Troll.
Det var i Vabrännabo hög. Det var en som skulle ta igen sin hustru, och det hade trollpacket sagt ifrån, att han inte fick ta emot henne någon annan stans, än på Veddige kyrkogård. Vid Vabränna hög kom en trollpacka ut och ville bjuda honom att dricka ur en bägare, men han slog ut det som var i den och red det värsta han orkade. De kom efter honom. Men då ropade ett troll i Vingsberget på andra sidan Veske å (Viskan): "Man, ge vägen den hårde, ri agern den våle !" Då red han över Vabränna möse och fram till kyrkeporten, och där blev sällskapet borte.
Växter
Det var en slags rönn, som kallades flygrönn. Den väx- te uppe i andra träd. Tog man kvistar av en sådan och la- de i lagården och stallet, så kunde ingen trolla på kreaturen. Men det var ont om sådan rönn. Lebbersteck begagnades att ge kreaturen, när de fick någon åkomma. Fläder begagnades att dricka, när en ville bli varm invärtes. Det var bra för hosta, förkylning och hu- vudvärk. Renfanan kokades. Det var bra att dricka det uppko- ket, när man fick magplågor. Röksvampen var giftig. Om man klämde på en så- dan svamp, så kom det en brun rök ur den. Den röken var farlig för ögonen. Man kunde bli blind, om man fick den i ögonen.
Troll
Ett troll i Smörkull flyttade ut till en ö, och en dräng ifrån Skrea, Olle i Vega, blev vinddriven till ön. Trollgubben sa, att han skulle hjälpa honom hem, om han ville lösa hans hund i Smörkull och vira en länk om Skrea kyr- ka. Då han löste hunden, så flög den i luften, och länken virade han om en sten, och den flög i luften den med. Det var trollets mening, att kyrkan skulle gått i luften. Trollen gick mellan Smörkull och Stora Broberg, och då tog de vägen genom Mans förstu och spottade i pigans mjölkspann.
Ett troll i kolkojan
I en kolkoja i skogen satt i forna dar en kolare och väntade på att få sin mila färdig. Till honom honom kom varje kväll en troll- kvinna. Hon frågade kolaren, vad han hette. Denne svarade. "Sjôlv". Kvinnan vände ryggen mot elden, drog upp kläderna baktill och värmde sig. Kolaren blev omsider trött på detta samt tog en glödgad järnten och slog henne på baken. Hon sprang då ut och ropade: "Sjôlv brände mig. Sjôlv slog mig" De andra trollen ropade till svar: "Ha se (så) gott! Ha se gott!"
Troll.
Det var i Torpa i Fjärås. Där kom ett troll in på ett ställe och tog ett barn och la´ sitt istället. Det barnet, de fick, växte aldrig och lärde sej aldrig att tala. Då var det en som lärde modern, att hon skulle knôa (knåda) i ett såll. Då sa barnet: "Jag har sett Köla skog upprunnen och uppbrunnen tre gånger men aldrig sett någon knôa i ett såll." Då satte modern barnet på bakegrislan och skulle till att kasta in det i ommen, men just då kom trollet och tog det och lämnade igen det riktiga barnet. Pan-sägnen okänd.
Trollkäringen brändes på bål
Det var en trollkäring, som de skulle bränna i Halmstad. Hon nekade inte till något. Domaren ville pröva om hon kunde trolla och sa: "Kan du stämma oxa'?" - "Ja, dä kan ja", sa käringen. "Stäm då dom där, som går och plöjer", sa domaren och pekade bortåt en åker. "Dä kan ja inte", sa käringen, "för di har rönneträ i oket." Sen skulle hon brännas, men hon brann inte. Då var det en som sa: "Ta hit lite mjölk, som hon har mjölkat med sin mjölkhare." Då gjorde de det och hällde mjölken på bålet, och då brann käringen.
Födelse och dop
Om en hade ett nyfödd barn i stugan så fick ingen komma in i stugan förrän de haft eld i händerna. Om en kom direkt utifrån å tog i ungen, så kunde han bli rent fördärvat. När mormor fick sina ungar så släckte hon inte varmen i spisen förrän ungen var kristnad. Det mins jag mor talade på. Det onda skulle inte ha någon makt att komma in i stugan så länge som varmen brann. Trollen kunde komma å ta ungen å byta, om en inte höll vakt med varme.
Troll
I Bôrefjäll bredvid Lilla Hässleröd bodde det troll. En som hette Jon red förbi berget en gång, och då kom en gubbe ut ock frågade: "Vet du, om domen kommer snart?" En annan gång när Jon red förbi, kom gubben ut igen. "Hör du Jon, vill du inte komma in och supa kål?" frågade han. "Har I mer än I orkar mä, far, så göm'et te i môra", sa Jon. "Hade jag vetat det, så skulle jag varit en stark man", sa gubben.
Bergväsen
Det var en gubbe i Russered, som hade lite hyss med Balagubben. Han hette Petter Larsson. Han gick åt Försjön och metade och då gick han förbi Balaberget, och var gång lade han en kaka bröd invid berget. Han hade flera barn, och var gång han metade, fick han lika många fiskar av vart slag till varje medlem i familjen. Där var så mycke mört och gäddor. Men en gång glömde han ge Balagubben bakebröd, men då gick det dåligt för Petter, då fick han inget. Balagubben hade påhälsning ibland av trollen i Falskogsbergen och i Rammhall.
Folkmedicin
Min mamma var född i Godegård, och hon brukade tala om Pelle i Kättsta, som kunde skicka iväg trollskott och bota sjukdomar. Men trolla och galnas, det kunde de långt senare än på hans tid. Det är mycket mer än hundra år sedan han levde. Men jag minns en del från min tid också. När vi bodde i Medevi, gubben min och jag, fanns det ett fruntimmer där som hade haft mjölkfeber för längesen. Hennes karl reste till Pelle i Kättsta och fick nå'n smörja att stryka på huvut på'na, och bra vart hon. Men nu ska jag tala om något som hände mycket senare.
Troll
Borta i Klevs berg har bott troll. Det talte de alltid om, att de bruka ta vört om jul. Så hade trollet vart och skullat gå efter vört i Kållsgårn. Det var visst en dräng ifrån Kållsgårn, som hade vart ute och for förbi berget. Så ropte det i berget: "Bed mamma komma hem, för Drinte lille har trillat i kitteln och bränt upp sig." När drängen kom hem och talte om det, blev trollkäringen så rädd, så hon sprang ifrån kitteln. Hon glömde den i Kållsgårn, så den fick de behålla.
Ont öga och ond tunga
Vi var aldrig noga med att få främmande hemma. Det var inte bra att grannarna kom å luska heller. För kunde de ta nô med sig med ögonen, så gjorde de. Sådana som ströva ur stuga å i stuga va int bra å få nô mä å gär, för di var stygga att troll ont på en. Ögonen på främmande skulle en vara rädd för. Till lagård el. stall fick ingen främmande gå. Om en kom åt så spotta en på stolen eller bänken innan den främmande satte sig på den.