Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
I min ungdom hörde jag berättas av gamla människor, att det hade funnits troll vid en plats, som heter ”smörgraven”. Trollen kom till gårdarna och lånade smörkärnan och andra saker. Det var en lång sä- gen om trollen i smörgraven, men jag kan inte erinra mig den nu.
Jättar och troll
Det var en, som hade varit i kvarnen, och så skulle han köra hem på natten, och då regnade det och åskan gick. Han ville inte ha vätt ner sitt mäldalass, så han körde in och ställde sig under en gran, som var bra tät. Då kom det en liten gubbe och sa: "Det regnar och blåser, och gamle man blir våter." Då blev han rädd och körde undan, och det dröjde bara några minuter, så slog åskan ner i trädet. Den har slagit ihjäl alla troll.
Troll
Det var på ett ställe trollen hade bytt, och så var det e, som lärde henne — d. v. s. fostermodern — hur hon skulle göra, så hon fick sin unge tillbaks. Hon skulle lägga ut bortbytingen på sophögen. Det gjorde hon. Då kom bergreva med den rätte barnungen och sa: "Så gjorde inte jag med din unge". På ett annat ställe skulle de ha kalas, och de bryggade i e ekolla. Då sa bortbytingen, att han hade levat så länge men aldrig sett, att de bryggat i e ekolla.
Sägner om kyrkbyggen
Västra Eneby kyrka skulle byggas i närheten av Adlerskog. Så var det bestämt. Men när byggfolket började sitt arbete, var det som förgjort. Vad de byggde upp på dagatna, rev trollen ner på natten. Det vart ingen annan råd, än att kyrkan måste byggas på annat håll. Men om jak, inte tar fel, så ligger det stora stenhögar kvar i närheten av Adlerskog. De var avsedda till kyrkgrund, och de låg där i varje fall, när jag var pojke.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
På morgnarna, när det var dags att mjölka, gick en av pigorna ut på gatan och hojtade, och alla de andra pigorna var kvickt ute med sina ok och ämbar. När de kom ut i skogen eller på betesmarken, vart det ett lockande och sjungande, så det var som sång i hela skogen. Sjöng gjorde (le alltid på vägen ut och hem. Men när de mjölkade teg de snällt, för det skulle inte vara bra att sjunga då. Trollen eller "rådandet" skulle då kunna passa på att göra något fuffens med mjölken.
Av trollskott träffade.
I Eckerö Storby var det en gång en husbonde, Elias, som blev förgjord genom trolleri. Han var huvudredare för ett fartyg och hade kommit i gräl med skepparen. Denne trollade utrikes i södern och skickade skott på Elias kritter. Men Elias gick på gården och kom för skottet, så att det gick i honom, och han kunde bara skrika: »Det är här—nej här, nej här.» Tuppen och hönorna, som också voro på platsen, stjälpte döda omkull.
Övernaturlig maka
Det var en kar, som blev gift med en sjörå eller troll, men det visste han ej om. Så blev han elak mot henne. En gång skulle han sko en häst, men skon passade ej, den skulle dras ut. Då tog hon den o bröt ut den mellan händerna. Då blev han rädd när han såg hennes styrka. "Att du varit så snäll mot mig," sa' han. / "Jag minns vad den svarte sa'," sa' hon. Hon kunde ej säga prästen. Detta har jag hört berättas.
skogsväsen.
Det var en gång en kolare som kolade en mi- la. En dag när han arbetade vid milan kom e skogsrå och frågade vad han heta. Kolaren blev arg och som han hade varm tjära intill milan, så tog han tjärsleven full med tjära och slog i ändan på henne. Då skrek hon och trodde hon skulle få hjälp av de andra trol- len: ”sjôl slog mig, sjôl brände mig.” ”Då må du så gärna ha’t,” svarade det från bergen.
Troll
Jag hörde tal om "bytingar", trollen bytte barn med folket. De fick inte släcka elden i huset förrän barnen var döpta. Det var ett troll som stal en barnunge, o la' en annan i stället. De såg att den inte blev riktig, så de sopa "ommen" (bakugnen) med den t.o.m. Men då kom trollkvinnan med det rätta barnet o sa*: "Ja ha inte gjort så illa mä er som ni mä min."
Lucia
Ena parten sa att Lucia var en ängel, den andra att hon var ett troll. Därför skulle de opp tidigt då på morron för att hon inte skulle se så långt, för så långt hon såg förbanna hon marken så att det inte växte nån- ting. Det var alltid en liten fest i hemmen då tidigt på morron med bättre mat än vanligt. Den som blev sist ur bädden på morron blev "lusa." Kreaturen fick ett extra mål då på morron också av vad man hade.
Växter
"Dyvelstreck" var en växt som man tog vara på och gav kreaturen, när de fick någon åkomma. Bl.a. hörde jag att växten användes att ge djur mot ormbett. "Lekersteck" hade de också mot djursjukdomar. Sär- skilt bra var det att ge djuret "lekersteck", om nå- gon hade "skämt" eller trollat på det. Renfana kokades och förtärdes mot magåkommor. Röksvampen var giftig för ögonen. Villegräs var farligt att komma i närheten av, för det var av sådant gräs man blev vilsen i huvudet. Läkeblacka lade man på sår, för att de skulle läkas fort.
veckodagarna.
Måndagen var inte bra å inte fredagen. Om man flyttade på något en fredag, så kom trollen å tog det. På de dagarna skulle man inte företaga sig något sär- skilt bestämt arbete. Torsdagskvällen var heller inte bra, för då var spöken å allt ont ute. Om Skärtorsdagen fick ingen klippa naglar eller hår å inte bruka yxa eller annat eggjärn. Det skulle bli så olyckligt av det. Man skulle bli sjuk, mista djur å få alla slags olyckor.
Skogs- och vattenväsen
Huru dessa kommit till. ----------------------- En gång för länge, länge sedan regnade det i 7 timmar. Det regn, som föll på bergen blev det troll och jättar av, och av det regn, som föll i sjöarna, blev det sjöjungfrur. Så har de gamla berättat för mig, då jag var barn. / Om ett barn gick vilse i skogen, brukade man före- taga skallgång efter det. Då brukade skogsråt här- ma barnets röst och grät och på så sätt locka till sig dem, som deltogo i skallgången och sedan tog hon dem.