Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trollen
Förr i världen fanns troll, vilka bodde i bergen. Trollen ha emellertid blivit ihjälslagna av åskan, så att det numera icke finns några troll kvar. I Ljungbyberg i Ljungby socken, finns en gång in i berget, som ingen människa vågat gå in i. Häri skola en del troll ha haft sin bostad.
Bjäran
Mjölkhare – i min barndom trodde de gamle att sådana fanns. Sköt man en mjölkhare, blev det bara tre solv av den. Sådana, som kunde trolla, gjorde mjölkharar av gamla solv. – Känner ej till vad man sköt haren med för slags kula. Vet ej, vad trollsmör är.
kloka
Di tala ju om di som kunde trolla. Det var en som hade sett påskedan på morron att en gumma gick å tog i kospåret med en kniv å la i byttan, å de skulle hon kärna smör av.
Troll
Har inte hört annat än att "trôlla" försökte å ta ongane. Om barnen gick ut om kvällera, så kunde de komma i närheten av troll, å då blev de sjuka. Jag har läst sagor om troll men det har varit från andra håll.
Troll
Här ute vid Östebo i Berfendal bodde troll i ett berg som kallas för Törke- hälla. De tog tre "söer" (får) en gång som gick där, de var borta i tre dar, men så kom de tillbaka till samma ställe.
Skydd mot troll
Jag var ute och hade sällskap med en gammal lappgubbe, som var skrockfull, och då vi skulle in i någon tom koja i skogen så fick vi inte gå in förrän han hade varit in och spottat först. Det skulle vara ett skydd. Man skulle väl skrämma bort, om det skulle vara trollar där.
Svartkonst
När en ville trolla bort getingar så skulle en säga: Du gule å brune som bor i husken, du ska steck i stock, men int i kött å ben”. När en hade sagt det, så orkade inte getingen sticka en.
Drakeld och dolda skatter
Oppför Klockartorpet där hänger di ut Hällesta körkesilver. Si när gamla körka brann, så kom silvert bort. Men de ä många, som har sitt'et, när trolla lägger ut'et te vädring.
Mästerskytt
Blåsman å Palin kunde trolla villebrådet dit de ville ha det. De kunde stå hemma på backen å skjuta både fågel å annat vilt. Men det gick med trolldom. De hade skjutit på oblat.
Skott i nattvardsoblat.
I Tjusterby finns en trollkäring, Gladskan. Hennes man kunde också trolla. Han hade tagit en oblad i nattvarden och lagat den i bössan (den låg alltid där) för att alltid träffa. På sitt dödsläger kunde han inte dö, förrän han bådnt för prästen.
Troll.
De bryggade på ett ställe, men matmora stod i köket och lagade mat. Då kom det en troll- gubbe och sa: "Därta, gack hajen, Musse kom in, dintelen datt i ejlen och brände upp sig." "Aj, aj, det var min lille Tull Pimpe", sa trollkäringa och sprang fram och lämnade två kopparspänner efter sig, som hon hade stulit drick i. De spännerna kvistade de och hade själv sedan. Det var en bortbyting på ett ställe, och så var det några, som sa till dem, att de skulle bryg- ga. Det gjorde de, och så sa de, att de skulle brygga / sju tunnor herröl och sju tunnor värröl och sju tunnor schwinsekvarg och sju tunnor sekvala- rang, för kungen skulle komma. Så gick bonden och lade sig på oenenen, och så hörde han, hur pojken sa: "Detta var besynnerligt . Ska kungen komma ?" Så kröp han upp ur vaggan och upp genom skorstenen och tittade. Sen kröp han ner i vaggan igen, och så sa han: "Ja har ditt ihjäl sju mära och sju kvinner, och ja skall då ihjäl denna må." Då eldade de upp oenenen och skulle kasta honom i elden, men då kom en trollkäring och sa: "Här har du ditt barn, det har inte gjort så illa ve, som du har gjort ve mett." Ute i Veddige hade bergatroll tatt fäst- mön ifrån en. Men han red dit och tog ut henne, sen då kom trollen och gav honom drick. Det slog han ut, så det kom på hästen. Men så var de trollen o- kontanta med andra troll, och så ropade de: / "Ri på åkeern den båle och inte på vägen den håle." Då red han på åkern, och trollen kom efter och de var så nära, så de högg av bakparten på hästen, så halva hästen blev liggande innanför kyrkomuren och halve utanför. Sen kom prästen och läste över dessa bägge, och så hade trollen ingen makt över dem. Det var ett par, som var i skogen och högg ved, och så luktade det så gott nybakat bröd ur ett berg. Då sa den ene: "Nybakat brö mä smör på, e de a goer mor, så gör ho så." Då kom det en kaka ut, och den som hade sagt detta, han åt och honom gick det ingen nöd på, men den andre han sprang därifrån, och han blev sjuk.
Bergfolk
Några hundra meter norr ut härifrån ligger en myrmark som heter Gillersmyren. På 1840-talet var det en person, som skulle kola en mila där. Den som skulle kola milan hette Per Jönsa och bodde i Norra Locka. Under det att han höll på att hugga veden till milan hade han satt upp en koja att bo i. Kojorna på den tiden voro byggda som ett tak. D.v.s. själva stommen kan man säga bestod av tvenne bockar sammansatta av stockar. Mellan dessa bockar timrade man som vanligt med stockar, men stockarna restes för upp och ned, på så att det hela fick formen av ett tak. Över stockarna lades sedan ris och sådant. En sådan koja hade denne mannen. Det här var på sommaren. Och på sommaren voro trollen i farten. Och efter solnedgången började trollens dag. Så blev också händelsen denna gången. En kväll sedan han lagt sig fick han höra ett förfärligt skrammel och väsen vid kojan. Det kom getter och får och kor och det var ett råmande och bräkande utan en ände. Han hörde hur getterna sprungo uppe på kojan. Och det var bjällerklang i olika tonarter och han hörde klart vallhjonens locktoner från flera håll. Det var en verklig mängd med djur och vallhjon. Han låg still och vågade inte gå ut. En gammal sägen är, att om man stör trollen i sitt arbete så kan man få slag och bli underlig i hela sitt liv eller också dö med detsamma. Därför tordes han inte gå ut, utan lät dem hållas. Han låg tåligt kvar i kojan till dess att de vallat över eller förbi. Se nu var det så att han var oerfaren med trollen och hade kommit att sätta sin koja över ett vägstreck. Här i skogarna gå de [...] strecken eller vägarna tätt. Kreaturen trampar upp vägar och mera förr än nu. Emellertid är en gammal sägen den att man skall aldrig sätta en mila eller en koja över en sådan väg, för det kan hända, att det är bergafolkens väg och då bli de störda. Hur obetydlig vägen än är det kan lätt hända att det är bergafolkensväg. De gamla voro alltid försiktiga. De ville inte vara ivägen för trollen. Det hänger i ännu. Min far, f. 1829 här i Vackeråsen, berättade detta.
Kyrkvin i trollens mat och dryck.
För långa tider sedan var en bonde i skogen och brände pottaska. Bäst han skötte om elden, började han höra, hur det viskade och tasslade mellan träden: »Kom till bröllop mot fredagskvällen klockan nio». Det var trollen, som bjödo till bröllop. »Då skulle det vara lustigt att vara med», tänkte gubben, som inte just var rädd av sig. »Får jag komma alls?» frågade han. »Jo, bara du klockan tolv om fredagsnatten slår tre hugg med yxklacken på det här berget, som är här nära till, så slipper du nog in», svarade bergstrollet. Bonden gick gena vägen till prästen för att fundera om saken. Prästen gav honom något litet nattvardsvin och bad honom att spilla några droppar av det i maten, som trollen skulle äta på bröllopet. På utsatt tid gick bonden till berget och slog med yxklacken tre hugg, som det var sagt, och vart insläppt i en vacker bröllopssal. Där vart han lika väl mottagen som en präst i helvetet, och där satt spelman vid bordet och spelade, och de andra dansade och hade så hjärtans roligt. Då de skulle börja reda till bröllopsmiddagen, bad bonden, att han skulle få vara kock, och det gingo trollen in på. Oförmärkt spillde han några droppar vin i maten. Därav blevo trollen så i strykfyllan, så att de inte visste alls vad de gjorde, utan började träta och rivas och slåss sinsemellan. Till slut sade en av trollen: Det är den där karlen, som vi ha slarvat hit, som rår för det här krakelet, och därför är det bäst, att han lagar sig härifrån så fort som möjligt.» Brudgummen gick då och sade åt bonden, att han skulle laga sig därifrån. Men han svarade: »Inte vill jag gå, förrän bröllopet är överståndet.» »Bara du går», sade brudgummen, så ska du få så mycket penningar, som du orkar bära.» Så tog han fram en säck och öste däri nio skovlar silvermynt och gav säcken åt bonden, som lade den på ryggen och gick nöjd och glad hem.