa´: Inga vasslekalvar drar upp mig.
Farsoter
Det var en gång som skulle köra till kvarn och då skulle han möta två barn i Klämmelia (i Ölmevalla) och det ene skulle ha en raka och det andra en sopa. Så frågte han vad de skulle med det till och då skulle de svara, att de skulle sopa och raka. Då kom det en slags pest, om det var kolera vet jag inte, men alla dog i Ölmevalla. Så kom det dit två från andra socknar, en kvinna, hon hette Rut och bodde på Ölmanäs och en man och han hette Hammar och än kallar de det till Hammars på ett ställe i Åsa.
Farsoter.
Digerdöden gick så mycket i Ölmevalla så det var bara en karl igen. En gång han var ute och gick fick han se rök på ett ställe och gick dit. Då var det en kvinna som hade överlevt där och så gifte dom sig. Koleran gick har ock. Ovanför Limmanäs finns en kolerakyrkogård.
Krig och fejder
Vid Frodestenen sa´de, att det spökade. De talte om att de inte kunde få hästarna att gå fram där. Kung Frodes krigshär, den danske kungens, bodde där och det var många som fick köra åsides för att komma förbi dem.
Krig och fejder.
På Dal var en rik herrgård. Dit kom en gång sju rövare, men frun gav dem att dricka, så de blev fulla. Så tog hon en av rövarna med sig och sa´ att hon skulle visa honom omkring i huset. Så öppna hon en stor kista och sa´, att han skulle titta i den. När han då böjde sig över den, slog hon igen locket, så huvudet gick av honom. Sen skyn- da hon sig ner till Hanhals udde, där en stor krigshär bodde i en fästning sen danskarna var här i trakten. Rövarna trodde hela tiden att hon visade den där rövarn omkring i huset. Men krigshären kom och hjälpte henne och slog ihjäl alla rövarna. Så blev det en visa om frun: "Hon red till Hanhals holme i sina kippeskor."