Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
En visa
Jag gick mig ut en aftonstund spaserande
Sjärnens visa
Sex århar förflutit sen jag skördade mitt land
Kärleks Wisa
Den första lördagskvällen när jag gick till min vän
En Wisa
Stick ut min båt med förlig vind, Kom öfver vikens klara vatten
En Wacker Kärleks Wisa
Gå icke bort o flicka från min sida
Alpjägaren
Ur stormen ser jag en avlägsen hamn, Der kärleken vinkar så blid
Kärleksvisa
Farväl min älskling, se timmen skrider
Den Unga Krigaren
En stjernklar natt en yngling ensam vandrar
Bortglömd
O hulda vän förlåt mig nu, en sång jag ängnar dig
Wisa
Jag vet jag vet en jänta, en jänta söt och rar
Kärleksvisa
Se hur skönt vi sammanbinda hand och hjerta, hjerta hand
Grönskande Gran
Grönskande gran o du härliga minne från en försvinnande barndomstid