Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var onda andar, som var i luften. Det kunde vara elaka kvinnfolk, som skickade ut mara. Och troll- käringen kunde förvandla folk till mara. Det kunde vara manfolk också. "Jag ser att du har röda trådar i tänderna", var det en som sade åt en annan. Du har varit mara och ridit någon. De satte järn över hästarna för att inte mara skulle rida dem.
Festeldar och nödeldar.
Det var bara på påskafton man tände upp eld ute. Det var väl till minne av kolelden som Petrus värmde sig vid på palatsets gård.
Marknader.
I Kungsbacka var det marknad i februari, april, juli och oktober. I februari var det linmarknad. Till de andra marknaderna hade de med sig kreatur och grönsaker och vävnader härifrån. I Augusti hölls Larsmässomarknad i Göteborg.
Marknader.
Det var tre stora marknader i Kungsbacka som folk här for till, det var i april) juli o. oktober. I April och juli hade de dit tyger och mattor, alla sorters vävnader och i ok- tober hade de med sig frukt och grönsaker. Marknader- na var särskilt roliga för ungdomen för då hade de fritt och på marknaden fanns så många nöjen, såsom karuseller.
Tideräkning.
13:de veckan fanns inte. Man började räkna med 12:te, den gick in den 12 april. Sedan räknade man baklänges, så veckan därpå blev 11:te och nästa 10:de och så vidare till 7:de. Om man börja´ så i 12:de veckan och så höll på 11:te, 10:de och 9:de var det bra. Men om man skulle så i 8:de och 7:de var det sen vår. Längre än till 7:de räkna´ man inte. - Om en bonde i Pilagården, hans barn bor där nu, sa´ folk: Han sådde när det var varken dag eller vecka, men han fick säd ändå.
Djur.
Den sista vargen sköts i Fjärås 1881. - Om man fått en gullhöna på sig skulle man säga: Gullhöna, gullhöna, lova gott väder så skall du få - - - -- - (man kunde lova henne vad som helst) - Om man hörde kattugglan skrika visste man , att det blev lik i huset för hon skrek: klä vitt, klä vitt, man klädde ju hela rummet med vitt när någon låg död.
Djur.
Vesslorna springer omkring i gärdsgårdar. De bet både djur och människor så det svullna´ upp. - Om göken sa´man: Östagök - tröstagök, västagök - bästa- gök, norragök - dödergök, södergök - sörjegök.
Gastar
I en hage uppe vid Åsa hörde jag en kväll en gast. Det vråla´ så förfärligt konstigt. Folk sa´, att det skulle vara en där som hade hängt upp sig för flera år sedan. Där stod då en oxe tjudrad och han tog tjudret och hängde sig i och då vråla´ oxen, så och det skulle vara det man hörde där.
Djur
År 1864 skötos de två sista vargarna på Svale myr. Myren ligger på gränsen mellan Hishult och Mar- karyd. (Det är troligen samma vargar som omtalats blevo skjutna i Tormansbygd.) Innan Finland lösslets från Sve- rige fanns här inga vargar. Finnarna kunde trolla och efteråt sände de hit vargar, troddes det. På kvällarna kunde man se vilket djur vargen skulle komma att riva. Ett töcken eller dimma steg upp över kreaturet. Att bli biten av vesslan var ytterst farligt, särskilt om man blev biten av henne kl. 12. (H. P. Svensson säger, att man kunde räddas till livet endast om man blev rökad med ett vesselskinn). Samma var det med snoken. Blev man biten vid middagstimmen levde man ej till kvällen kom. Skatan fick ej skjutas eller tas ägg och ungar / ifrån, ty då fick man otur med allt särskilt med kreaturen. Hördes göken första gången på året från söder blev det ett gott år, sädesår. Västergök, bästegök eller glädjegök. Norrgök betydde sorg, och östergök död. Man skulle akta sig för att höra göken på morgonen innan man ätit något, då blev man gökadårad och levde ej till årets slut. Göken slutar att gala då han hör höstavagnarna knårra. Gol han på höhäsen (lång höstakk) skulle korpen gala på kreaturen på vintern. Fodret skulle ej räcka då. Man skulle aldrig härma göken, då blödde hans näbb. Fick man på sig en nyckelpiga kunde man spå kommande dagens väderlek. Man lade henne i handen och lät henne krypa uppåt fingrarna under det man läste: "Flyg, flyg, lilla höna, i morgon blir det solsken och vackert väder." Flög hon då blev det vackert nästa dag.
Odens jakt
"Hoajakta." De sa, att det var sådana, som flyttat stenar, när det hade varit lantmäteri, och de fick flyga i luften som straff för det.
Djävulen
De höll på och målade en bild av djä- vulen i Valinge kyrka, och då kom han och sa, att om de målar honom aldrig så rälig, så kan han göra sig räligare.
Vattenväsen
Det var några barn, som red på en häst vid en sjö. De satte sig upp, och de fick plats så många. Så sa en: "Jesu kristi kors, detta var ett stort hors.", och så ramlade allesammans av.
Troll. (Jättar.)
Det blev en brud intagen i ett berg. En dräng red dit och fick en bägare att dricka ur, men han slog ut dricken på hästens länd, och så fick trollen makt med hälda hästen, så när han kom till kyrkogården, så klöv de hästen, och hälda blev utanför och hälda innanför. Men däga fick han med sig. Det bodde troll i Lilla och Stora Trollabjär. De gick och hälsade på varandra på julafton och hade ljus med sig och lyste. Det var en, som blev gift med ett trollfruntimmer. Han var så stygg mot henne, men hon var tålig. Så skodde han hästen, och då hjälpte hon honom, och då / var hon så stark, så hon kramade hästskon, så den passade foten. Då frågade han henne, varför hon hade varit så tålig. "Jag lýssnadé till éder prä́st med étt uppmä́rksamt sínne, och vígselstúndens éd jag fä́st för álltid í mitt mínne", svarade hon.