Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Påsk.
När det led till Skärtorsdagen så ville inte far tro påskkäringarna mer än jämt, för då ville han allt gärna ha ett tjärkors på "fjusdörren." Och på den dagen var det inte lönt att spinna, för om man spann den dagen så spann man åt trollen Långfredagen fick man "bank", om man inte passade sig att gå upp i tid på morgonen. Det var mest de unga som gav varandra "långfredagsris". På påsk- afton så skulle det vara kors på alla dörrar. Särskilt var det nödvändigt på "fjusdörren" för att inte kreaturen skulle ta någon skada av påskkäringarna.
Naturfenomen
Jag hörde att de gamle kallade åskan för "jumala". "Åskviggar" hade de att trolla med. Det skulle vara bra om man satte en sådan i väggen på stugan, för då skulle inte åskan slå ned i gården. När man hörde åskan första gången om året skul- le man ta en kniv eller hammare å göra ett kors åt det hållet man hörde åskan. Om man höll på med höskörden och det kom ett åskmoln, så skulle man kunna dela molnet, så att inte något regn kom på den plats man var. Det skulle gå bra med en kniv.
Läkekonst.
Det var rätt vanligt förr, att människor, som voro ute i några ärenden blevo trollkrammade eller gastakram- made. Det var, om de hade stött ihop med ett troll eller en gast. Och då blevo de så hastigt och strängt sjuka med yr- sel och kräkningar. Ett säkert botemedel för sådan sjukdom var att röka sig med svavel. Då tog man några glödande kol och lade dem på spishallen och lade en bit svavel på dem, och så skulle den sjuke luta sig fram över desse kolen, så att svavelröken slog rätt in i halsen på honom. För gapa skulle han.
Vargar och björnar
Far talade om, att det var en gubbe som 'satte bort vargarna'. Han skulle kunna trolla bort dem. De hade sett dem, att de gick i en lång rad. Å efter den dagen kom inte varg på bygden. Han talade också om att en vallflicka satt å vaktade kreaturen å då kom det en björn fram till henne å lade tassen i hennes knä. Hon fick se att han hade 'staket' sig. Men hon drog ut pinnen som satt i tassen å då strök sig björnen mot henne å gick sin väg.
'Spertus'
På Kyrkåsen vid kyrkan bodde en gubbe som hade 'sper- tus' i en dosa. När han klämde på dosan, så kom det fram en liten svart gubbe med gröna ögon. Han hade en hel hop med ormhuvud liggande omkr. den dosan. 'Stål- Anders, som gubben kallades, var allt litet konstig i många slag. Han kunde allt trolla, sades det. Å så kunde han bota sjukdomar. Han var sockenfolket. Men 'spertus', som han hade fick ingen ta i å det var hel- ler ingen hederlig som ville ta i den, för det var inte som det skulle vara med den.
Svartkonst
Det var en bonde från Tobyn, som brukade köpa upp smör här i gårdarna å fara till Norge å sälja. När han kom till Norge en gång, så fick han sälja smöret till en å samma. Men han provade smöret med en kniv. Han stack en kniv i smörböttan. Då rann blodet ur byttan. De tog å häk- tade den som sålt smöret. Som de hade det på den ti- den, så skulle de kunna trolla till sig både mjölk å smör. Å nu var det någon som hade sålt trollsmör till honom.
Trollkarlar
Langkârmâtten var väldig att kunna trolla. En gång var han med å körde stångjärn till Norge. När de kom ett styc- ke från Olso så var de tvungna att ta logi för natten. Det behöver vi då inte att ställa in lassen för natten, sade Langkârmâtten. När de kom ut på morgonen, så stod det en karl å höll i en järnstång. Langkârmâtten gick å tog järnstången från tjuven å tackade honom för att han hade stått å vaktat järnet under natten.
Husliga arbeten
Om mor fick sitta länge å inte det blev smör så satte hon kärnan intill varmen litet å hade en ny- pa salt i grädden. Om någon hade trollat på grädden eller kärnan, så gick det bort då. Med smöret gjorde hon inte annat än tog en kniv å skar ett kors i det, in- nan det ställdes bort. Det var en vana, som hon hade haft med sig från sin mor. Ingen fick sitta i spisen, när mor kokade korv. Hon sa' att inte korvarna ville bli kvar i grytan då.
Husdjur. Svartkonst.
Förr i världen gjorde de en krans av rönn å hängde på kornas horn första gången de vallades på bete om vå- ren. Det var för att inte "skogråa" skulle få makt med dem. En gång skulle en bonde sätta en käring på prov och se om hon kunde trolla. På åkern gick en dräng å plöjde. "kan du stoppa hästarna och plogen, sade bonden. Det kan jag inte, svarade käringen, för hästen är "fromse" å så har drängen rönnpinnar i plogen.
2 Troll Trollgrottan i Smörskullen.
En liten bit norr om Kuseras i Sällstorp ligger Börjesgård i Grimmareds skn. Det hör till Långareds by. På söder om Börjesgård ligger en liten kulle, som de kallar Smörskullen (smöskålan) Går en ner och tittar i den där kullen så hittar man en grotta. Den är omkr. 2 meter lång 1 meter bred och 1 hög. Om den grottan talte gamla Kusa-Karl (Karl i Kusa gärda) att där hade bott troll i den.
Slakt
Slaktaren ville inte ha någon i närheten, som stod och såg på, när han slaktade. Om den som såg på, hade onda ögon, så rann inte blodet av djuret. Slakten skedde vid lussetiden. "Nu skall du dö till mat å inte till hat", sade den, som ledde ut djuret. Om någon missunnade slaktet, så hade djuret svårt att dö, el. om någon trollat på kniven. Slaktplatsen renades på det sättet, att man sopade den å kastade jord över blodet. Kreaturen kunde bli vildsinta, om de fick se el. känna lukten av blod.
Kyrkklockor.
De talte mycket om att troll tog ringklockan i Veddige kyrka och kastade henne i Vingo hölj i Viskan. Det var en klok gumma, som lärde folket, hur de skulle få upp henne. De skulle jöda upp två tvillingstutar, som skulle dra upp klockan. (Vet ej att de skulle uppfödas med idel mjölk.) Och så fick de inte säga ett enda ord, när de drog upp klockan. De hade fått kättingar om klockan, och hon började visa sej i vattenbrynet, men då sa´ en: "Nu har vi na." Då damp hon tillbaka ner i ån.