Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Vattenväsen
I sjön skall det vara sjöråer. De påstår de har sätt sjö- råer. De skulle ha männskohuvud och armar men bena skulle vara en rump. Det var något av vart, både fruntimmer och karlar. Det var tal om förr en tös som blev tadder av ett havrå. Sjöråerna levde precis som fisken i sjön, hade inga varaktiga hus. Näcken var la ett djur.
Vattenväsen
Brandten hämte har hört näcken. När han var ute med båten hörde han hur han spelte på sjöbotten och "här är ingen människa som kan spela så grant som han" sa´n. Och dom skulle offra t´en och somna la´ två öre och somna fem och så tog de penga och kasta på det stället i sjön, där dom hade hört han spela. Och då börja han spela igen ännu värre. Då skulle resan gå lyckligare.
Vattenväsen
Mamma hade hört, att en hop smågossar satte sig på näcken vid en ånabrink. Och alltefter- som de satte sig på längde sig hästen. Då skulle det vara någon som sa´: Jesu kors, aldrig har jag sett sånt långt kors", och då skulle näcken försvinna. _ I en stuga hade de en syster som var ute och hon fick höra näcken spela och hon dansa´ efter det spelet och hon skulle bli galen av det. Sjörån skulle narra karlar till sig. Det var en karl som var i skogen och kokte tjära och då kom det en sådan vacker och ställde sig jämte han, och då sa´han, att hon skulle vända på sig och då skulle hon vara ihålig baktill. Döljevatten hade de för sig, att de skulle ha och tvätta sig i för att de skulle bli vacker. De skulle ta julesnö och / gömma och tvätta sig med det om midsommar. Och så höwar jag inte om de skulle ta vatten i en en bäck som rann från söder till norr eller tvärtom och det skulle de ock tvätta sig med. Men de säger, att det inte finns några så´na bäckar för alla rinner öst-väst.
Bergväsen
Det var en gubbe, de kallte´n Kalvån (###), han skulle vara nå´n mystisk person och han bodde la i ett berg, kan jag tro, men det har jag aldrig hört talas om. Han hade tolv hagar, och i varje hage hade´n tolv sugger och varje sugga hade tolv griser. Det finns ett berg som heter Håberg och där bodde en gubbe, som hade folk till att spinna åt sig, men de måste ha en skål med vatten hos sig när de spunno garn hos han för de fick inte doppa fing- rarna i mun.
Jättar
Min mor talte om att hennes mor såg en jätte vid Rågelund, vid ett stort berg. Han hade en stor, stor hatt, men just då slog åskan ner och då blev han borta. De påstod ock, att jättarna var rädda för solen. De skulle bo i berget där. Borta i Torpa i Deberg skulle vara en jätte. Det var en bonde som skulle ha faddergille och så ville han ha jätten till fadder. Jätten sa´, att han inte kunde komma, men han skulle ge fadder- gåva. Han frågte bonden om han hade en säck och det hade han och så öste jätten pengar i och så frågte han bonden om han ville ha mer. "Ja, litet mer orkar jag," sa´ bonden och då öste jätten i så han bar så han blev halt.
Troll
Jag har hört talas om att det skulle vara en borti Åsabergen. Det var en soldat, som var lärd, att han skulle gå och sjunga över någonting däruppe. Han skulle sätta det på backen och springa över det. Då skulle trollgubben komma och säga: "Vad är det, du går och springer över, kom istället och se vad jag har". Och soldaten följde med. Trollet hade en massa gevär och så såg han en kittel och han var lärd att kasta något i den, ett stålstycke skulle det vara. Så hade han ett par järnhandskar med sig och när morgonrodnan kom, kom troll- gubben och sa´farväl och soldaten hade stålhands- ken på och klämde och tryckte gubbens hand, men han skada´ honom inte. Trollen skulle bo bort i bergen. De talte om i min barndom att om / ett barn inte trivs bra är det en bortbyting. I Kållaskog var det en som hade ett barn, som trivdes så dåligt och var sjukligt alltid och gumman blev lärd, att hon skulle säga, att kungen skulle resa där förbi imorgon eller så. Hon skulle säga det så att barnet skulle höra det. Då sa´barnet: "Jag är så gammal, att jag sett Kålla skog bränna ner och växa upp tre gånger, men något sådant har jag aldrig hört". "Är du så gammal", sa´mamman, "så är du en bort- byting". Och så elda hon upp ommen och skulle lägga in ungen. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´: "Jag har varit snäll vid din gosse och nu vill du bränna upp min och så tog hon sin och gick. Jag minns i min barndom att folk var så vidskepliga att de skulle lägga en kniv eller sax hos barnet så skulle inte trollen orka ta det. Trollen skulle la vara bottenrika. Jag har hört talas om en trollgubbe som öst guld med en "skuffa" till dem han gav. Han brukade ge två "skuffer", men ibland gav han tre. / Det var en som han lovat två gånger och så sa´ han: "Har du sett mer?och många som var hang (###) om sig bruka´säga: "Somliga ger mer" och så fick de en "skuff" till. Julafton skulle berget stå på guldpelare och då dansa´de och hade så förnämt.
Troll.
Trollen skulle ha stora hattar. De bodde i bergen och de skulle vara så förfärligt rika. Det var så fasligt fint därinne där de bodde. De hade hundar och allting som människor. Trollen bytte bort barn. Bort i Torpa bytte de bort ett, det växte aldrig, blev så litet. Så elda modern upp ovnen och la´barnet på gresslan. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´´: "Här har du ditt barn, jag har varit snäll vid det, får jag nu mitt".
Hemmet.
Hade lika måltider vinter och sommar. Frukost kl.7 davel (###) kl 11, middag kl. 1 och merafta kl 4. Till elvamål hade man bara mjölkmat, gröt, välling och kropper (###), det var klimpar gjorda av mjöl.
Hemmet
Siste biten på bröt kalltes hälsebiten. Den skulle en äta upp för de trodde det var kraft i den.
Husligt arbete
Om en främmande kom in i ett hus där någon satt och vävde, skulle han gå fram till vävesa och ta’ i henne och spänna med benen och säga: ”Så hög skäl, det skull gå både fritt och väl.”
Husligt arbete
Om det kom någon in när en kärna smör och den gick igen och en så inte fick smör tog den kärne- turen med sig. Om den som kom in tog ett tag i tö- deln, så att han ville hjälpa till, tog han inte turen med sig när han gick. Om en stog och baka och bredde ut ett ämne och en då stötte ett märke i degen, som en inte mena’ så skulle någon dö i släkten på det året.
Husligt arbete
La’ mjälten hel i korvagryta för att korvarna inte skulle sprecka.