Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Jordströmmen
De började bygga ett slott på Vekabacken uppåt Enebacken, men trollen rev ner på natten det de hade byggt på dagen. Så övergav de den platsen och byggde, där Grefberg bor nu. Men när de grävde där, kom det så mycket vatten, för de hette på en jordälv. De fick skrapa ihop så många fjäderbolstrar, de hade, för den höll på att förstöra dem. Vattnet var både gult och grönt. Det lär vara en källa nedanför byggningen, som det inte är någon botten i.
Troll
Niklas Andersson: En pojk på Höviksnäs tjänade dräng hos en bonde i Häggvall. Julafton skulle han gå hem till sina föräldrar med julgröt. De var fattiga och hade ingen ko. Då han gick genom Häggvalls utmarker, fick han se dörren i berget stod öppen. Han stod och tittade in. Där satt trollen och åt och drack alla de möjliga rätter. Han stod så länge och såg på, så han kom inte hem förrän sent på natten, när de för längesen ha- de ätit kväll.
Troll
Mor talte om att i Revaberget fanns bergatroll. Var julafton kom de till folket i Hjulåsen och ville ha mat. Men en gång ha- de det kommit en björnförare dit och var där över julen. Trollen kom som vanligt, men när de fick se björnen, blev de rädda och sprang ut. Nästa jul kom de igen. "Har I den arga Pisa kvar?" frågade de. "Ja, och nu har hon blivit ännu argare, och hon har sju ungar," svarade folket. "Adjö med er då," sa' trollen, "nu kommer vi här aldrig mer."
Svartkonst
Det fanns i slutet av 1800-talet en bagare i Landvetter, som hette Torin. En dag kom ”Finska Lotta” dit och tiggde, men fru Torin hade inte lust till att ge henne något. Då blev ”Finska Lotta” så ond, så att hon ”trollade”, så att fru Torin blev sned i ansiktet. Och det fick hon vara sedan hela livet. Hon fick ta i huvudet med båda händerna och hjälpa till, om hon skulle kunna vända på huvudet. Jag har hört sedan, att om man kastar en ”ellebrann” efter en sådan gumma, så kan hon inte göra en något ont.
Skatter.
Någon särskild skatt som skulle vara nedgrävd i Myckleby hörde jag inte talas om. När det var krig, så gräv- de folk ner skatter och glömde bort dem. De fick ligga så länge att trollen tog hand om dem. Inåt land fanns det sådana. Det var på ett ställe, som de ha- de tagit reda på en sådan skatt. Men de fick aldrig upp den. När de hade kommit så långt ner i jorden, så att de såg att det blänkte i skatten, så blev de så glada så de svor till. Skat- ten försvann. Flera grävde där men skatten var bor- ta.
Husdjur
De brukade ha en bagge i stallet förr i världen. Det skulle vara tur med hästarna. Så brukade de ha roligt med den baggen, när de var i stallet. Baggen blev ilsken. Kom han ut, så fick inte män- niska gå ifred. Vi hade en väronge en gång, som gick ute på bac- ken. Det kom en finnkäring och fick se den. Hon kom in och tiggde ull. Mamma hade ingen ull att ge bort. Finnkäringen blev arg och gick. På morgonen var värongen borta. Hon hade trollat bort den.
Maran
Maran, ja den talade de mycket om. Det var nån sorts troll det med. En del var så pass försik- tiga, så de satte stål över. Det var en häst, som var marriden varenda natt. De tog och satte stål över och sen fick hästen vara ifred. Över stalldörren satte de en häst- sko för maran. Det var en som var marariden en gång. Maran red honom alltid. Han fick tag i en kniv och ristade henne, och då var det grannkvinnan i gården bredvid, och hon hade ärret sen i all sin tid.
Häxor och trollkarlar
Trollgubbar var det inte några hemmavid. Fin- nar skulle kunna trolla. Det var en finngum- ma, som kom in på ett ställe. Hon var trött och ville ha logi. De ville inte ha sådan främ- mande. Då sade hon, att det skulle de få ut för. Dagen efter så hade inte matmor hårstrå på på huvudet. Virvelvinden skulle en akta sig för. Kom en i den så blev en sjuk. Dagg vet jag att de tog om midsommarnatten. De tog upp daggen i lakan. Kreaturen fick daggen. De blev bättre till hullet då. Daggen stals på andras gräs.
Troll.
Här skall ha bott troll i Tevle-bjär. De bakte bröd inne i berget och hade gressler. Det var någon som kom och gick förbi, och då låg där en gressla, som var sönder. Han lagade den och sen fick han en bakekaka för det. Han åt upp den, och det mådde han inte illa av. De hade en bortbyting på ett ställe, han blev aldrig större än en två månaders barnunge. Bondkäringen eldade omnen och skulle till att bränna upp ´en, men då kom trollkäringen med den riktige ungen och sa: " så tänkte jag inte gjort med ditt! "
Troll
Bjärbo Johannes var ute och jagade tidigt en morgon. Just när solen gick upp, fick han se ett stort vitt lakan. Och på det låg det utstrött gula, granna korn- ax. Han undrade över att det var någon, som lagt ut säd så tidigt på morgonen, och så tog han sig ett ax. Men när han kom hem, så fick han se, att det var en dukat. Då vände han och gick tillbaka till det samma stället. Men nu var allt borta, och då förstod Bjärbo Johannes, att det var trollen, som lagt ut säden till tork.
Trollkarlar
Björn i Fasterud kunde trolla fram harar, och han kunde många andra trollkonster. En gång så kröp han genom en tjock stock. Det gick så fort, så att veden sprutade fram före honom i den stockändan, där han kom ut. Men det var ett fruntimmer, som han inte hade hunnit att förvända ögonen på. Hon skrek till de andra åskådarna: "Ser ni inte, att han kryper ijämter stocken!" Men strax tyckte hon att hon hade kommit i en sjö och tog upp klänningen under armarna. Folk fick förskräckligt roligt åt henne.
Skatter
Det var en bonde i Spannarp, som hade varit vid Strömma kvarn. Han körde förbi Ramnaberg. Han tyckte att berget glänste av guld och silver. Då satte han oxen på vägen och gick fram och tog tag i en silverbägare. Men så tyckte han, att det inte var lönt att ta så litet. Han körde hem och talte om det, och sen tog han med sig sina söner och körde tillbaka till berget, men då var allt borte utom den bägaren, som han hade haft tag i. Trollen hade inte haft makt att ta den, sedan han hade rört vid den.