Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Troll
Jag har hört talas om att det skulle vara en borti Åsabergen. Det var en soldat, som var lärd, att han skulle gå och sjunga över någonting däruppe. Han skulle sätta det på backen och springa över det. Då skulle trollgubben komma och säga: "Vad är det, du går och springer över, kom istället och se vad jag har". Och soldaten följde med. Trollet hade en massa gevär och så såg han en kittel och han var lärd att kasta något i den, ett stålstycke skulle det vara. Så hade han ett par järnhandskar med sig och när morgonrodnan kom, kom troll- gubben och sa´farväl och soldaten hade stålhands- ken på och klämde och tryckte gubbens hand, men han skada´ honom inte. Trollen skulle bo bort i bergen. De talte om i min barndom att om / ett barn inte trivs bra är det en bortbyting. I Kållaskog var det en som hade ett barn, som trivdes så dåligt och var sjukligt alltid och gumman blev lärd, att hon skulle säga, att kungen skulle resa där förbi imorgon eller så. Hon skulle säga det så att barnet skulle höra det. Då sa´barnet: "Jag är så gammal, att jag sett Kålla skog bränna ner och växa upp tre gånger, men något sådant har jag aldrig hört". "Är du så gammal", sa´mamman, "så är du en bort- byting". Och så elda hon upp ommen och skulle lägga in ungen. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´: "Jag har varit snäll vid din gosse och nu vill du bränna upp min och så tog hon sin och gick. Jag minns i min barndom att folk var så vidskepliga att de skulle lägga en kniv eller sax hos barnet så skulle inte trollen orka ta det. Trollen skulle la vara bottenrika. Jag har hört talas om en trollgubbe som öst guld med en "skuffa" till dem han gav. Han brukade ge två "skuffer", men ibland gav han tre. / Det var en som han lovat två gånger och så sa´ han: "Har du sett mer?och många som var hang (###) om sig bruka´säga: "Somliga ger mer" och så fick de en "skuff" till. Julafton skulle berget stå på guldpelare och då dansa´de och hade så förnämt.
Häxor och trollkarlar
En trollgubbe hette Blåsman. Han hade "gam- mel-Erik" till hjälp. En gång så hade en häst blivit borta på skogen. Blåsman fick veta det å sa till ägaren: "Det skall inte stå på förrän hästen skall vara här." Det dröjde inte länge förrän hästen kom ur skogen så att han flås och fradgan stod över hela kroppen. Han skeck "gammel-Erik" / djävulen / efter hästen, det var inte mer med det. Vid kyrkan hade slik trollgubbar och trollkä- ringar mycket att göra. Jag vet att de tog av sig skorna och hade jord med sig hem i dem från kyrkogården. Kyrkojord var bra att ha när de skulle trolla. Sådan jord hade de i påsar som kalven fick suga på för att han skulle / bli ett fint djur. Ben tog de med sig från kyrko- gårdar. En käring i Röjden hade plockat med sig alla slags ben, för att hon skulle ha att trol- la med. Jag var med vid kyrkan och lade tak. Då hit- tade vi "trollpôser" under kyrkotrappan. Folk hade gömt dem under trappan. Det var hyskor, hakar, tagel, bly, jord och små ben i dem. En liten påse av tyg, som det låg i. Så var det knutet en lintråd om mulen. Oblater tog de med sig hem. Den skulle en skju- ta på, så sköt en inte bom sedan. Om en tog en kula i munnen, när en gick till nattvarden, så skulle den kulan bita. Den tog inte fel. Det brukade Blåsman göra. Pallin i N. Finnskoga kunde stämma blod, ta reda på tjuvgods och allt sådant. Han gjorde dotter sin tokig. Men han kunde inte göra det tillbaka. Det var flera han trolla på på det viset, så att de inte fick behålla förståndet. / Han skulle ha svartkonstbok. När han skul- le till att dö så fick de bränna upp den. Om en annan hade läst i den och gammel-Erik hade kommit så hade det inte gått att göra sig fri från honom. När Blåsman gick omkring en brand, så tog sig inte elden över där han gått. Han hade den kraften. Kvicksilver bruka di allt my å ha mot troll- dom. Far hade en mässingdosa som han hade kvicksilver i. Den bar han på sig jämt. Han påstod att han var starkare när han hade den med sig.
Häxor och trollkarlar
En trollgubbe hette Blåsman. Han hade ”gammel-Erik” till hjälp. En gång så hade en häst blivit borta på skogen. Blåsman fick veta det å sa till ägaren: ”Det skall inte stå på förrän hästen skall vara här.” Det dröjde inte länge förrän hästen kom ur skogen så att han flås och fradgan stod över hela kroppen. Han skeck ”gammel-Erik” efter hästen, det var inte mer med det. Vid kyrkan hade slik trollgubbar och trollkäringar mycket att göra. Jag vet att de tog av sig skorna och hade jord med sig hem i dem från kyrkogården. Kyrkojord var bra att ha när de skulle trolla. Sådan jord hade de i påsar som kalven fick suga på för att han skulle bli ett fint djur. Ben tog de med sig från kyrkogården. En käring i Röjden hade plockat med sig alla slags ben, för att hon skulle ha att trolla med. Jag var med vid kyrkan och lade tak. Då hittade vi ”trollpôser” under kyrkotrappan. Folk hade gömt dem under trappan. Det var hyskor, hakar, tagel, bly, jord och små ben i dem. En liten påse av tyg, som det låg i. Så var det knutet en lintråd om mulen. Oblater tog de med sig hem. Den skulle en skjuta på, så sköt en inte bom sedan. Om en tog en kula i munnen, när en gick till nattvarden, så skulle den kulan bita. Den tog inte fel. Det brukade Blåsman göra. Pallin i N. Finnskoga kunde stämma blod, ta reda på tjuvgods och allt sådant. Han gjorde dotter sin tokig. Men han kunde inte göra det tillbaka. Det var flera han trolla på på det viset, så att de inte fick behålla förståndet. Han skulle ha svartkonstbok. När han skulle till att dö så fick de bränna upp den. Om en annan hade läst i den och gammel-Erik hade kommit, så hade det inte gått att göra sig fri från honom. När Blåsman gick omkring en brand, så tog sig inte elden över där han gått. Han hade den kraften. Kvicksilver bruka di allt my å ha mot trolldom. Far hade en mässingdosa som han hade kvicksilver i. Den har han på sig jämt. Han påstod att han var starkare när han hade den med sig.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Intervju med Gustav Jonasson (f. 1882)
Intervju med toffelmakare Gustav Jonasson, född år 1882 i Eldsberga. Han kom som pojke till Hasslöv. Fadern är född i Småland, modern i Hishult. Inspelningen genomfördes 1959 i Hemmeslöv, Östra Karup, Skåne. Intervjun gjordes av Sten-Bertil Vide.
Jättar
Det var jättar och troll på Hunne- berg, När de fått kyrkklockor här i Åsaka, så var de så förargade att de slängde stenar hit. Så de stora stenar som är hittade här är från detta. Brödspaden hade gått sönder för jättekvinnan där, och då gick hon ner till Fristorp och fick den lagad. Sen fick de av hennes bröd en kaka så stor att de blevo rädda när hon kom med den. I Skalltorp här i Åsaka är ett berg där det är som en dörr med ett / nyckelhål, och där har de släppt ner mynt det hörs på klangen när det kommer ner.
Slåtter, skörd m.m.
En var noga med, att inte säsbingen sopades. Det skulle inte vara bra. Och om en sopade den, så so- pade en ihop det sista och lade i ett hörn av bing- en. Det var meningen att råttorna skulle ha något, så att de inte skulle bli så farliga på säden, när den kom in. Mor tog inte det sista mjölet ur säcken. Det skulle nytt på det gamla, annars var det inte bra. Di sa, att om en var förstfödd, så skulle det in- te gå att trolla på en. Den sista neken kallades lökenek. Den skul- le en lägga så, att inte råttorna kom åt den. Om julkvällen delade en den mellan kreaturen.
Jättar
Det bodde troll i Maberg nära Ås bro. Det var en bonde som blev gift med en tös från Maberg. Han var stygg vid henne. Men en gång stod han och skodde en häst, och det var en sko, som inte ville passa. Då kom hustrun och tog skon i händerna och gjorde den rätter, " Så ledigt som jag rättar denne hästskon, så ledigt ska jag bryta dej i småstumpar," sa hon. Att hon inte hade slagit tillbaka, det be- rodde på att hon ville lova det hon hade lovat, när hon vigdes, sa hon.
Naturföremål
I Dusserudskogen ett berg som kallas för "Brurberget." Ett fästfolk skulle en gång fara från Dusserud till Hol- medal och viga sig. Bruden och brudgummen red. När de kom på det berget, finns en plats som är så "slant". Det var så halt att hästen halkade och ungmön föll av hästen och slog ihjäl sig på berget. Efter den dagen fick det heta Brurberget. Somliga trodde att trol- len hade tagit bruden in o berget och att hon aldrig kom tillbaka mer.
Födelse och dop
Strax innan de skulle fara med barnet till dopet, skulle de hålla en psalmbok framför ögonen på det, de skulle då bli duktiga att läsa sedan. Man fick ej hänga ut barnens tvätt under bar himmel förrän de var döpta, gjorde man det, tog trollen barnen, o folket fick "bortbytingar." Likaså skulle värmen ej vara släckt i spisen förrän barnen var döpta, o fanns det ljus i huset, skulle de brinna. Det var också skyddsmedel mot trollen, så att de kunde "förbyta" barnen.
Naturföremål
När jag var barn minns jag att jag blev varnad av mor att inte gå å lyfta på sådana stenar som satt fast i jorden. Det var sjukdom under dem, sade hon. Farligast var det om en rå- kade rubba på en sådan sten efter solnedgången. Så- dana ställen där det "###" försökte en att komma om- kring. Det var inte bra där. Somliga var rädda för att det skulle bära ned i backen med dem. När en körde el. gick över sådana platser hördes det som om backen hade va- rit ihålig. Om det nu skulle vara troll eller annat "oty" som var därunder, vet jag inte.
Mästerskytt
Det var en person borta i Töcksmark som hade god tur till att skjuta allt. Han hade fått lära av en fin- ne att han skulle ta med sig av nattvardsbrödet från kyrkan. Detta skulle han ta med sig till skogen och fästa på ett träd och skjuta på. Han skulle gå direkt från kyrkan å ta bössan med sig och skju- ta. Han skulle få skams hjälp att skjuta efter den dagen, å ingen kunde skämma den bössan. Mattes i Glavsnäs kunde tvinga storvilt att komma fram till stugan, så att han fick skjuta. Hur han bar sig åt, vet jag inte. Men han kunde trolla.