Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Här var en uppe i Svenljunga de kallte Näcken. Han skulle ha lärt sig att spela av Näcken. De skulle sätta sig och lyssna över bron hur han spela, så fick de lära. Och det skulle han ha gjort. Det var därför de kalla honom Näcken. Så är sägen. – De hade för sig Näcken var en liten gubbe, men han var nog osynlig. De hade för sig sjöjungfrun var mycket dejlig, men när hon vände sig om, var hon ihålig bak som ett baketråg.
"Kråkbär har ju svag smak, men ger läskande saft"
I en uppteckning från Fredrika socken i Lappland berättar skomakare och skogsarbetare Almar Nilsson (född 1896) om bär och frukter i hushållet. Uppteckningen gjordes år 1976.
"Denna mesost kallades för grepma"
I en uppteckning från Arvidsjaur i Lappland berättar Agnes Enstrand om kaffeost, monka och grepma. Uppteckningen gjordes år 1935.