Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Något annat namn än "skogsråa" hörde jag inte på henne som var i skogen. Hon hade "kvennfolks- skepnad". Hon var stor å lång å hade ett hår som hang vilt runt omkring henne. Det var inte hop- kammat. Så hade hon rompa alldeles som en häst. Moster hade sett "e skogsrå". Hon sprang ef- ter en gärdesgård. Men rätt som det var så hop- pade hon över gärdesgården å blev borta. Di trod- de, att när di fick se skogsråa, så var inte björ- nen långt borta, för hon var med å vaktade björnen. Hon kunde skapa sig till en hare. Det var en ner i Fastnäs som sköt på en hare, när han skulle gå fram å ta haren, så var det det en gammal inrutten trädstam. Hon kunde narra sig fram på det viset. Om en var / dum å slog sig till att akordera med henne, så kunde hon få makt med en. Bara att en höll sig på trampade vägar, så var det inte så farligt. Hon hade inte så stor makt där folk hade gått fram. Det gick inte att skjuta "skogsråa" om en inte hade sär- skild kula, som en trollkarl hade stöpt. Den skul- le stöpas av silver under tre torsdagskvällar. Om en gick vilse, så fick "skogsråa" skulden. Det var hon som förvillade. Det var inte annat än att läsa böner, om en skulle komma rätt igen. "Koltrollet" har jag inte hört talas om. "Skogsråa" var vid milorna. Hon hjälpte till å såg efter att det inte tog eld i milan. Då passade hon på att väcka den som kolade, om det var natt.
Husdjur
Det var en ko i mitt hem som ej trivdes. Då var det en gumma, hon var egentligen från Karlskoga, som ryckte tagel ur svansen på henne o fäste om dörrhandtaget till lagårn. När jag fråga, varför hon gjorde så, så sa' hon: "Ja, ja ha längta jag också."
Annandag jul
"Sjonge anndasotta" bruka de göra, de gick omkring o sjöngt "julvisa", (Guds son är född i Betlehem på denna dag). När de sjungit denna, kunde de sjunga litet vad som helst. De hade vanligen ett dragspel med. De sjöng först utanför fönsterna där de låg, men så skulle de in o ha kaffe o brännvin. De var inte utklädda o hade stjärna med då, det såg jag aldrig men jag hörde talas om det. Jag hörde talas om två stjärngossar, den ene kom med en flock från söder o den andre från norr, / o de möttes i Sinnerud här i Nysund. Stjärngossarna var gamla ovänner, o där blev det slagsmål mellan dem, så att de rulla om i dyng- pölen där.
Annandag jul
När de gick med stjärnan här på senare tid var bara Judas ut- klädd, han var svart i ansiktet o hade en stor koskälla om livet som han skramla på. Min mor var född i Skagers- hult, o hon såg att tre eller fyra av dem då var vitklädda, dessa var de "vise männen." Och så var det en kung Herodes också.
Trettondedagen och Knut
Här i Nysund vet jag inte om det, men i grannsocknen Skagershult hade de bröd liggande på bordet över hela julhelgen, olika sorters bröd, inlindade i en handduk. Och när tjugondagen var över, så dela husmodern ut av det åt korna o husbonden åt hästarna, o så skulle de säga: "Nu äter du must o märg i bena!"
Nyår
När de fick se nyårsnyet första gången, skulle de önska sig nånting, o det skulle gå i uppfyllelse.
Trettondedagen och Knut
Tjugondag jul skulle det vara storkalas borta på ställena, var det inte lite festligt då så var det ingen- ting bevänt med folket.
Påsk
Det var en gubbe här som var så rädd för att använda yxa i dymmelveckan. Ett år hade han huggit sig då, sen skulle han akta sig, men året efter måste han slöjda nånting, o då slant yxan o klöv bägge läpparna på honom. Det läktes så illa, så han blev så vanställd sedan. Efter detta blev han rädd för att hugga nånting då.
Påsk
Dagarna i dimmelveckan kallades: "Askmåndan, fettisdan l. fläsktisdan, dymmelonsdan l. dimmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, smörlördan." På måndag o tisdag i dimmel- veckan var det ej så farligt, men så fort onsdag kom blev det farligare. På skärtorsdag fick de inte baka, utan det var de tvungna att ha gjort förut. Men det vet jag ej varför. Och inte fick de skära av sig naglarna heller den dagen, / ty kom det en käring som kunde lite o fick tag i den nageln, så kunde hon göra vad ont hon ville åt det folket. De skulle inte äta mjölkmat på långfredagen, ty det skulle "***bôlne" efteråt. Och så skulle man väckas med pisk på långfredagen. Frälsaren blev korsfäst då, o piskningen var ett minne av detta.
Påsk
En främmande människa som kom på besök påskafton fick inte gå in i lagårn. E här på ett ställe som kallas Slösa hade en kniv oppsatt över var ko, o ett stort tjärkors rita hon oppe över huvudet på var ko vid påsk.
Påsk
Vid påsk, särskilt på skärtorsdagen, skulle man inte gå till skogen utan att ha en skära i handen, det skulle vara stål med.
Påsk
På långfredagens morron skulle de ha "långfredagspisk." Det var nå- gon i huset som skulle opp o piska de andra, vilken som helst som passa sig opp.
Påsk
För att skydda djuren vid påsk satte de ett gammalt vagnshjul vid var dörr där djuren skulle gå ut. Och om det kom någon o skulle rida på djuren, så fick de åka på hjulen så många gånger som de gått runt förut. Farmor satte alltid ut så sent på påskkvällen. På skärtorsdagen skulle de försöka vara stilla så mycket som möjligt o inne. De skulle inte hugga något o inte bära in ett vedträ den dagen, det skulle vara gjort på onsdag så det räckte till lördag. Om de högg på skärtorsdag, / så fick kreaturen "klövälta" på sommaren, ifall de råka gå över en sådan kas (huggspån). Klövarna skulle ruttna av dem. Hela familjen skulle bada på skärtorsdagens förmiddag, men det skulle vara överstökat till klockan tolv. Och alla skulle vara så tystlåtna, intet stoj fick höras, i annat fall skedde det olyckor under kommande år. Åt de mjölkmat på lång- fredagen, så "***bôlna" (bulnade) det ut sedan, ingenting av mjölkmat fick förtäras, varken smör eller ost. Alla i huset fick en släng av ett ris på långfredagens morron. Det var husbonden som gav detta, o alla fick utom han själv. Det hade någon betydelse också, men det har jag glömt. / Korna fick särskild för- plägnad på långfredagens morron, av bästa höet samt en sädeskärve, o hästarna fick likadant. I annat fall blev det sjukt i ladugården. Vattning av djuren skulle ske innan kyrkklockorna gick sta på lång- fredagen, det begagna min farmor, hon var härifrån Nysund. De skulle väl dricka hälsa, så intet ont kom på dem. Och så skulle vartenda djur ryktas innan det vart fullkomlig dager, o det skulle innebära lycka o trevnad för sommaren sedan.