Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittrornas ursprung
Det var innan de vart utdrivna ur paradiset. Gud kom in till Eva och frågade efter hennes barn. "Ja, det är dem jag nu har inne", sa hon. Men hon hade ju en massa ute, men dem hade ju inte några kläder, dem var naken, så hon ville inte visa dem. "Dem som då är ute, dem ska också få vara ute", sa Gud då. Och det vart vittren då.
Annandag jul.
Då brukade ungdomen rida omkring utklädda. Det var på annandag otta di "red staffan", som det kalltes Di red in mä hästa där dom bodde, uppför trapper och in i huset. Det blev borttaget snart, för det var synd om hästa, di ble skadade och karer va´ fulla och sjungde. Så fick di mat och brännvin. Annandan dro di kävle (###) så när kvällen kom, var halma som hackelse. Di vira hop en trinne å halm å så sätte sej två karar å hållt i´n å to´ spännetag mä föttera å dro´ å så så´ di vem som var starkast. Di satt på golve´- halma. En annan lek di gjorde, för di hade många lekar to´ en arma över huve´ å så skulle en ann stå på hans hänner å han, den som hållt arma över huve, skulle kasta den andre över sett huve.
Nyår.
När man ser nyårsnyt skall man inte vara tomhänt, för då får man gå tomhänt hela året. Om nyet hänger på kant, blir det regn, och om det hänger i bukt, blir det tork. Om det är stor rågård om månen blir det vackert väder, om rågården är liten blir det oväder åtminstone om några dagar. På nyårsdagen skulle man vara hemma, och inte springa omkring hos andra, för då fick man springa hela året.
Nyår
Om nyår såg de i aska i spisen. Om det var som en fot i askan, blev det barn inom året, och om de såg en hand, skulle någon dö på det året.
Knut.
Om Knut sopa´ di ut julen. Utklädda flickor och pojkar gick omkring i byn och hade varsin ruska mä sej. Så sopa di första di kom inom döra och sopa överallt i hela huset. Då sopa´di ut julen. Så fick di traktat, oftast vin.
Påsk.
Svarte månda, vite tisda, dömeronsda, skär- torsda, långfreda, påskaafta. Spinnrocka skulle ut den vecka, för de damma så. Fattiga folk var ut- klädda och gick omkring och tiggde ägg på ställena och så sjongde di när di kom. Di hängde för ansikte så en kände dom inte. Somma hade sotat sig i ansikte men de´ va´ farli lett. Påskadan på moren åt di påskaägg. Bruka färga påskägga, di plockte mossa och kokte i och då ble di bruna. Ble så kokta att hela ägget ble grönt så gott var´t inte. Ibland hade di röfärg.
Påsk.
Dagarna i dömmervecka kalltes svarte måndag, vite tisdag, dömmer onsdag, skärtorsdag, lång fredag och äggalördag. På påskafton tände de upp påskeld, det var för jordbruket, det var ett gammalt märke efter kolelden som Petrus värmde sig vid.
Vårhalvåret.
Förste maj spisa di ute på marka. Hade brö, tunnbrö sen jul: Det skulle väre vårstycke. Så drack di äggtoddy, var kokt dreck, brännvin och ägg.
Vårhalvåret.
Om det regna´ bönsöndagen, sa´ de, att det blev bra gröda. Sånt väder det var på påskdagen, sånt skulle det ock bli till pingst.
Vårhalvåret.
En dag i mars hette Petter Katt. Efter den dagen var aldrig sjöarna säkra för då kasta´ Pet- ter Katt en varm sten i vattnet. - På Korsmässo- dagen skulle bönerna ha tre blad. - På Kristi himmelsfärdsdag bruka de fiska horngädda och den som fick mest gädda den dagen fick fiske- tur hela året. Korna släppte de ut på bete första gången Beda-dagen. På Eriksdagen skulle rågen ha ax: Om Erik ger ax, ger Olof kaka.
Troll
Det var ett hål i berget ovanför kyrkan som de kallte trollfursta. Det skall vara en gång i berget så man kan komma ut bort i Fjärås. Det var många berg som de trodde var troll i. I Debjer i Fjärås var det en människa som skulle ha sett hur hela berget stog på pelare och de dansa och levde innan- för. En skulle inte släcka ljuset om natten, innan bar- nen var döpta, för då kunde det komma troll och förbyta ungen. Det var en bortui Torpa, som hade en så´n elak unge, som skrek jämt och den skulle vara förbytt. Trollen skulle vara så rika. Alla som höll sig be- kanta med dem var så rika. Julanatt och nyårsnatt var en särskilt rädd för troll. / När de hade gått och lagt sig om kvällen, kom trollen och tappa´ upp dreck och tog vört från dem. Så gick de bort i fähus och mjölka för eget behov.
Troll
Det var en i Fjärås som hade fått en bortbyting och så hade de lärt henne, att hon skulle sätta troll- ungen på fjöla (###) när hon bakte. Det gjorde hon och då kommer trollmor farande och säger : "Du behöver inte göra så med mitt barn, jag har varit snäll vid ditt." Och så tog hon sin unge och gick. - På Asse- lund skall det vara en hop kopparspänner, som trollen hade lämnat när de skulle stjäla dricka. Då ropte det att "Stompen föll i elden" och då sprang de. - Vid Kållaskog fanns det en bortbyting, som aldrig sa´något. En gång han hade fått ett par nya skor så sa´han: "Jag är så gammal så jag har sett Kålla skog bränna ner och växa upp tre gånger, men jag har aldrig sett ett barn med så vackra skor" / Det skulle vara troll i Debjer. Där skulla sitta järnkram- per i berget. Det skulle gå nå´n förbi en natt och då dansa´de och spela och sjungde med en katt, som de hade tagit nå´nstans och de sjungde: "Dansa med Pär Månssons katta." Det är ett dånande, som jag hört i all min livstid nå´n enka gpng på Hunnakolla. Det är som de hade mycket med sten och lät trilla ner. Det hörs vid 10-tiden på kvällen. En gång när jag var liten hade jag och en liten gosse, som hette Börje byggt en stuva(###) av stenar och så om natten hörde vi ett rasande och då blev mamma arg ocg sa´: "Nu rasa stuva", men den stog lika fin på morgon. Och en trettneafton kom jag på dammelucka och hörde det där dånandet och det var ett fruntim- mer med mej och hon hörde inget. Det är som det var inne i kullen som det rallar. Det var på ett ställe i ett berg som de hörde troll, jag kan inte säga var det var, men de hörde hur / det sucka´därinne. Men så slog åska ner en gång och se´n hörde de aldrig nå´t. Några smågossar var uppe på ett berg och skulle slå ihjäl fåglar eller vad det varoch då skul- le det komma en stor hand upp ur berget och vinka och säga: "Låt de små grå gå, de gör er inte nå´t ont".
Troll
Trollen bodde i bergen. Där vid Deberg i Fjärås skulle det vara troll. En gång då kyrkoherden skulle köta till julotta hade de tänt och dansa`och spela´och han höll där och så sa´han: "Jag har inte funnit någonstans i den heliga skrift, att Lucifärs släkte skulle få någon- ting", det vill säga de skulle inte komma fram utan tillbaka istället. Borti Torpa hade frun på stället bryggat en gång och så när det hade blivit natt och de var ute i la´gårn och syssla om sina kor kom det en trollkäring och öste i två stora kopparspänner. Men då kom det någon anhörig till trollkäringen och sa´: "Lilleputt datt i ###" (= elden) och då blev hon så rädd så hon sprang ifrån sina kopparspänner och det påstås att de finns på gården.