Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Karl Eriksson
Forts. om kolning, en kolbotten där det väckte, skogsrået, sagesmannen såg tomtar i sin ungdom, tomtarna fick gröt, de som hade tomtarna blev rika.
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet, Midsommar.
Angående Pingst och Trefaldighet lämnade fröken Olsson samma uppgifter som mina andra berättare. Vid midsommar tog man in rikligt med björklöv i fröken Olsson hem, som placerades över allt. Någon lövsal hade de icke, men hon minns sådana på ett och annat håll i staden. Någon privat, liten majstång kunde också förekomma på gårdar, där det fanns många barn. Typen var den vanliga med en tvärstång upptill, men den var icke mera än ett par meter hög. Björklövet skaffade man sig för det mesta från den bonde, som brukade leverera smör, mjölk och ägg till familjen, men det fanns även bönder, som körde hela lass med björklöv till staden för försäljning. Någon "lövgubbe" kände fröken Olsson ej till, men hon berättade om en fnoskig individ, som kallades för "Tjeo bubba." I verklig- heten hette han Olsson, och det sades att han på sin tid legat i Uppsala och studerat. "Tjeo bubba" var driftkucku för stadens alla barn, som bruka- / de att springa efter honom och ropa: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst." För att freda sig för ungarne slog han ikring sig med sin käpp, men ju värre han slog, ju värre ropade de. Han tiggde icke, men tog gerna emot en slant ändå. Sär- skilt förtjust blev han, om han fick 6 skilling banko av koppar, som var en stor och rejäl peng, men erbjöd man honom 6 skilling banko i silver, som var en liten peng, så nekade han att ta emot den. Han var vid ett tillfälle med på en begravning på kyrko- gården, och då prästen sade, att den döde åter skulle uppstå på den yttersta dagen, sade Tjeo bubba högt och tydligt: "Åh, jag tror han stannar, där han är". Det blev stor uppståndelse och borgmästare Sandegren, som sades ha var- it studiekamrat till Tjeo bubba, tog honom under armen och förde honom från kyrkogården. Till straff för sitt olämpliga uppträdande på kyrkogården fick Tjeo bubba ett par dagars vatten och bröd. Denne Tjeo bubba brukade varje midsommar sätta några gröna kvistar i hatten och hänga på sig några blommor samt sedan spatsera / ikring i staden, förföljd av stadens alla ungar, vilka ideligen ropade sitt: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst".
Tranan och Vårfrudagen.
Fru Morells far var tunnbindare och skråmästare inom detta hantverk. På vårfrudagen var det slut med "ljusenbrinningen", och då gjorde det festligt för gesällerna på kvällen efter det att arbet- et var slut kl. 8. Gesällerna både bodde och åto hos sin mästare, men på Vårfrudagens kväll fingo de alltid något extra gott i matväg och dessutom toddy. Likadant var det på höstsidan, när man första gången tände ljus, men fru Morell kunde icke erinra sig vilken dag detta var. Fru Morell berättade en lustig detalj rörande de in- ackorderade gesällerna och bordskicket, men, som hon sade, "det var bruk- ligt så och det var icke lönt att opponera sig". Egna knivar, skedar och gafflar och egna tallrickar / hade ju var och en, men drickan serverades i en stor mugg, varur alla drucko gemensamt. Bland gesällerna fanns det ofta gamla skäggiga och snusiga gub- bar, och "jag var därför aldrig törstig vid bordet, utan drack sedan ute i köket", sade fru Morell. I fru Morells hem bjöds det icke på våfflor på Vårfru- dagen, men hennes mormor brukade alltid baka våfflor denna dag och bjuda henne och hennes syskon på.
Tranan och vårfrudagen.
Herr Krok minns, att hans mor på "vårfruafton", d.v. s. på kvällen före Vårfrudagen brukade säga: "I dag bär tranan ljus i säng." Härmed menade hon, att nu var det så ljust om kvällarne, att man ej längre behövde ha något lyse. Några särskilda seder i förbindelse med Vårfrudagen kan herr Krok ej minnas. att det var i Uddevalla, utom i en enda sak. I hans hem fingo barnen på vårfrudagen våfflor. Herr Krok framkastade den tanken, att ordet "våfflor" kanske hade något med "vårfru" att göra.
Tranan och vårfrudagen.
I bådas hem var det vanligt, att man åt hembakade våfflor denna dag.
Tranan och Vårfrudagen.
Fru Mellin säger, att hon aldrig hört tranan satt i samband med Vårfrudagen, och ej heller hade denna dag någon särskild be- tydelse i Uddevalla.
Gregoriusdagen.
Gregoriusdagen, den 12 Mars, har aldrig haft någon särskild betydelse i Uddevalla.
Gregoriusdagen.
Enligt fru Morells uppgift har Gregoriusdagen aldrig haft någon särskild betydelse i Uddevalla.
Gregoriusdagen.
Denna dag har aldrig haft någon särskild betydelse i Uddevalla.
Årseldar.
Det enda slag av årseldar, som enligt herr Krok före- kommit i Uddevalla, är påskeldar, vilka tändes påskaftonen på kvällen. Påskeldar hade man litet här och var på de höga bergen runt staden och ofta på Kålgårdsberget, som nu ligger mitt inne i staden. Det var i regel pojkar, som roade sig med påskeldarne. Bränslet utgjordes av grenar, gamla julgranar, tomlåder och för resten allt möjligt, som var brännbart. Kunde man någon gång komma över en tom tjärtunna, så var detta storartat. Denna placerades vanligen i mitten av högen. Allt bränslet släpades av pojkarne upp till den bestämda platsen. Bålet tändes sedan det blivit mörkt på kvällen, och pojkarne hjälptes vanligt åt att tända bålet. Alla hade ju dragit ihop till bålet, och därför ville också alla vara med om att tända det. Det var en väldigt tävlan de olika pojklagen emellan om vilka, som skulle lyckas få ihop det största bålet. Inga stenar kommo / till användning vid bålets byggande, ej heller förekom någon stång i mitten av bålet. Ibland förekom det, att det sköts gevärsskott vid bål- et. Detta var s. k. påskasmällar. Någon dans eller några lekar förekom ej vid påskeldar- ne i Uddevalla. Ingen mat medfördes till påskeldarne, ej heller var det någon kapplöpning hem, då eldarne brunnit ut. Att trolova sig vid påskeld- arne var ej brukligt i Uddevalla. Ej heller var det brukligt, att boskapen drevs fram till elden eller över glöden. Det skulle för resten varit omöjligt uppe bland de branta bergen runt Uddevalla och i svarta natten till på köpet. Man tog i Uddevalla icke några märken angående påsk- eldarnes sätt att brinna ned, ej heller finns det några berättelser om underliga ting, som hänt vid eldarne. Herr Krok kände ingenting till om anledningen till seden att tända eldar på påskaftonen. troligen är denna sed så urgammal, att anledningen med tiden blivit avglömd.
Årseldar.
Endast påskeldar ha förekommit i uddevalla, och om dessa lämnade herrskapet Lundberg samma uppgifter, som de jag erhållit från andra håll. Herr Lundberg berättade emellertid dessutom, att det icke var ovanligt att de olika pojkligornas medlemmar stule bränsle ur varandras högar, varför dessa ofta vaktades under de sista dagarne. Han sade även, att det förekom, att en av pojkarna i varje liga utsågs att tända påskelden.
Årseldar
Fröken Olsson lämnade samma uppgifter om årseldar som mina andra berättare. Hon berättade emellertid, att hon vuxit upp i ett hus på Söder, som låg strax intill ett högt berg, där det brukade vara påsk- eldar, och hon minns, att hennes far ofta fick ge sig iväg ut och huta åt pojkarne, som tänk påskelden. Dels förde de ett vådligt oväsen och dels kastade de bränder från påskelden åt alla håll, vilka vid torrt väder kun- de utgöra fara för brand.
Stadstraditioner: Stadens marknader.
Förr i tiden fanns det endast två marknader i Uddeval- la. Det var "fiskmarknaden" i September månad och "den stora marknaden" i Oktober månad. Vid fiskmarknaden i September kommo hundratals fiskare seglande till Uddevalla med sina produkter för försäljning. Det kunde i- bland vara så många, att de fyllde hela hamnen, och spekulanterna promene- rade då från den norra kajen till den södra på båtarne eller tvärtom. Fiskarne medförde kabeljo, lutfisk, salt sill, salt makrill och salt långa. Marknaden varade officiellt icke mera än en dag, men fiskarne stannade kvar, tills de fått sålt slut på sina lager, och detta kunde dröja en vecka och mera. Innan de foro hem, skulle de också göra inköp hos stadens handlande, vilket ju också tog sin tid. De bodde i regel på sina båtar. Fiskmarknaden i Uddevalla besöktes emellertid icke en- / dast av stadens innevånare. Handlande och bönder från Västergöteland, Dals- land och södra Värmland brukade också besöka denna marknad. Den stora marknaden i Oktober pågick officiellt i två dagar: "marknadsdagen" och "annandagen". Dagen för marknadsdagen kallades för "marknadsafton". Man kan gott säga, att när Uddevalla fick järnväg, så slog denna ihjäl marknaderna i Uddevalla. Att det i forna tider funnits marknad på någon plats i stadens närhet kände herr Krok ej till. Den stora marknaden i Oktober hölls på Stora Torget. Försäljningen skedde från stånd, böndernas vagnar och från på marken ställ- da kistor. Stånden bestodo av en läm, lagd på ett par bockar. Ibland hade stånden tältdukstak. Varje försäljare var ägare av sitt stånd, som han, då marknaden var slut, gömde i något uthus till nästa gång. Stånden sattes upp på marknadsafton, då även marknadsfolket började att anlända. Från skär- gården kommo de med ångbåtar eller seglandes och från landsbygden kommo de åkande i sina kärror. Man tog in hos handlandena eller hos vänner och be- kanta. Några särskilda bondkvarter funnos icke i Uddevalla. Hos handlandena bodde man gratis i något av deras ut- / hus. Detta torde nog också för det mesta ha varit fallet, då man bodde hos vänner och bekanta. Stall var det gott om i staden både hos handlandena och hos enskilda, och här ställde bönderna in sina hästar. På 1870-talet fanns det en åkare i Uddevalla, som hette Staf. Här togo bönderna ofta in. Vid marknaden 1871, då en massa bönder in- kvarterats i Stafs lada, voro de ovarsamma med elden under rökning. Det tog eld i höet i ladan, och snart var ladan övertänd. Innan man blev herre över elder, hade två kvarter i staden brunnit ned. Runt staden fanns fyra gästgivaregårdar: i väster Her- restad, i norr Kvistrum, i öster Raknebo och i söder Groned. Bönderna kan- ske stannade här och fingo sig ett par supar och en bit mat i förbifarten, men någon övernattning skedde icke på dessa gästgivaregårdar i vanliga fall. På den stora marknaden såldes hästar, kor, kalvar, får och griskultingar samt naturligtvis alla slags jordbruksprodukter och hant- verksprodukter. Först och främst var det naturligtvis bönder från Bohus- län och Dalsland, som besökte den stora marknaden i Uddevalla, men det kom / även bönder från Södra Värmland och Västergötland. Affärsmän och hantverk- are från andra städer infunno sig också och ställde upp sina ständ på torg- et till stor förargelse för stadens handlande. "Knallar" från trakten av Borås besökte ofta den stora marknaden i Uddevalla. Inga särskilda ceremonier föregingo den stora marknad- ens öppnande i Uddevalla. Man satte i gång och började att sälja så snart det blev ljust på marknadsdagens morgon och höll sedan på tills det blev mörkt på kvällen. Någon försäljning vid ljus förekom icke. Stadens handlande och hantverkare hade samma platser för sina stånd år från år. Mer tillfälliga marknadsbesökare fingo slå upp sina stånd, där det passade dem, men man såg hälst att handlandena voro samlade på en plats på torget och hantverkarne på en plats. Bönderna höllo till för sig själva med sina kärror. Hos handlandena och hantverkarne funnos hattar, mössor, tofflor, tyger och en massa annat att köpa. Bönderna sålde sina jordbruks- produkter och från kistor såldes kakor och karameller. Ända från Kungälv hade gummor kommit, som sålde Kungälvs pepparkaka. Käppar, bollar och an- nat småkravs bjöds omkring av kringvandrande försäljare. Någon särskild marknad under tjänstefolkets frivecka i April och Oktober förekom ej i Uddevalla. Det var ej så många i denna trakt, / som bytte plats, så det lönade sig icke här att anordna någon marknad för deras skull. Bönderna hade i regel mat med sig, men det fanns gott om kaféer och krogar i staden, där det gick att få så mycket mat och bränn- vin, som man ville ha. Alla möjliga tivolinöjen såsom karusell, cirkus, mena- geri, skjutbanor m. m. brukade det finns på den stora marknaden i Udde- valla. Även kasperteatrar förekom ibland. Inga nöjen fingo emellertid hålla till på Stora Torget utan fingo söka sig platser i närheten av tull- arne. Försäljare av visor och lyckobrev var det gott om. Döva, blinda och tiggare försökte på olika vis pungslå marknadsbesökarne. Eldslukare, lin- dansare och atleter fanns det också. Det var ett brokigt och rörligt liv under de stora marknaderna i Uddevalla. Ordningen på marknaden uppehölls så gott det gick av stadens tre poliser, de s. k. korvarne. Mycket hade de emellertid icke att säga till om, då brännvinet fram på kvällen flödade som starkast. "Väktar- ne", d v. s. de som gingo ikring i Uddevalla om nätterna och ropade ut klockslagen, skulle se till, att icke något stals från torget på natten, men en del handlande och hantverkare höllo sig dessutom med egna vakter. / Den stora marknaden i Uddevalla avslutades annandagen på kvällen utan något slag av ceremonier. Stadens handlande brukade ej besöka marknader i andra städer, vilket däremot en och annan hantverkare gjorde någon gång. "Månadsmarknaderna" äro efterträdare till de andra marknaderna i Uddevalla. Månadsmarknad hålls det nu den första onsdagen i varje månad.