Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var också något sorts trolltyg. De hängde en sådan där maravase, som blir i träd, när de inte orkar växa ut riktigt, över hästarna. Det skulle skydda mot mara. Det har jag sett på många ställen.
Trollkarlen i Thorstorp.
Då jag tjänade bonddräng i Sällstorp hände det sig att jag hjälpte till med slagtröska till Partens i Ås socken. Och min medhjälpare från Thorstorp i Veddige skröt med att han var trollkunnig. Om kvällen sporde Parten vad trolldom han sysslade med. Då upplyste Thorstorpakarlen om att han hade sådan makt med folk, att han kunde få dem att mitt i natten ge sig ut i det fria och springa i lintyget långa vägsträckor. Jag hörde att detta gjorde han på befallning och var i hämd syfte - särskilt mot lite ordhållna hantverkare. Men mötte offret en person som kallade honom i hamn var Trollkarlens makt bruten.
Folktro när göken hördes första gång.
Västangök är bästa gök. Sunnangök är sorga gök. Nordangök är jordagök. Östangök är trösta gök. Om göken gol på bar kvist, blev det ett dåligt grödår. Om han gol efter midsommar i hötiden, sa- des det, att när göken gal på hösådetopp kommer korpen att gala på kokropp. Då skulle det komma kreaturssjukdomar. Folktro om ugglan. Om ugglan satt tyst på taket, bådade det döds- fall i gården. Satt ugglan i ett träd i närheten och skrek klä- vitt, kunde man vänta tillökning i familjen.
Folktro vid barns födelse.
En havande kvinna fick inte se i en grav, ty då kunde barnet få gravskivor. Hon fick inte heller sitta på en grav, ty de bådade död i barnsäng. Hon skulle inte se genom någon springa, ty då blev barnet vindögt. Hon fick inte stoppa något i barmen, ty då blev barnet tjuvaktigt. Hon skulle inte vara med om slakt eller rensa fisk, inte heller se någon orm, allt detta kunde ha menliga följder. Hon fick inte sätta sig på en kista, ty då fick barnet piggar. / Efter ett barns födelse fick inte badvatt- net och vad därmed följde slås ut under bar himmel. Det skulle grävas ned under tak i en lada. Den kvinna som fått barn skulle dricka lite mjölk kokt med lite katt eller råttgödsel. Det var för, att hon skulle komma att ge bättre di. En lampa skulle brinna var natt, tills barnet blev döpt, lika- så skulle det ligga stål i vaggan, det var för, att inte barnet skulle bli bortbytt av trollen. Vid dopet skulle barnet av fadern givas till gudmodern och efter dopet av ho- nom mottagas. Dopklädnaden skulle vara en mantel av siden behängd med kedjor ringar och andra guldsmycken som kunde frambringas. Denna klädnad ägdes av de rikare gummorna i byn, och den gick i lån till de fattiga, ty det bådade rikedom. Denna mantel fick inte tagas av strax efter.
Folktro vid barns födelse.
hemkomsten från dopet, utan barnet skulle sova i den en stund. När inte barnet låg i vaggan, fick ingen röra den, man fick al- drig vagga, när den var tom. Då barnet miste sina mjölktänder skulle de kastas på ugnen under utropet: "Sirisa, Sirisa giv mig en guldtand istället för en bentand !" Runorna vid Eksjö. V U I X A I A I I X I I I I
Folktro vid barnsjukdomar.
Hade ett barn fått römärk (utslag) skulle man gå till nio kvinnor, som fått barn, få något av varje, som sen kunde kokas till barnet. Var det en tös, som skulle botas, gick maan först till en kvinna, som fått en pojk först och tvärtom. Om ett barn var kinkigt slogs en orm ihjäl och lades under barnet i vaggan. Hade ett barn skivor (engelska sjukan) skulle man gå till ett träd. Där drogs barnet genom en klyka så, att linnet fastnade. Det skulle sedan sitta där och ruttna bort. Ett medel var också att klippa av något på naglarna och en hårlock på barnet, och stoppa det i ett ägg. Det skulle sedan grävas ner i svin- stian. Ett medel var också att plocka blad / och bark från nio slags fruktbärande träd. Det kokades the av, som barnet skulle dricka av i nio dagar på ny och på nedan. Ett medel var att slå mjölk genom en nio- bunda vävsked, som barnet skulle dricka. Det troddes, att det fanns nio slags skivor, och det var därför, som det alltid skulle vara nio. Också ett medel mot skivor var att dra barnet under en likkista. Mot utslag skulle man låta en död männi- ska röra vid det på barnet. Mot andra sjuk- domar, och när barn voro kinkiga, hemtade man jord och stenar från kyrkogården, som lades i barnets vagga. Även hämtades vatten från någon bäck, som rann mot norr, det troddes vara nyttigt och hälsosamt att dricka.
Folktro mot dödsfall.
När folket skockade sig på vägen från kyrkan. När hunden tjöt om natten, blev det dödsfall i närheten. Blev det prickar i brödet, när det bakades, blev de dödfall i släkten. När myrten blommade, och när två togo i en dörr på samma gång. När två knivar eller gafflar kommo att ligga i kors på bordet. När en fågel sitter och pickar på fönsterrutan. När brasan i kakelugnen spraka- de. Om en man, när han sådde, lämnade någon liten bit osådd, såg han sin egen grav i den bara fläcken, när säden kommit upp. När det grävdes en grav, och den ville falla igen från någon av ssidorna sades det, att någon i familjen snart kommo att dö.
Folktro om husdjur.
För att det skulle bli ofelbart med dräktig- heten hos en ko, skulle den ledas motsols runt en jordfast sten. När kon hade kalvat och skulle vattnas för- sta gången, skulle det ligga i vattnet en egg- sten och ett eggjern, en sax eller dylikt. När kalven drack första gången, skulle det vara tyst, för att inte kalven sedan skulle rå- ma och bliva otrevlig. När korna skulle släppas på bete första gången på våren, skulle det ligga en yxa på tröskeln, det var för att bevara djuren för olyckor under sommaren. På fähusdörren skulle det vara strukit ett kors av tjära, för att bevara mot trolltygg. Om en ko mjölkade dåligt, troddes, att grannens mjölkhare tagit mjölken. Om en ko fick såriga spenar, så hade den, som fått mjölk skuld därtill.
Folktro om husdjur.
Då en ladugård byggdes, skulle en levande orm muras in under trappen, den skulle vara som skydd för djuren. Om kalvarna inte ville trivas, utan dogo trodde man, att någon hade skuld däri. Då skulle man gå till en korsväg en torsdags- natt. Då fick man se vems skulden var. Då man gav bort mjölk, lade man några saltkorn i den därför, att den som fick mjölken inte skulle kunna förtrolla kon.
Folktro
I dymmelveckan fick inga sopor bäras ut. Det skulle ligga i ett hörn av stugan, där- för kallades den sopevrån. Ingen garnhärva fick sitta på, och inget härträ gå runt under dymmelveckan. Ugnsopan och rakan skulle vara under tak. På påskafton skulle man skjuta påskaskott för att freda sig mot påskkäringarna, som kommo igen från Blåkulla. I skörden när en åker var skuren skulle alla sätta sig på renen att vila åker, ty annars blev det dålig skörd nästa år. När skörden var avslutad skulle skördefol- ket ha ett kalas, detta kallades skörde- drunten.
Gamla märkesdagar.
Om det regnar på sjusovare (27 juli), blir det regn i sju veckor. Om det regnar på Gallus (16 okt) kan man så på både klippor och hallar nästa år. Om Anders braskar, så slaskar julen. Så många solskensdagar det är i advent, så många yrdagar blir det i februari. Så mycket rim det är före jul, så mycket regn blir det före midsommar nästa år. Jula sommar är påska vinter. När det gamla, och nya året inte frysa ihop, blir det ingen vinter.
Gamla märkesdagar
Sådant väder det var under nyårsnyet, skulle det bli tre ny i rad. Är januari våter, är det mången man som gråter, för då blir det en torr sommar. Efter Petr. Kathed (22/2) är ingen is säker, ty då har han kastat en varm sten i vattnet. Om det blir frost natten till det fyrtio martyr- er (den 9 mars), då då blir det frost 40 nätter i rad. April våt ochMaj kall, fyller bondens lada all. Aprilsnö är lika god som fåragö. Om Erik ger ax (den 18 maj), ger Olof kaka. Om det regnar på bönsöndag må bonden hänga upp både plog och harv, ty då blev det en våt sommar. Blenda skall sommaren sända.
Spökeriet vid Högsjön.
Emellan Ekernahult och Knäred, invid den nya landsvägen finnes en liten sjö, benämnd Högsjön. Den ligger högt och höga klippblock och kullar före- komma vid dess stränder utom vid den sidan där den nya vägen drager förbi där det är tämligen jämnt. Folk tro att det ”spökar” omkring sjön och flera per- soner säga sig hava hört ljud, som liknar små hun- dars skällande läte. Berättaren omtalar att han var vid 20 års ålder när han första gången hörde ”spökeriet”. Det var en gång då han hade varit i Knäred och det blev sent på kvällen då han gick hem. Han tog en genväg förbi Högsjön och där fick han höra många små hundar skälla än vid den ena sidan av sjön och än vid den andra sidan, än uppe i luften. Han tänkte, att det ej kunde vara riktiga hundar, som voro där ute i / vildmarken så sent, utan det måste vara något övernaturligt. Han sprang så fort han kunde till sitt hem i Ekernahult. Han hade hört att den, som råkat ut för något sådant, ej borde tala om det förrän han hade sovit, ty eljest kunde han bliva sjuk och t o.m. ”bliva från förståndet”. Följande dag berättade han vad han hört vid Hög- sjön och då sade hans far att det var ”Noens hundar” han hade hört. (Jag har frågat berättaren om det ej var Odens hundar.) – Noen hette han och han skall hava levat för så långt tillbaka i tiden, som när här var ”hedniskt” i vårt land. Noen skall i sin livstid hava varit en väldig jägare. Han tyckte så mycket om att jaga, där- för bad han om att få jaga även efter sin död. – Det fick han lov till och i folktron är det han, som är omkring Högsjön och jagar och han, Noen, har sina hundar med sig – . (Många veta nog vad spökeriet är.)