Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
I forsen här på bruket höll "näcken" till. Det var en person från bruket, som sades ha lärt sig spela fiol av "näcken". Han hade gått till forsen kl 12 tre tors- dagsnätter å rad och för var gång hade han haft ett får- lår med sig och offrat åt "näcken". Han hade fiolen med sig och spelade allt efter som näcken spelade.
Troll
Det finns en kulle neråt Fjärås, som heter Dyberget. När en bonde från Tom for förbi där en kväll, så hörde han, att det ropade i berget: "Säg till Bese Hagla, att hon går hem, för gö- per (yngsta barnet) sprang i elden och brände upp sig". Så snart bonden kommit hem, ropade han ut hälsningen. Då hördes strax ett förfärligt skrammel i källaren. När husets folk kom dit, så hittade de två kopparkittlar av besynnerlig form. De var ovala upptill och vida nertill. Den ena var full, och den andra var halv med svagdrick, som trollet varit där och stu- lit för att få litet att dricka till jul.
Annandag jul
Pojkar var ute och gjorde spektakel, gick och måkade och fodrade i andras lagårdar och bar upp får och grisar på rännet. De skulle ha måkebolle, när de kom hem. De brukade inte vara ut och rida. Nej, de gick inte med stjärnan.
Påsk
Dymmelveckan: svarte måndan, vite tisdan, dymle onsdag, - , - , påska afta: i den veckan fick de inte göra vad som helst, för då kom dymlingen åt dem. De fick inte såga eller hugga ved, för trampade kreaturen på tvetarna, så blev de halta. Inte äta mjölk långfredagen, den skulle värka ut. De risade varandra långfredagen; det kallade långfredags- ris. Tigga ägg, det var annandagen. Flere pojkar var i följe. De hade en korg, som var klädd med granna band och röda blommor, och så var det en liten höna av papper bunden vid. Jag var med ett par gånger. Vi hölls på ett ställe tred- je da'n på kvällen och åt ägg och söp, och då hade vi bjudit töser till oss.
Tomtar
Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe som dräng- arna fick stå och tröska om kvällarna jämt, och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tom- ten en gång och gjorde något annat i skålen. Se'n fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån. I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte att han hade mer än en ände av ett halmstrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna" var det en, som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart, så porten höll på att ramla ikull, och han visade sej aldrig mer där.
I syne
Det vill de ju påstå, att det finns sådana som äro i syne. Den där snickaren jag talade om, som såg Johannes i Elmhult spöka, han var också i syne. Sa han då själv. Han brukade se likfärder, och kände igen folket, som gingo med efter kistan och kunde räkna ut, vem det var som snart skulle dö.
Övertro. Skatan
En ska inte hata skatan på något vis. Det har alltid otur med sig, om en gör det. Det ansågs föra tur och lycka med sig, om skatan byggde nära huset. Att riva ned skatbo fick aldrig komma ifråga. Om skatorna flyttade från en gård och byggde sina bon nån annanstans, så togo de all lycka och trevnad med sig. Och där skedde alltid nån olycka i den gården snart efter.
Tydor (I)
1. Om ugglan sätter sig på taket eller nära husen och skriker, men inte skriker klävitt utan har ett annat läte, så blir där snart småfolk i den gården. 2. Om katten tvättar sig, så väntar han främman- de. 3. Om en ekorre är så djärv, att han kommer fram till gården och springer på fönsterbrädet och tittar in genom fönstret, så betyder det ’varme’, dvs. eldsvåda; det huset skall snart brinna.
Kloka 2. Andreas Alm.
Här gick en som kunde bota för skiver (rakitis) i min ungdom. Han hette Andreas Alm. Jag hörde aldrig talas om, att han bodde nånstans, så det var nog en sån där landstrykare. Men han var här i Krogsered många gånger. Han hade varit knekt i sina yngre år, och han hade varit med i krig, så han var en mördare och hade tagit människoliv. Därför var det, som han hade kraft att bota sjukdomar. Det kan nog hända, att han botade andra sjukdomar också, men jag hörde aldrig talas om annat än skiver. När han kom nånstans där de hade ett barn, som hade skiver, och de ville, att Alm skulle bota det, så skar han sig i alla fem fingertopparna på höger hand, så att några bloddroppar kommo / fram. Detta blodet samlades upp, och på något sätt skulle sen den sjuka ha det i sig, antingen så att det blandades i mjölk eller vatten, och den sjuke fick dricka det, eller också så, att det blandades in i någon slags mat, och den sjuke fick äta upp den maten. Jag såg denne Alm flera gånger och minns honom grant. Och jag såg såren på hans fingertoppar med. De hinde ju aldrig läkas ihop riktigt, för så snart han blev kallad till någon ny sjukling, så måste han skära upp dem igen. Om det hjälpte? Ja, nog trodde folk det. Och jag minns då säkert en, som blev frisk efter Almens doktorering.
Sjukdomsmagi
En kan sätta bort tandvärk i ett träd, om en först petar tänderna med en sticka och sen borrar in den stickan i ett träd. Men då ska en gå åt norr ifrån gården.
Magi
Om en råkar till att bli vilsen, så ska en vränga ett plagg, tröjan, rocken, mössan eller så, och så ta på sig det avigt, så kommer en genast till rätta.
Magi: vrängda plagg
Om en gick vilse, så var det ett säkert medel att vränga något plagg och ta på sig det avigt. Sen kom en till rätte. Och jag minns, att när vi barn gingo i de stora skogsmarkerna och letade efter fäet om sommarkvällarna, så hände det nog, att vi vrängde tröjan eller hättan, för att vi inte skulle komma vilse. (Såsom skyddsmagi har jag inte tidigare funnit detta medel använt. J.K.).
Magi
Det var farligt att gå över ett ställe, där en häst tumlat sig. Gjorde man det, fick man ont i benen (låren). Man kunde doch skydda sig genom att spotta tre gånger. Men det skulle ske, innan man trampade i hästatumlan.