Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
(En "Bränne-Kvaru") Troll.
Förr i tiden fanns det, trodde man, troll och häxor. Trollen skulle gärna velat haft sitt tillhåll i gamla skraltkvarnar. Det har berättats för mig att trollen alltid firade julafton i en sådan kvarn och sedan de roat sig tillräckligt satte de eld på kvarnen. En person som åkte förbi kvarnen sent en julafton såg att kvarnen stod på fyra guldpelare medan trollen dansade och glammade därinne.
Troll.
I Skålleberget vid Skålltorp bodde bergatroll. De hade tagit in ett fruntimmer till sej, men hon hade fästeman. Han tog en häst och red dit en kväll och tittade in genom hålet. Då såg han, att de var i håll med att dansa. Han sprang in och fick tag i håret på sin fästemö och sedan ut och upp på hästen och därifrån med henne. Trollen kom efter, och de ropade och bad honom att han skulle "rida vägen den hårde och inte åkern den bårde." Men han red över åkrarna och in på kyrkogården. Då kastade trollen ett guldkorn efter honom; de ville väl slå ihjäl både ho- nom och henne med det.
Troll
"Trôlla" bodde i bergen. I sådana berg som det lät som inhåligt när en gick eller körde, bodde de. Det var så säkert, sade de gamla. Jag vet t.o.m. att jag varna- des när jag var barn, att springa eller gå hårt, om jag hörde att det var som ett tomt rum under mig. Det var "underjordiskt folk" som bodde där. De gamla vil- le väl inte precis säga troll, utan de sa "de underjor- diska". Sätterkuller hade varit med och hört när trollen for med boskapen om kvällen. Hunden var med och skällde. Och det sjöng i bjällan som mu- sik.
Trollkarlar och häxor
Mattes i Glavsnäs körde kol till Arvika. Så gick han in hos en käring efter vägen å köpte brännvin. När han betalade, så hade hon inte växel att ge tillbaka. Gör det- samma, sa' Mattes, du kommer snart tillbaka. Käringen måtte ge sig iväg mitt i natten i bara understubben. Han trollade så mycket, att han inte orkade vänta till på morgonen. Mattes hade en björn att vagga barnet. Han hade gjort så mycket vid björnen, så att han satt å vaggade som en människa. Mattes kallades för 'trollgôbben i Glavsnäs'.
Skogsväsen
För länge sedan hände det, att min mormor kom att dröja längre i skogen med krea- turen på kvällen än vanligt. Hon hade gått upp i sitt arbete att hon glömt fa- ra hem i rätt tid. Rätt som hon satt fick hon se en mycket stor fågel kom- ma. Han slog ned i en tall så att det knakade i kvistarna. I detsamma fick hon höra ett skott och hundar skälla. Men hon såg inte varken skytt eller hundar. Hon förstod då, att trol- len ville ha fred och skyndade hem. Men intet ont hände henne.
Häxor och trollkarlar
Jan Bo i Bobråten räknades som en riktig trollgub- be. Min mor tjänade på ett ställe. Gumman där brände sig. Hon var till Jan Bo. Han kokade ihop en smörja som hon smörjde sig med. Innan hon fick den gick han bak- om väggen och mumlade över den. Inte fick hon tacka in- nan hon gick. Men såret läktes så fort. Brännvin bru- kade han läsa i, när han skulle bota. Så var han till kyr- kogården efter ben, som han trollade bort sjukdomar med. Bo tappade ut blod ur lillfingret och botade med.
Svartkonst
Om en ville ställa till ont för andra å få kreaturen deras sjuka, så skulle en ta benen av ett självdött krea- tur å gå och gräva ned i den gårdens gödselhög. Man viste att det skulle gå till så. Ett annat medel var att berömma kreaturen. "Finnskôt" kom ur luften. Troll- gubbar skickade sådant på kreaturen för att de skulle dö. "Skôte" kunde sätta sig vad som helst i djuret. Jag hörde talas om, att det fanns de, som kunde trolla det tillbaka och sätta det på den gubbe, som skickat ut det. Men det var före min tid.
Påsk
Påskveckans dagar voro: vita måndag, svarte tisdag, dömle onsdag, skär torsdag, lång fredag, påskafton. Under hela veckan, som kallades dömleveckan, iakttog en viss tystnad. På skärtorsdag skulle alla tvätta sig och göra sig rena. Påskafton eldas påskeld för att skrämma bort trol- len eller onda andemakter, som äro ute påsknatten. Påskdagens morgon innan solen gick upp skulle ett manfolk ge djuren ett foder, för att de ej skulle få som- marsjuka.
Skjutsar.
De talte om att "trolla gena' dom". Gena - det är t. ex. om hästarna är lösa och jag springer mittför dom; då genar jag dom. När de var ute och åkte, hade de smäcka' vid ögonen på hästen. Så kunde det hända, att något satte sej på vagnen, så det blev så tungt. Då skulle man gå av och fram till hästen och titta emellan huve't och smäcka', men då fick de vara kvic- ka, för annars fick de en örfil. Då fick de se vem som satt på. Där de slaktat svin är det omöjligt att få hästarna förbi.
Barnsjukdomar. Skärven
Det var en gumma som lagade till pungar av silketyg som barnen skulle bära om halsen, när de hade skärven. Denna pung innehöll bl.a. vitlök. Dessutom skulle barnen badas tre torsdagar i rad, i salt vatten. När pungen använts så länge den skulle, skulle den kastas i en bäck med rinnande vatten sedan solen gått ned. När barn var födda skulle det läggas stål eller psalmbok vid sidan av dem, tills de blivit döpta för att icke trollen skulle taga dem. Man fick icke slå ut något tvättvatten sedan solen gått ned.
Kyrknamns uppkomst. Kyrkor.
När Tvååker kyrka skulle byggas, rev trollen ner på natten, vad som byggdes om dagen, då be- slöt man flytta kyrkan. Men för att få veta platsen där de skulle bygga kyrkan, uppföddes två tvänlig- (tvilling) stutar, vilka uppföddes med kärnmjölk. När stutarna var fullväxta släpptes de ut lösa och där de sedan lade sig skulle kyrkan byggas. Stu- tarna lade sig på var sin åker, intill varandra, det var bara en rev mellan åkrarna. Sedan bygg- des kyrkan på dessa båda åkrar och fick därefter heta Tvååker.
skogsväsen.
Det var en som skulle ha varit sams med skogråa och gjort henne med barn. Hon fick flera ungar med den karlen. Till slut ville hon inte nöja sig med att bo i skogen utan hon ville bli med honom hem. Då blev han rädd. Så träffade han en käring som kunde trolla. Hon sade att han skulle fara till skogen en torsdag, så skulle han ta skogsrået och ungarna med i släden och låtsas fara hem. Han gjorde så, men när han kom en bit på vägen, så kom det en skock vargar. De hoppade upp i slä- den och tog ungarna. "Skogråa" sprang sin väg. Se- dan var han kvitt från henne.
Prosten Göransson och finntösen. Övrig klokskap.
Det berättas om en av patronerna på Hällsbäck, att han lejde en fåraherde från Finland. Denne hade en dotter, som kunde trolla. Prosten Göransson ville pröva, om det var sant och frågade, om hon kunde göra några trollkonster. 'Ja', sade hon, vad som helst. Då frågade han: 'Kan du stanna alla oxarna därnere på järdet'. Han hade knappt sagt ut sista ordet förr än all oxarna stannade, när som på ett par. Då Göransson frågade varför hon inte kunde stanna dem svarade hon: 'Det är frômse oxar och frômse karl och rön- speter i plogen, det kan inte ens den onde rå på'.