Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Jättar och troll
Ve Svenskberget där ska de ha vatt en ryttare, som hölt på te bli bergtajen en gång. Di kom ut ur berget å bjö'en dricka ur ett horn. Men han försto allt, va de va för dricka, han, å kasta hornet bakom sej, å sen re han sin väg de värsta han kunne. Å trolla di va ätter'en hack i häl. Men då hörde han en röst, som skrek: »Danneman, danneman! Ta över rågfåra!» Å då re han över åkra, å då kunne inte trolla följa ätter'en längre förståss; så han blidde räddader.
Troll
I Nervåsaberget i Lindås Yttergård i Liareds socken bodde troll. Och i Gastahagen vid Tyskan är ett berg, och där bodde det ock troll, och de brukade skaffa sej mjölk och smör och bröd ifrån Tyskan. I Nervåsaberget hade de mera smått om det. Och en gång hörde folket i Tyskan, hur trollkäringen i Nervåsaberget ropade till käringen i Gastahagsberget: "Va ger du dina barn å äta?" Då svarade den: "Lördagsbakat brö' å söndagskärnat smör!" — Se, det har aldrig varit bra att baka bröd på lördagarna och kärna smör på söndagarna, kan la veta! Och de blev så utfattiga till slut i Tyskan.
Kloka
Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök men inte en gnista tog i henne. – Pastor Hedrén tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. Anders var såpass? att han tog piga från Vallberg till Tröneviken högsta natten. Han hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När hon spände på och trolla och skulle ha henne, så var han tvungen att ge sig iväg på natten. – Det var trolldom förut i Valleberg.
Flygande trollkvinna blir skjuten.
I Lojo Soltis var det förr i världen en värdinna, som kunde trolla. En gång var hon ute om påsknatten att flyga. Så lyckades det så, att länsman, som bodde i samma gård, var ut och jagade. Bäst det var, så fjuade (ven) det i luften bara, och då tog länsman och sköt. Om morgonen sedan så vojade (jämrade sig) värdinnan så, att hon hade så ont i låret. Så sade länsman: »Nå, hur är värdinnan nu så sjuk, i går var ni ju frisk?» »Jo, det är just ni, er tusan jävel, som har gjort det», sade hon. Si det var hon, som länsman sköt på. En annan gång skall hon ha trollat prästgårdskorna, men då fick prosten fast henne och läxade upp henne med Guds ord, och så kom hon inte dit mer.
Olycka trollas på människor och djur.
Förr i tiden var folket här fullt med allehanda slags trollkonster, det blev löss uppå folk och kreatur trollade och vem vet vad allt som blev gjort. - En gång gick en gammal käring till en annan och bad att få ett ärand (en sak) till låns, men måste återvända utan. »Nå, nå, bida dig, goda människa, nog ska du få ångra dig nog», sade gamlan och satte flottlös på dem båda, hustrun och mannen hennes. De andra voro inte heller utan råd, gingo stjälandes till henne, som trollade, och togo en klädsbete från henne, brände den i sängen, och där med försvunno lössen.
Kloka
I Rinforsen hade flera gårdar en gemensam fot- kvarn el. bäckkvarn, dit de brukade fara och mala. Ty där mal de tullfritt. Bugubben och hans son hade så en gång varit till den kvarnen. På hemvägen skulle de över Rinforsbergen. Där var det krång- ligt och stenigt och mycket besvärligt att taga sig fram. Där stannade gubben och lärde sonen sin att trolla. Men det bar inte bättre till än att han kom att öva sitt första försök på far sins häst. Och denne stöp död ned till marken. Då sade "Bugubben": "Du skall inte ta det så hårt, när du trollar än att folk och fä kan stå ut med det." Man skulle inte trolla hårdare än att man skulle kunna bota djuret.
En liten så kallad Saga från Veddige i
En liten så - kallad Saga från Veddige i Hallands län. Bröllopet i Vabränna ! Enligt sägen har denna berättelse eller kanske rättare sagt saga, utspelats på 1500- talet. Ett bröllop var som bäst i gång på en gård i Veddige socken. Men fram- på kvällen när glädjen stod som högst i tak, och dansen som bäst på-gick Försvan plötsligt bruden i all sin stora å härlighet. Det blev naturligtvis stor bestörtning bland alla gästerna, alla trod- de eller gissade på att bruden säkerligen blivit "bergtagen", det vill säga att nå- got troll eller annan berginnevånare varit framme. Var man vet ju att trollen tycka om och tråna efter guld och silver eller andra dyrbar- heter. Enligt dåtidens bruk och sed skulle en brud bära så många smycken som stod henne till buds. och nu var hon som sagt försvunnen. Bröllopet stod strax före den stora högtid som vi kalla Julen. på julnat- / ten, voro ju enligt gammal folktro, trollen särskilt i värksamhet. Vid Vabränn- bohöjd, hade de där i socknen boende trollen sitt särskilda tillhåll. Flickan eller rättare bruden hade hamnat bland de vidriga fula trollen, vilka höllo henne som fången. Trots sin fångenskap hade hon likväl tillåtelse att vistas några månader i det fria. Brudgum- men kunde nu ej längre sitta få- färig, och tänka på att hans älskade brud vistades i det mörka berget. Utan på jul- natten tog han en skarper springare ur stallet och styrde honom mot trollens tillhåll. På julnatten dansades, bland trollen, verre och vildare än vanligt. Mitt un- der det leken där inne pågick som vildast, fick flickan en aning om att hennes älskade nalkades och gick därför ut, fast bevakad av trollen. Hon hade under den tid hon varit fången hos trollen lärt sig deras seder, därför gick hon nu ut för att varna sin brudgum. När hon nu fick se honom komma fyldes hen- nes hjärta med glädje för att kanske å- ter bliver fri. I nästa ögonblick höll / han in sin eldige springare mitt framför henne så sade hon så tyst som möjligt, "att om trollen bjuder dig något att dricka skall du endast lottsas göra det, ty du skall snart kasta det över axeln annars blir du förtrollad." När trollen nu fingo se mannen, kommo de springande emot honom en av dem bjöd honom att dricka ur en bägare av renaste guld, brudgummen tog emot bägaren men kastade dess innehåll över axeln som flickan sagt, några droppar träffade dock hästen och där dessa träffat föll håret genast av. När han gjort dett ryckte han till sig sin brud och platserade henne framför sig på sadelknappen sedan bar det av i stark fart mot kyrkan. Trollen börgade genast förfölja dem. Men nu var det emeller- tid så att det var ett av trollen som var vänligt sinnade mot människorna, detta troll ropade därför efter honom: "Rid åker den båra å inte vägen den håre för efter honom kommer dånafod." Brudgummen styrde därför in häst rakt över åkern mot kyrkogården, vilken trollen ej / kunde beträda för det var vigd jord. Han hann emellertid inte fort nog utan hälften av hästen blev utan för kyrko- muren, den delen togo trollen. De båda unga människobarnen bleve likväl räddad i på kyrkogården. Här måste de dock stanna tils folket kom till julottan. Över sin glädje över att hava åter fått sin brud, skängte brudgummen guldbbagaren till kyrkan. Efter vad sägen berättar skall det vara samma bägare som finns där än i dänna dag. Denn saga har min moder Ingrid Andersson berättat för mig hon har återigen hört den a min morfar och så vidare. Min moder ar född den 10 okt. 1867, jag själv är född den 8 sept. 1906. (Men kom ihåg att det blot är en saga, således fins ingen fackta for den.) I hopp att Ni kan tyda min slarviga skrivning tecknar med största Högaktning ! Ernst Johansson avs) Årnäs Fack 39 Åskloster
Husdjur
Om en lade en kvast som var bunden med tre band framför ladugårdsdörren om kvällen, så kunde inte ont ha makt att komma in i ladugården. Om de tog i den kvasten el. gick över honom, så glömde de bort hur de skulle gö- ra, när de skulle trolla.
Odens jakt.
Hoajakta for i lufta, och det låter som lössläppta hundar. Det var en skomakare, som varit ute och jagat en bönedag, och sen får han gå i lufta alltidom höstarna. Men det är bara becka- siner, som låter så. - Odin var ett troll.
Mästerskytt
Blåsman å Palin kunde trolla villebrådet dit de ville ha det. De kunde stå hemma på backen å skjuta både fågel å annat vilt. Men det gick med trolldom. De hade skjutit på oblat.
Jättar
Det hörde jag di sa att det var en gumma som rev i jorden och sa: "Här ska växa upp en källa, och den ska heta Sävelånga, och den ska mången man fånga." Det är där som den stora sjön ska vara. – Det var la troll eller jättar
Jättar
Det var en bonde, som skulle göra bröllop för sin pojk men det fanns ett troll, som han inte kunde låta bli att bjuda. Trollet frågade, om det skulle bli spel och fick reda på att trum- slagarna skulle komma, men då ville trollet blir hemma, för trumslagaren hade varit nära att slå benen av honom.