Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
När näcken lärde någon att spela, tillgick det så: Den som var ägare av en fiol, lade denna på kanten av ån en kväll. Under natten lade näcken dit en till som var så lik den förra, att ingen kunde se någon skillnad. Tidigt nästa morgon gick ägaren dit för att hämta sin fiol och fick då välja mellan dessa båda. Valde han rätt och tog sin egen, kunde han spela som näcken själv genast, men tog han däremot näckens fiol, lärde han aldrig att spela och fick motgångar på andra områden också. Till och med hände det att näcken dödade den personen.
Folkmedicin
Mot finnar och utslag brukade de gamla ta en "kistenagel" ? ur en kista, bryna smör i en panna, lägga kistenageln? i detta och så bestryka de sjuka ställen, som snart sedan läktes.
Spådom
I Anderstorp bodde en kvinna, som gick under namnet Spå-Anna. Till henne gingo mångsa för att bli spådda. Hon brukade då värma bly i ugnen och hälla detta i ett kärl med vatten under det hon spottade tre gånger. De figurer som bildades i kärlet utgjorde så den spåddes framtida öde, vilket tolkades av Spå-Anna. Det slog i regel alltid in, det hon förutsade.
Kvacksalveri (Klok gubbe)
Andreas i Ranared var känd för att kunna bota kre- atur. På Långö hade en ko blivit sjuk. Man trodde, att hon blivit "stucken" av en orm eller insekt på betet. Så skickades efter Andre- as. Men han sade: "Koa har fått trollslag och där ska krut till." Så lade han krutet på en brädbit vilken placerades på kons länd. Därpå satte han eld på krutet och läste en trollformel, som ingen kunde minnas, och sen skulle kon bli bra. Mot sjukdomar hos djuren inne i stallen rökades med den blomsterkvast av 9 olika slags vildblommor, som plockats kl. 12 midsommarnatten och som förvarades liggande på klockan. Med denna blomsterkvast brukade man och röka som bote- medel mot sjukdomar hos människor, eksem och sårnader t.ex.
Folkmedicin
Vårtor troddes försvinna om någon knöt en knut för varje vårta och spotta tre gånger. Tråden skulle så läggas under en sten. Då tråden ruttnat skulle vårtorna ha försvunnit. Om man led av värk eller sårnader, brukade man sticka sig med en nål, så att den blev blodig. Denna in- stacks så i ett träd, och den som sedan fäll- de detta träd fick så sjukdomen. En man i Knipered fällde en gång ett sådant träd och fick därefter sår under näsan, som aldrig läktes. Då han närmare undersökte trädet, fann han en del av en gaffel instucken i trädet.
Folkmedicin
Ofta hände, att man fick "älvalek" (en slags sjukdom som liknade eksem, rödaktigt utslag och sär- skilt märkbart på bröstet). Detta botades av de gamla, genom att hämta hem "älvanäver" (grå mossa eller lavar) som plockats på nordsidan av en sten, och röka med detta över den sjuke.
Folkmedicin
"Då jag var en 14 års pojke var jag i Gravsjön och fiskade och stod då i vatten till knäna. När jag kom hem hade jag alldeles fullt av röda utslag på benen som kliade rysligt. Mor skickade mig då till ett berg för att plocka grå mossa på en sten (älvanäver). Detta värmde hon så hårt i ett kärl att det brändes och rök och i detta fick jag sticka ner benen. Efter några minuter var utslaget tvärt försvunnet."
Skyddsmagi
Gamla mor Nora-Beata på Långö hade mycket för sig, då hon skulle fara till stan. Hon tog en "eldglo" och stoppade ner mellan linnet och kroppen och spotta tre gånger. Därpå bet hon i en knivegg. Annars gick inte stadsresan lyckligt. Då någon främmande hördes komma på trappan, brukade hon alltid ta´ tag i spiseln just som den främ- mande trädde in i köket.
Pesten
Under Karl XII tid härjade pesten i Lindome. Man hade fått se 2 små barn komma gående över åkrarna. De kommo från Högen i Greggered och gingo till Porsagården i Dvärred. De buro på en sopkvast. På tillfrågan varifrån de kommo och vart de skul- le, svarade de endast: "Här ska rakas och här ska sopas." På Högen dogo alla, men i Porsagården levde en kvar. Denne hette Elver Rasmusson. Han hade vid detta tillfälle varit ute på en resa. Då han kom i närheten av Porsagården till "Vaktkurn" i Dvärred fick han där höra att pes- ten kommit till hans hem. Då han varken fick eller ville gå dit, vände han och tänkte resa / sin väg igen. Men trött som han var, lade han sig vid Dvärreds bäcken för att vila. Då får han höra en röst nära intill sig säga: "Gå hem och sköt de sjuka och begrav de döda, för dig skall intet ont vederfaras." Han gjorde så. gravarna finns ännu att förmärka i närheten av Porsagården. (Då pesten var över kom kallelse till honom till krigstjänst. Han gjorde allt för att und- komma detta och då man kom dit för att söka honom, gömde han sig på alla upptänkliga sätt, i skorsten, i bergsgrottor och i Råda skogen. Han slapp ock komma ut till kriget. År 1849 gick koleran i Lindome och flerfal- diga gårdar drabbades så hårt, att alla på gårdarna dogo.
Naturföremål?
Man trodde att träd och växter kunde tala och en del kunde också höra det. Björken tycktes säga: "Skär du me, så blör jag, hugger du me, så dör jag." Havren sa: "Rist me hit och rist me dit, jag går liväl skreffle (grensle) in i ladan" (de två kornen i hav- reaxet sitta tillhopa) Linet sa: "Spiller du me, så går jag frå de, plockar du me, så blir jag hos de."
Naturföremål
Min bror Bernhard har många gånger då han gått över bergen till Älvsåker stött på en kvarnsten som ligger i ljungen. Och var gång som han stan- nat för att ta stenen i närmare betraktande har en hare sprungit upp alldeles bredvid, och då han (Bernh) måst fästa uppmärksamheten på haren och ögonblicket därpå åter sett på ste- nen, har denna varit försvunnen. Många ha så helt oförmodat stött på denna "Kvarn- sten", men har gått dem på samma sätt. Och många ha försökt sig på att leta efter den, men det har ej lyckats dem att finna den. Man tror att det ligger en skatt gömd och som vaktas av nämnda hare.
Tydor
Då man första gången såg nyårsnyet borde man ej vara tomhänt, ty det bådade ej gott för året. Om man önskade något, under det man neg eller bugade tre gånger, när man såg nämnda ny, gick önskan i uppfyllelse. Aldrig ställa två sopkvastar tillsammans, ty det betydde förargelse. Ej heller borde man gå ut med två förkläden på, ty om man då råkade möta en havande kvinna, skulle hon få tvillingar.
Barns födelse.
Barnets kläder skulle ej hängas ute till torkning innan modern var kyrktagen, ty det skulle barnet få ont av. Hon skulle ej heller ta´ någon i hand eller gå bort till annat ställe före kyrktagningen. Om hon blev nödsakad att gå bort, borde hon ta en karlväst eller rock på sig. Om hon tog någon i hand före kyrktagningen skulle kraften tagas ifrån henne. Alla tänder, som barnen fällde, skulle förvaras i kloc- kan. Om barnet dog innan klockan flyttats skulle tänderna följa med i graven. För var tand som lades i klockan sade man: "Här får du en bentand, ge nu mig en gulltand."