Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
I min ungdom hörde jag berättas av gamla människor, att det hade funnits troll vid en plats, som heter ”smörgraven”. Trollen kom till gårdarna och lånade smörkärnan och andra saker. Det var en lång sä- gen om trollen i smörgraven, men jag kan inte erinra mig den nu.
Kyrkklockor
Trollen hade byggt i tornet i Hagebyhöga kyrka, men de fick inte vara i fred, för folket kom och ringde med kyr- keklockan. Då kastade de klockan utåt en mosse. När det var ljust i vattnet, kunde folk se klockan. De försökte få upp henne en gång, och hade na nära uppe. Men då sa' en: "Hugg i nu." Det fick inte yttras ett enda ord, och strax dök klockan till botten igen.
Påsk
De bruka skjuta över husen på påsk så inte trollen skulle komma ner. De sköt i skymningen på påskafton. Det var en som sköt över lagårn, o det kom eld från bössan o tände eld på hela hus- raden. Fåren blev klippta på påsk- natten. I Linhult i S. Råda titta de särskilt efter före helgen att få- ren inte var klippta, men efter- åt var de i alla fall klippta vid öronen så att blodet kommit fram.
Hantverkare
Här var en krämmare - Rackare-Mrtin i Träslöv, han for ikring ock slakta hästar. Han bemöttes väl, för de hade för sej att han kunde trolla, t.ex. göra så att kreaturen blev sjuka. Han var gammal när jag var barn och hans hustru var också gammal. - Det var så för- aktligt att hantera döda hästar då, och hästkött ville ingen äta el- ler använda till något. Var och en som miste en häst, så blev häs- ten flådd och nergraven var som helst - ingen särskild plats för hästslakt.
Troll.
Trollen skulle ha stora hattar. De bodde i bergen och de skulle vara så förfärligt rika. Det var så fasligt fint därinne där de bodde. De hade hundar och allting som människor. Trollen bytte bort barn. Bort i Torpa bytte de bort ett, det växte aldrig, blev så litet. Så elda modern upp ovnen och la´barnet på gresslan. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´´: "Här har du ditt barn, jag har varit snäll vid det, får jag nu mitt".
Naturfenomen
Har inte hört annat namn än åska och "him- melsgofar". Om åskviggar talade man. Den som ha- de lyckats få fatt på en åskvigge kunde snart sagt göra vad han ville. Den var bra mot åska, sjuk- dom, troll och allt otyg. När åskan gick tidigt om våren, innan sjöarna gick upp. så blev det dåligt år å dålig årväg. Norrskenet var inte annat än reflex från polar- isen. Men det gjorde så mycket så att säden mognade fortare, om det var norrsken på natten.
Troll
En skulle ’akte säj för trôlla i skogen’, för de var så farliga. De hade så långa armar så de kunde ’tjåva’ till sig det de skulle ta på långt håll. Hur de såg ut, viss- te nog ingen, men de skulle finnas i alla fall. Å de kunde bo vid unerfallna träd. Uttryck: ’Dä ä ett rektit troll’. Säges om en elak människa. ’Ho’ ä som ett trôll’. Säges om en vanskapt el. krokig männi- ska. ’Det trôll! (utrop).
Svartkonst
Två träd som stod så nära att de gned mot varandra kallades "knarrträ". De som kunde trolla kun- de sätta fast folk i sådana träd. 'Ja ska' sätte däj i knarrträ', ha de brukat säga. Det skulle gå att göra det med en järnkil som man smitt på i tre torsdags- kvällar. Om den slogs mellan de båda träden och en formel lästes, så skulle den personen, som blev fast- satt inte bli sig lik förrän den kilen kom ut trä- det.
sägner om troll
I Linnekulle berg fanns det troll. Ett trollbarn blev förbytt med ett barn från Bolås. Trollbarnet hette Kide. De skulle fara och döpa barnet. När de kom till Linnekulle berg mellan Sjöbo och Salvebo ropade trollet: "Kide, Kide, vart ska du hän draga?" Då svarade trollbarnet: "Till den he- liga kyrkan och döpas!" Då förstod de som var med barnet att det var ett trollbarn. Men hur det sen gick kommer jag inte riktigt ihåg.
Bergväsen.
I en hög i Derome bodde ett troll, som var smed. Han smidde så mycket järn som de la vid den högen; när de kom tillbaka, var det färdigt. Men så var det en som la´ dit en vit skjorta vid en högtid, och nästa gång folk la´ dit järn, blev det ingenting gjort vid det utan låg lika- dant. Och de hörde hur det sa´ inne i högen: "Svarte smed smir, men vite smed smir aldrig mer."
Kloka
Det kom ett sällskap finnar till Hult och fick nattlogi i lagården. De hade fiskat i Finnsjön och de gjorde upp eld på loggolvet och kokte fisken; det var ingen eldfara. Så var det en gumma, som fick ett ben i halsen. Hon blev arg och sa: "Det ska aldrig någon sätta något ben i halsen efter Finnsjö mört mer." Och hon trollade bort mörten, så att sedan dess har det aldrig funnits mört i den sjön.
Husligt arbete
Mamma trodde så säkert att illasinnade kunde trolla till sig både smör och grädde. När hon kärnade smör, så skulle hon sitta alldeles inpå spisen vid elden. Om det inte blev smör, så tog hon en sticka med eld i och snodde runt kär- nan, så mumlade hon. Vad det var fick jag aldrig veta. Det ville hon inte lära ut. När mamma hade väv uppe, så pla- cerade hon tramportna i kors om kvällen, när hon slutade väva. Trollen kunde inte väva då.
Husligt arbete.
Kärna smör - ville det inte bli något smör, tog de en glo med eld i och släppte i kärnan eller kastade en silverpeng i den. Kors skar de gärna i botten på kärna och ostkar. Fallde bröt ihop, dog någon i familjen. När de la järl i dricken, brukade de ropa högt. Blev väven krånglig, hade något ont eller troll varit inne. De skulle inte låta vem som helst se den; en del hade onda ögon.