Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
Älvor
Vid Krösnabjär där borte i Okome skogar finns nog en del annat märkvärdigt än troll. Min gudmor, Severina i Näraby, gick där förbi en gång. Ja, de voro flera i sällskap. Hon talte själv om för mig, att då såg de en fem, sex stycken små, små varelser, som sprungo och dansade på ett ställe nedanför Krösnabjär. Det såg ut som små barn. Men när gud-mora och de, som voro med henne, kommo närmare, så försvann alltihop på en gång.
Jättar och troll
Det var en vallpojke för många år sen, som hade lagt sig att sova middag uppe i en backe ovanför Järlöv. Det var en kvalmig sommardag. När han vaknade, hade det mulnat och åskan lumrade. Då hörde han någon som ropade: "Kasta pliten, kasta pliten!" Det var knivskea eller slidan, som hängde vid pojkens sida, och i den hade ett troll gömt sig. Pojken kastade knivskea så fort han fick loss den, och i detsamma slog åskan ned i den och slog ihjäl trollet.
Jättar
Det var jättar och troll på Hunneberg, När de fått kyrkklockor här i Åsaka, så var de så förargade att de slängde stenar hit. Så de stora stenar som är hittade här är från detta. Brödspaden hade gått sönder för jättekvinnan där, och då gick hon ner till Fristorp och fick den lagad. Sen fick de av hennes bröd en kaka så stor att de blevo rädda när hon kom med den. I Skalltorp här i Åsaka är ett berg där det är som en dörr med ett nyckelhål, och där har de släppt ner mynt det hörs på klangen när det kommer ner.
Om bärgtroll
Det var en som skulle jaga, ock gick ock sköt i en skog utåt markerna. Ock då hörde han ini skogen, hur en kula slog på något gällt. Ock han var förveten ock ville se, vad det var. Ock när han var kommen fram, så fick han se något högt mellan träden. Ock det hade varit en kyrka, som trollen hade förstört, för hon var väl inte redigt vigd, kan jag tro. Ock runt ikring var det igänvuxet, så det var inte gott att komma fram.
Troll
Matmoran i Skårby, där jag tjänade, sa, att trollen en gång kom till det stället och lånade bröd. De lovade att lägga tillbaka brödet på handkvarnen, där de malde malt. Och de kom också med bröd, som var mycket vackrare än det de fått låna. Matmoran frågade, hur trollkvinnan bar sig åt att få så vackert och vitt bröd. Hon svarade då: "Vi mejar vårt korn, när det står i röe, men I låter ert stå, tills det är moget". — Men var de hade sitt korn, det visste ingen.
Kyrkklocka
De hade tre klockor i Undenäs kyrktorn förr, men troll tog den ena och kastade henne i Flämsjön. Far sade att hon ligger strax utanför en vidjebuske på södersidan. Sedan sade de andra två klockorna: "Kersti, Kari, syster ligger i Flämsjön". De skulle ta upp henne en gång. Men det kom två tåttor och drog ett halmlass och en tupp satt på lasset och körde. Då satte de i och skrattade. De hade klockan i kanten då, men då for hon ifrån dem.
Troll
Då Erkeneds kyrka skulle byggas var det meningen förlägga denna på Flyboda ägor en halv fjärdingsväg därifrån med vad som om dagen uppfördes blev åter om natten nedrivet, varför man fann sig föranlåten förlägga den på sin nuvarande plats. Men även här ha trollen sökt komma åt den. På flera ställen finnas stenblock, som man kastat mot denna. Men alla dessa ha förfelat sitt mål, ty en högre makt har bevarat kyrkan för alla onda anslag både i den ena riktningen och den andra.
Skydd mot förgörning
Om jag vill skydda ett hus eller en trädgård eller vad som helst emot ont så kan jag göra det med trolldom. Och att trolla på det viset det är ju ingen synd. Då tar jag en alnslång tråd som det aldrig har varit sytt med förr och så sätter jag en nål i ändan på den och syr tre gånger igenom handen på en död. Seden tar jag och bär den tråden framför mig och går nio gånger ansyls tunt huset och säger, att allt ont skall bli utanför. Då blir det så också.
Troll
Min mormor berättade om en kvinna, som blev bergtagen. Hon skulle gå och söka efter kreaturen och blev borta i två dagar. Hon kom ut för bergatroll, och de tog henne med sig in i berget. Hon hade inte vågat att äta något av den mat, som bjöds henne. Allt under det hon var i berget, så fick hon vagga trollens ungar. Men då de inte på något vis kunde förmå henne äta, så ville de inte ha henne längre utan kastade upp henne ur berget. Men i det kastet glömde hon sin röda tröja. Den kastade de efter henne och ropade: "Här har du tanten din". Kvinnan var aldrig kry efter den dagen.
Kyrkor
Här i Brunn skulle de till att bygga en kyrka på Stommens mark, men allt de hade byggt upp på dagen, det var nedrivet när de kom igen nästa dag. Det skulle vara troll, som gjorde det. Då tog de en av stenarna och la på en släde och spände för ett par stutar, och där de stannade, byggde de kyrkan. På så vis kom den gamla kyrkan att ligga så lågt, att gravarna blev fulla med vatten. Om hösten fick de hålla på och ösa graven ända tills de kom med liket.
Människor, djur, föremål föras genom luften.
I Lappmarken lära de vara skickliga i att trolla. Det vvr en jeppogubbe, som förlorade nästan alla sina kräk: det var pesten och det var »kväjsun» och det var värken de dogo i. Han försökte alla trollgubbar, som han visades till, men inte hjälpte det något. Till slut for han till Lappmarken och nog gjorde lapparna så, att han inte hade något sjukt kräk sedan. Då han fått det färdigt, visste han icke, hur han skulle komma hem, men lapparna de voro inte rådlösa. De gjorde en »brasa» och så steg gubben på ena hörnet och så bar det av, och inom några ögonblick, så var han hemma.
Hästen stannar, blir frånspänd.
När man passerar vägen österut, så kommer man till en korsväg, som heter Grindtorp. Där har utövats månget häxeri, ty det är ej gottom ställen, där fyra vägar korsa varandra, och där träffades alltid vid midnattstid troll, isynnerhet torsdagsnätterna. Troligtvis har den så kallade Spökbacken fått sitt namn därav, att där säges också ha varit ramt. Det har nämligen hänt, att mången, som har åkt där fram uti mörkret, har mist sin selknapp.