Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll
En gång kom trollet till en snål käring och ville låna något. Men hon sade: "Vi har ingenting. Vi har ingenting!" "Det är nog sant det, "sade trollet. "I har ingenting." Och strax blev det slut i alla förråden på det stället. Det satt en käring i Högareberg och vävde. En dräng hade varit där inne och sett henne.
Troll
På ett ställe i Kattunga låg det en trollkäring under sängen och stal drick. Men så fick hon höra att hennes barn hade ramlat i elden och bränt sig.
Troll
Bortbytingar skulle de ta på gressla och sätta in i ugnen. Så kom trollkäringen med deras barn och sa att hon inte hade varit så stygg mot det.
Troll
När jag var liten, talade folk mycket om bergatroll. Jag frågade farmor om de hade själar. Då sade hon att de var av Lussefärs släkte och att det var en ond andemakt.
Troll
Det var en som hette Lars som blev bergtagen en gång. Han hade varit på körekalas i Vadbacken (i Hjärtum, vid Oresjö), och när han skulle gå hem, kom han in i sådan dimma. Han kom inte hem förrän om tre dagar, och då var han spritt naken. Han ville aldrig tala om hur han haft det, men bergtagen hade han varit.
Bergväsen
Uppe vid Fristad i den där grottan, där var en smed, en bergasmed. Om de gick dit med järn och la utanför och så pengar, så låg där en lie istället morgonen därpå. Och de liarna behövde de aldrig slipa, för de bet jämt. Så det var väl en säker liasmed. Men la de inga pengar där, då blev det ingen lie av det. Jyltas grotta kallte de den. Det skulle ha skett uppe i Guttarp. Kersti i Guttarp gick och leta efter sina kalvar. Hon gick uppe på berget och ropa: "Kossa liten, kossa liten." Då kom bergafrun upp och tog in henne i berget. -Så kom då bergagubben hem, och då hade han en bagge med sej in i berget. Det hade drängen svurjit på 'söra' (fåren) när han körde å dem om morgonen och sagt vart baggen skulle gå: och då fick bergagubben den. Allt som blev utmanat så, det fick de rätt till att ta. Därför skulle man aldrig svärja på kreaturen. När bergagubben då fick se Kersti inne i berget sa han till käringen: "Vad ska du med Kersti i Guttarp här och göra?" - "Hon gick uppe på mitt tak och ropa Kossa liten, kossa liten", sa käringen, "och då tog jag in henne." -"Släpp du henne igen", sa gubben. Och så sa han till Kersti: "Dina kalvar står vid Högestätt". Så han visste, var de fanns. När käringen då stängde dörren till berget efter Kersti, så klämde hon å lillfingren på henne. -Se, bergagubben var rädd, för Kersti hade kristet blod i sej och då hade hon upptäckt dem. De hade inte haft någon tur sen till att få tag i nånting, om de hade behållit henne inne. Uppe vid Tjäsjön var troll i berget. Tjäsjöfrun kallte de henne, men hon bodde väl i berget intill sjön. Nu bodde det en käring här uppe i Kalvahagen. Hennes karl hade varit knekt, men han var död, så hon var ensam. Hon bruka gå till Tjäsjön och fiska. Och såna där, de fick alltid så stora gäddor i sjön. Se, hon var väl lite knepig med, hon var väl troligen lite trosle. Så fick hon upp en stor, stor gädda en gång. Hon tulla in den i kjortelen och skulle ha hem den. Men då ropa trollet i berget: "Tar du min göaso, så tar jag din bjälleko." Trollen ägde gäddan, mente de, och käringen ville tillägna sej den med fiskeri.
Hobergsgubben och drängen.
Hobergsgubben och drängen. Det var en bonde som var gårdbo till Hobergs- gubben. Så skulle bonden granne ha faddergille men visste inte hur han skulle bära sig åt för att få Hobergsgubben till att ge faddergåva men bonden ville inte honom med på gillet Det ska ja reda tyckte drängen. Han gick till Hobergsgubben och bad honom komma men bad skall där för fler gäster. Jo tyckte drängen Trumslagaren å Sankte Per ska komma. Ja då kommer inte ja sa Hobergsgubben Men det brukas ju ge faddergåva. Ja tyckte drängen. Då tog Hobergsgubben fram en säck och öste en skovel pengar i. Ha - du sett någon ge mera sa Hobergs- gubben, det har ja allt tyckte drängen. "Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Ho- nergsgubben å öste så en skovel pengar i säcken. Har du sett någon giva mera. Ja tyckte drängen det har ja allt. Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Hobergsgubben och öste åter en skovel pengar i säcken. Därmed fortsattes tills drängen tyckte han fått så mycke i säcken som han orka bära Då sa drängen att han inte sett någon giva mer. Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Hobergsgubben. Aarnes 060 . Hobergsgubben kramma sten så vattnet rann, det kan få med tyckte drängen, men Ja får först ha varit hemma lite. Då tog drängen en plocka (ny ystad ost) å gjorde små stenaar av å kramma så vatten rann, då trodde Hobergsgubben att det var sten drängen kramma så att vattnet rann / Hobergsgubben och drängen åto kapp drängen hade en skinnpåse innanför västen Så skulle de äta var sin sked välling. Drängen öste varannan sked i skinnpåsen på så sätt orka han äta lika mycket som Hobergsgubben. Så skulle de ut på sjön å ro Då tog drängen en kniv och stack hål på skinnpåsen det gjorde gott tyckte drängen när vällingen börja rinna ut. Då kan ja göra så med tyckte Hobrgsgubben och stack hål på magen men då dog Hobergsgubben. Prinsessan på ärten. Har den ej fullständigt i minnet. Tecknar vad jag kommer i håg. Aarnes 545 Prinsessan hade varit bortrövad i många år. Kom så en dag tillbaka till slottet, men ingen trodde att det var prinsessan. När hon då skulle lägga sig, bädda de under henne med tolv fjäderbolstrar å därunder lade de en ärt. När prinsessan vakna på morgonen sa hon att hon kan alldrig veta vad hon liggat på i natt, för det var som ett stort berg. Andra natten låg hon på de tolv tjäderbolstrarna å ett halmstrå därunder. Då sa hon att hon kan alldrig veta var hon liggat på ett bokvedsträ. Tredje natten lade de några sandkorn under bolstrarna. Då sa hon att hon kan alldrig veta vad hon liggat på i natt det var som hon liggar på kullersten. Då trodde de att det var prinsessan för någon annan hade inte kunnat vara så finkänslig. / Det var en prinsessa som trollen tagit. Så fick hon lov att gå hem Julafton, men hon fick inte tala med någon för då förtrollade de henne. Då tala hon med katten. När hon då gick tillbaka till trollen, tog hon en lock långhalm lade så ett strå för varje steg hon gick. På så sätt kunde de spåra henne vart hon gått. Halmstråna ledde till ett stort berg. Och där utanför stod en gullsko men så liten att ingen fick den på. Alla försökte få skon på foten men det gick inte. Då var där en som sa för den gullskon har de huggit av både hälar å tår. Men inte är det någon den gullskon pågår. Men inne uti spisen där sitter den som skon går på. Då kom prinsesssan ut och trollens makt var bruten. Berättad av för några år sedan avlidna då 80 åriga Inga Kajsa Olovsdotter från Torse. Istorp (sock) Elfborgs län. Wästergötland.
Bergatroll
Bergatroll, de va de rädda för och det var därför de inte slöckte i spisen och så var det noga med att de hadde vat- ten inne jämt. Hade de det så ordnat, kunde inte bergatrollen byta barn med dem. Om det inte var vatten och eld inne kom bergatrol- len och bytte till sig en unge och lämnade en annan i stället och den blev aldrig nöjd utan bara skrek "Me- ra mat, mera mat." De, som hade bergtroll i närheten fick hålla noga reda på sina "pinaler", för de var svåra att springa och låna och fick de inte låna, så stal de. De var bara träsaker de ville låna, för de va säkra smeder, så något järnredskap lånade de aldrig. Om de bara hade ett aldrig så litet kors insytt i / Kajsa Svensson Leksberg Bergtoll 2 Anna Greta Johansson eller inskuret i redskapen, så var det lögn att trollen rådde på det, om det så stod ute natt och dag. Det var bake och bryggetyg de ville låna, fick de det så bar de hem det igen och bjudde på bakebrö eller tunne- kanna. Den som var nog dum att låna ut bake och brygg- stugan åt dem han fick sedan aldrig någon kraft mer varken i bröd eller dricka.
Skogsrået och ynglingen.
"Lagmannen i Unnebo" som de kallade far min, var ute och gick en kväll. Det var när han var ung och bodde i Sjöryd och var kär och kom från sin käresta som sedan blev hans hustru. Hon bodde i Istorp. När han gick hem den vanliga vägen genom milslånga Nordskogen som lillhör Brattorp/Istorp/ genom vilken rinner en större bäck Brattorpabäcken eller Ekareån då hon rinner inom dess område delvis - och far passerat den mötte han ett fint fruntimmer. Han hälste för han trodde det var ett mänskligt varelse. Hon hälsade inte igen och då far vände på huvudet för att få en titt på henne en gång till var hon försvunnen. Det var månljust och grannt väde men det blev kolande mörkt tyckte han, och det dånade i skogen som om själva orkanen farit fram och bräckt vart enda träd. Och han var rädd att han skulle gå galet. Då kom han ihåg att han bar pennkniven på sig / och tog upp den och ritade ett kors i marken. Då upphörde mörkret och dånet och i nästa stund var han hemma. Ja hon full av troll skogsrået för var gång ek kommer åt skogen så går ek galet. Det är det fördömda skogsrået som förvänder synen, så.
Husdjur.
När kreaturen släpptes om våren, skulle de gå över egg- järn. Därför lades en lie vid tröskeln till fähuset. - När kreaturen blev modstulna, skulle man skära dem i svansen och låta blodet droppa på ett stycke bröd. Detta skulle dju- ret sedan äta. Ett annat botemedel bestod i att bränna krut på djurets rygg. Om kon inte ville till tjur, skulle man baka ett ojäst bröd och ge det åt henne varmt. I den första drycken kon fick, sedan hon kalvat, skulle läggas salt eller en eldbrand. Man var också noga med att den första mjölken inte fick tagas in "olöckt", oövertäckt. Iakttogs ej detta, kunde trollen få makt att mjölka kon. När mjölk bars bort från gården, skulle det alltid vara en eldglöd i den. - Den nyfödde kalven fick aldrig sin mors mjölk första dagen. I stället fick man be om kalvamjölk på något annat / ställe. Därför dog många spädkalvar. Man trodde, att trollen skulle få makt över kon, om kalven fick hennes första mjölk efter kalvningen. För att få hundar arga, gav man dem suräpplen. Så gav man dem brännvin, för att de inte skulle växa.
Djur. 1
Baron Essen på Kavlås betalade en finnkäring år 1850 för att hon skulle trolla bort vargarna. De fick fånga en varg åt henne som hon hängde en bjällra på och sen blev han leddjur för de andra när de gav sig i väg till Finland. Om man skjöt en vessla betydde det otur. Skatorna skall man vara rädd om för annars torkar svinaskiten bort. Det var lyckligt om man stod under ett träd, när göken gol i det, då kun- de man önska sig vad som helst. När göken såg den första höstacken slutade han att gala. Tjädern Orren och Göken var nyttigt att höra på ottan. Far gick i ett visst ärende ut om ottan och då kunde han komma in och säga "Jag kan häls från Goegöken". Skrek kornknarren friskt i säden, blev den torr och bra, och ingen fukt i vinterbingarna. Om man rev svalbon fick man skabb. / Om man rev skatbon fick djuren sjukdom. Ugglor skriker ibland klä vitt, klä vitt, det bådar lik, för ugglan känner liklukten innan den som skall dö ens är sjuk. Skriker hon "tvätta vitt, tvätta vitt, blir det födelse. Uven skriker ut krig.
Födelse och dop
Barnsängsmaten skulle vara havragrynsvälling med körsbär i om vintern tog de torkade, det skulle grann- mora, en god vän, komma och bju på. En barnsängskvinna fick under inga villkor gå så hon mötte någon med onda ögon. På de som hade onda ögon var det vita rätt och så rann ögona på den förjämnan. Barnsängskvinna fick inte bli rädd för då kom bar- net att bli sterrigt. (oroligt) När barnsängskvinnan var så hon kunde sitte uppe (2 dagen) skulle släkten komma och se vem barnet var lik. Sa de flesta att det var likt pappa så blev / tös nästa gång, men sa de det var likt mamma blev det en pojk. Kunde de inte bestämma sig blev det tvillingar. Om på barnet framkom något fel sades, att nu har det blivit bortbytt och den skulle risas var torsdag så skulle trollen tycka synd om sin unge och byta till- baks. Om ett fruntimmer som var med barn tittade genom ett nyckelhål blev barnet skelögdt. Om en barnsängskvinna såg en tupp nackas skulle barnet komma att få danssjuka och flaxa som den huvudlöse tuppen. Mallas syster hade 3 röda fläckar i nacken som hon fått av modern som blev skrämd av slakt när hon gick med barnet.