Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Annandag Jul
Den otta re vi te Tidan å vattna för den ån rann åt norr. Det har jag varit med om många gånger, för jag red barbacka på hästen lika bra som en pojk. När vi re från åa så bar det i väg över stock och sten för ingen fick följa vägen. När vi ställt in hästarna gick vi till någon gård, tyckte vi om boen så gjorde vi fint åt honom i ladugården, men va pojkarna rasanne pån då gu hjälpe mej va de ställde te. Töser va inte mä, men jag var som en dräng i arbetet och gla ve hyss har ja vart så ja fick följa pojkarna på stollaty.
Annandag jul
Det var på morron annandag jul som de kom med ljuse stjärna o sjöng julvisa. En som var "Judas" var utklädd, han hade en vrängd päls på sig. Men någon annan utklädning då vet jag inte om här. De hade dragspel med sig ibland också. "Guds son är född i Betlehem," sjöng de.
Annandag jul
De gick med ljusa stjärnan på natten till annandag jul o sjöng "julvisan:": "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Detta håller de på med än här. En "Judas" var med som samla pengar.
Annandag jul
Ljuse stjärna gick de med på morron till annandag jul förr, de veva med den vid fönstret o sjöng. Men jag minns bara en gång hemma att en av dem kom in, han villa ha pengar. Men i somliga stugor var de inne med stjärnan o fick ost o bröd eller kaffe. Utanför fönstret sjöng de julvisan: "Guds son är född i Betlehem på denna dag."
Annandag jul
Jag har varit med om att gå med "ljuse stjärna". Det var en med som var Judas, han hade en stor vargskinnspäls på sig, o han skulle tigga pengar. Vi sjöng julvisa när vi kom: "Vak upp, se ljus, se mor- gonstjärnan lyser klar." Och så fick vi fägnad i gårdarna när vi kom.
Annandag jul
Redan juldagen på kvällen gick vi ut o skulle sjunga julavisan när jag var med o sjöng. Men då var vi inte utklädda. De tala om, att förut skulle en Judas vara med o ta opp pengar. Om nån inte orka hem av oss sen när vi var ute, så drog vi hem honom på en kälke. En del fick för mycket fägnad i gårdarna. "Staffansvisan" sjöng aldrig vi men det gjorde en del. Vi samlades kanske nån vecka förut o sjöng o öva oss, o så gjorde vi i ordning stjärnan. Det var en / som var "stjärnbärare" av oss. "Julasjungare" kallades vi som var ute.
Annandag jul
Annandagsmårgon vid 4-5 tiden kom de första staff- anridarna. Det var ungdomar i allmänhet, men även äldre. Dessa for inte gärna ifrån ett ställe innan de först fått för- plögnad, huvudsakligast brännvin. Fick de ingen fägnad i rappet drog de så fula visor, så husbonden var tvungen att bjuda. De som inga hästar hadde gick in i en stall och tog av häst. Medan staffanridarna var framme och und- fägnades, voro andra tillreds och körde in så mycket med gödsel de hinde med in i ladugården. Var det möjligt höll allt bönderna vakt mot detta ofog.
Annandag jul
Det var brukligt att man gick ut strax efter mid- natt och till främmande ladugårdar och gjorde fint där. Om det var någon tös, som man tyckte om, så gick man först dit. Det hände då att man kunde bli över- raskad, och då måste man med in och få en mockebulle. Man blev bjuden på smörgås och det go- da som fanns på julbordet. Det var meningen att man skulle smyga sig till att mocka. På andra ställen där man inte tyckte om folket kas- tade man in gödsel i ladugården. Man slängde gödsel överallt.
Annandag jul.
Annandan skulle de rida staffansritt. En dräng ifrån varje ställe och en häst - så det blev en lång rad. De skulle fram till varenda bonde och ha fägnad tills de blev `snörfulla`
Annandag jul
Då gick främmande och môka fähuset och vräkte till kreaturen så mycket hö som fanns. Så kom de in ett halvt tjog och fick brännvin. Så fick de låsa lagårn till slut för de var så envetna. De bruka gapa och stoja. – Annandagen gick de ock på kalas från hus och i hus. Det kom en åtta, tio gubbar ur hus uti hus och sjungde och hade roligt. Så gick de hela dan långt fram till tredjedan.
Annandag jul
Ingen gödsel fick tas bort från djuren på juldagen, utan den skulle vara till annandagens morron. Då skulle den tas bort före dager o då läggas precis på ett ställe, det var för att kreaturen inte skulle gå isär sen på sommaren utan följas åt. Ungdomen var ute på annandagens morron för att byta o stjäla julgranarna, som stod vid portarna. De kanske ställde en här o en där sedan.
Annandag jul
De red i min barndom och skulle vattna hästarna på olika ställen i bäckar. På fem ställen skulle det vara. Sen red de fram till ställena. Mormor talte om att de red staffan i hennes barndom också. De gick med stjärna på trettonde; det berättade mormor om (x 1786).