Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
De sade förr att gasten blev sådana nyfödda barn, som togs av daga i hemlighet. Villkoret för att barnet skulle bli en gast var, att brottet ej uppdagades. Dylika fall kallades `gastonga`. När jag var mycket liten, var en bonde en gång i Håkälleskogen och skulle stjäla spinge eller töre, det vill säga sådant trä som användes att lysa med. När han skulle köra, var gasten där, så att han kom inte loss. Då bad bonden, att gasten skulle flyga och fara. Knappt hade han sagt det, förrän det bar av i en förskräcklig fart. Hästen hade inte förmått förut, när gasten höll.
Häxor och trollkarlar
Om en tog en orm i mars och kokte den och sedan drack det vattnet, som ormen kokt i, skulle en bli kloker. Det var en magister, som hade bli- vit ihjälslagen här, och ingen visste, vem som hade gjort det. Då var det en kloker från Mark som, när han gick förbi det stället, där magistern var dö- dad, kunde se de fyra, som slagit ihjäl honom. – De sa, att en del mänskor hade onda ögon. Om de skräpte av barna eller djura, var det farligt. De kunde väl förtrolla dem på något vis. Men sa’ man då, att de skulle kyssa en i änden, gjorde det ingenting.
Häxor och trollkarlar
Påskakäringer reste till Häcklefjäll påsknatten. Det var fruntimmer som hade dåligt rykte.
Häxor och trollkarlar
Det var en käring de kallte Finska Lotta, hon gick omkring och trolla’, men hon var inte finska, fastän de kallte henne så. Hon bruka’ gå och bettla och om det var råttor på ställena läste hon bort dem. Hon kom en gång till Lindström, nämndemans far, och då ville han se hennes trollapparat. Då tog hon upp kjortel och säck och viste honom hela änden och sa’: Nu fick du se trollapparaten.
Häxor och trollkarlar
En spåkäring har sagt om Fjärås kyrka, att den aldrig blir färdig. Dom reparerar den vartendaste år också. Käringa sa’, att en kyrkklocka hade blivit dränkt i Lygnen. Innan de får upp den blir aldrig kyrkan färdig.
Häxor och trollkarlar
Käringer for om påska till Blåkulla. Var det ligger vet då ingen. Sa’: Sopa, raka, smörjehorn, det skall hon ha te resedon. Res fort, res fort, min lilla vän, men stanna inte i skorstenen.
Årsgång
På julafton skulle man gå tre gånger runt husa och se in genom fönstret, då skulle man se den som skulle dö under året sitta som lik vid bordet.
Gastar.
Askemäre, som for här omkring och sålde aska uppi från Mark berätta´ om gastar. En sa´ han hade gasten efter sig en kväll och som han var kommen in slog gasten i dörren och gjorde ett flabbande. Gastar skulle var spöken efter ihjälslagna män- niskor. En annan hörde gastar slåss en natt. "Ge tappt, ge tappt," sa den ene, och de smällde på och slogs. På Lonkagården (##) var det en som hette Elin (####) och hon hade tagit livet av sitt barn och just då kom henna bror och då sprang hon ut genom fönstret och ut på Askberg och lät sig trilla utför där. Men hon slog inte ihjäl sig riktigt utan sprang till Fjärås till Alletorke kvarn och där hitta de na döer i snön. Och så har de alltid haft för sig att Lonka-Elin spöka och de hör hur hon gnäller. De skulle / inte få begrava så´na som hade självtatt sitt liv på kyrkogården utan de skulle lagt henne i en mosse och den kaller de än Lonka- mös.
Gastar.
Förr om det var nå´n människa som tog livet av sig blev det en gast. Nu tror vi åska har slagit ihjäl allt sådant. Om de fann någon människa vid sjön som hade pengar på sig och de tog dem och inte tala´ om det och laga´ så den döde kom till kyrkogår´n blev han en gast. Gastarna visa´ sig särskilt mot oväder. Det var framme i Hagen en som låg död i huset och vi gick utanför och vänta på en karl från Göteborg och han kom inte förrän tolv och då gick vi hem. Och jag skulle bära en korg på ryggen, men jag orka´ knappt gå själv. Men vete- ligen tror jag att jag bar på henne. Vi hade varit i lag med tösa och hon var argsinter och jag kanske sa´ nått om´na. Så talte jag om´et och kräktes i tre dar. Min mor talte om, att många gånger på säterit när / de skulle gå ut om kvällen och sätta sig och pessa och då fick de höra gasten ropa så snart de hade satt sig och då sprang de in genast. Det var en karl, som låg borti en skogsbacke och sov en natt och där väsnades så förskräckligt så han vakna. Det var ett par gastar som slogs. Då fråga han dem vad de vill och då svarte den ene: "Han var skyldig mej sex styver i livstiden." "Om jag ger dej sex styver", sa´ karlen, "får jag då vara ifred ?" "Ja", svarte gasten, och så gav han honom sex styver och så blev det tyst.
Lyktgubbar
Lyktegubbar var lyse som gick i vattendrag. Det var inte lönt och gå dit för det blev borta när en kom dit. Han förde folk och lyste dem hem när det var mörka nätter.
Lyktgubbar
De hade för sig förr att de hade lyktegubbar, som lyste borti sumpiga marker. Vi prältrask en gång vid ljus betti en morgon, jag och bror. Det bodde en torpare här bredvid som hade en pojk som hette Anton och föräldrarna hade skickat honom ett ärende. Jag trodde pojken var galen för han kom flygande in genom logdörren och ropte: Där går en lyktegubbe. I Onsala talte de om att lyktegubbar var onda andar.
Lyktgubbar.
Det är dunster som kommer ur jorden vid bäcken oh diken. Somliga trodde det var nå´n slags gast det också. Min bror talte om, att det gick en lyktegubbe långs en bäck och gedde ett så starkt sken på en lada, att han såg den. I Frillesås var det en som var ute och gick och så låg det den stor stock över ån som han skulle gå över. Också fick´en se en lyktegubbe. Så skynda han sig för att han skulle komma före till ån, men lyktegubben var där lika fort och han var så rädder att han skulle ramla i. De talte om att de gedde honom pengar ibland. Pap- pa talte om att han sa´ till en lyktegubben att han skulle lysa´n hem så skulle han får en peng. Och han lyste honom ända hem och där låg en stor rishög på gården / och där kasta´ pappa pengen och lyktegubben flängde upp hela högen tills han fick tag i den.
Lyktgubbar
Um där legat nerruttnat djur skulle de hål- las till där, längs vattendrag. När de torka hö på hösten var det en som kom sjuk hem en natt. Han hade sett lyktgubbar. Pojken som var med prata´ och då sa´ gubben: "Håll mun din lavalätte," för en skulle inte prata om en såg något.Han hade för sig det var en käring, hon skulle heta Käring Sju- huvud. Hon skulle ha en hop påsar, som hon la´ på ryggen på folk och så skulle de lära krypa. En hade slitit hål på knäna.