Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
12. Om man gick till ån en torsdagsnatt kunde man få lära sig spela näckens polska. Man skulle gå kring en kyrka tre gånger, innan man gick till strömmen. Då var näcken framme, och då spelade han en polska. Det var tolv repriser på den, och när tolf- te reprisen spelade, dansade allt, vad som fanns i rummet. Här i ån fanns ingen näck, det var i Storån (Viskan) nere vid Skene. 13. En del slängde i pengar åt näcken, när de gick upp ur vattnet efter badet. 14. Näcken visade sig som en fisk, om han lät se sig. 15. Strömgubben talade de om. Han spelade inte, han sjöng. (I Helsjön ska de ligga mycket pengar. Om de hade nå- gon värk och badade i Helsjön, gick det bort.)
Krigssång
Tänk på flickan som klagar och gråter
Farväl
Farväl i spngen vill jag minnas dig
Oväntad Bröllopsgäst
Der stod en jungfru på brattande berg Och tittar utöfver ett haf
Älskaren saknad
Jag mins bruden som hvilar med krona i hand
Kärleksvisa
Fly sångens milda (hvita) lilla dufva flyg, Intill min trogna flickas hjärta smyg
Avskedshymn
Farväl jag får ej mer dig trycka
Ungkarlslifvet
Hvad det är selt att ogift vara och ej bli fengslad i en snara
Wisa
Vid det svallande haf, vid den nordlänska kust, bodde fordom en man rik och from
Dala Helsinglands Järnväg
Det går över dala och Helsingland en väg öfver skogar och fjäll
Han var drycken den saken man såg en och var
Han var drycken den saken man såg en och var
Hemkomsten
Ifrån fjärrande land hem till fädernestrand kom en yngling på gungande våg
En klagan
Hör du lilla fågel som sjunger på gren