Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Troll
De hade majstång och eld på samma gång, för det hade de alltid förr i tiden. Det var på ett högt berg, och i berget var det en stor, svart fläck. Då kom ett bergatroll ridande ut ur den svarte fläcken. Då fick alla så bråttom att laga sej därifrån. Men så var det en karl som tänkte, att han skulle lura bergatrollet. Han red till berget dagen efter och bad att få litet att dricka. Då kom trollet ut med en silverkalk full med dricka. Karlen tog den och kastade drickan över axeln. Det kom några droppar på länden, och då sveddes håren av. Sen satte han av i galopp och bergatrollet efter. Då var det någon som ropade: "Gå av vägen den hårde, in på åkern i våde!" Bergatrollet hade så långa bröst. Dem slängde hon över axeln, när hon red. Så länge karlen red på vägen hade hon vunnit på honom. Men över åkern, som var plöjd, kunde hon inte följa honom. — Den kalken har de i Bälinge kyrka än i dag.
Troll
Lindberg hette en gubbe här. Han hade varit på Stomsjön och fiskat och gick hem på kvällen med sin fiska-kasse. Då kom han till ett gap och där satt några och slevade och åt gröt mitt på vägen. Lindberg gick vägen och trädde mitt i skålen, men i detsamma fick han en örfil, så hatten for av och fiskakassen blev borte. Det var la trollpack från Stomsjön.
Troll
I ett berg vid Kullen bodde en trollkäring. En gång, när gamle Wenngren var pojk och gick där förbi med kreaturen, kom trollkäringen ut och bad honom gå med henne in och hjälpa henne att äta ur vällingen, för hon hade kokat mer, än hon orkade äta ur själv. Men då sa han: "Har du mer än du orkar äta ur i dag, så göm'et till i morron!" "Tack ska du ha för det rådet", sa trollet, "hade jag vetat det förr, så hade jag haft mina bägge töser i behåll". Se, nu hade hon tvingat dem att föräta sej på välling, för hon förstod inte, att man kan gömma välling från den ene dagen till den andre.
Troll
Det var en hustru här på Risven, som hade fått en vacker flicka. Men så en gång, när hon hade gått ut ett grand, kom en trollpacka och tog flickan och la sin fule unge i stället. Trollungen bara gapa' och skrek och åt så väldigt men blev aldrig mätt. Då var det en som lärde hustrun, att hon skulle elda i bakugnen och låtsas som om hon ämnade kasta in ungen där. Hon satte ungen på grisslan och skulle just hyva in'en i ugnen, när trollpackan kom rusande in med flickan i famn och ropade: "Vet du inte skäms! Jag har sett rota på Risven å toppen på Tiven, men aldrig har jag sett så obarmhärtig människa. Här har du din tös stor å grann. Jag har inte behandlat din så illa som du har gjort vid min."
Troll
Det var en bergakäring som kom in till en torpare och sa: "Det var väldigt vad eran råg är mogen." "Ja, det är den, men jag får inte vara hemma", sa torparen, för han var framme på gården var dag och gjorde dagsverken. "Då ska vi gå hit och ta av den", sa bergakäringen. Fram på natten hörde torparfolket att det vischa' ute. Torparen gick ut för att lua. "Klipp å binn, klipp å binn!" ropade bergatrollena till varandra. Och när folket kom ut på morron, stod säden i fina stukor.
Troll
De bryggade i Kullsgården, men vörten kom inte. Då kom gubben hem och berättade: "Det ropade från Kleva berg: Dårdi, kom hem, för Dinte lelle föll i ellen och dog!" "Ah, dä va mitt barn", ropade det då, och så kom vörten. Det var trollet, som ropade. De såg det inte, men det lämnade en grann koparkittel kvar.
Troll
Det fanns trollkäringar i bergen, talte mor om. De kunde komma och vilja ha bröd, när mororna bakade. Men de ville aldrig att mora skulle stryka av kakan på förklät, som de gjorde förr, om det var något mjöl på, de ville ha brödet sådant som det var, när det kom ur ugnen.
Troll
Bergatroll fanns i Vagelberg nära Mörlanda. De hade så granna kreatur. Så hade de en tjur, och om folk hade en ko, som de ville att tjuren skulle öxna, så hängde de en brödkaka på kons ena horn och släppte henne vid berget, så kom tjuren ut och öxnade henne. Det blev granna, rödbrokiga kalvar efter det.
Troll
En gammal trollkäring var på ett bondställe och ville låna lite bröd - farmor talte om det. Hon hade varit på ett ställe förut och velat låna men inte fått. Ja, det ska I få nötta å. I ska inte få baka så mycke som I har gjort förut, och där blev sådan missväxt för dem det året. Ja, sa den bonnamora hon kom till sen, jag har en enda kaka som jag inte har skurit, den ska I få. Ja, då gick trollkäringen ut. Mora gick efter och la kakan ute på hällen, de skulle inte räcka dem den. Sen skyndade hon sej in, för hon skulle inte se när trollkäringen kom och tog den. Och inte dagen efter utan dagen därpå låg där en dubbelt så stor kaka på hällen. Hon lär ha varit rälig att se på, trollkäringen. På samma ställe var en tös som sa att hon aldrig äter av trollbrödet. Ja, sa mora, det ser så väl ut så det är jag då inte rädd för. Så kom trollet tillbaka en gång, då sa hon: Ja, i har ätit av mitt bröd, men du som inte har ätit av det, du ska få lida nöd. Den tösen gifte sej sen och hon 'fick så ont om det'.
Troll
Nära Röberg i Björketorps socken fanns bergatroll. Det var en som hette Tore, som gick förbi där. Då kom en käring ut och ropade: "Tore, kom hit så får du äta mjölk och sopper." Men han svarade: "Göm det till i morron, om du har mer än du gör åt i dag!" "Tack för gott råd, hade jag vetat det förut, så hade inte min sopedynga varit så feter", sa käringen.
Troll
Mor talte om, att det var en gammal gumma, som gick på vägen och hade ett nystan i förklät. Det hade blivit ett nystan i förklät; hon visste inte var det var kommet ifrån. Så var det något som sa till henne: "Släpp nystat!" Det gjorde hon, och nystat trillade ner på backen. Då kom en åskestråle och la till nystat, så det alldeles brändes upp. Hade inte gumman släppt nystat, så hade hon fått det slaget.
Troll
Det var en trollkäring, som gjorde sej en spinnrock av gamla skistumpar och gammal bråte, som hon hamma upp. Den spann hon så grant garn på, så ingen spann bättre på en riktig spinnrock. En annan gjorde sej en väv av skistumpar och gamla famnvedsträn och vävde så bra.