Tullehögen och dess omgivande Tullestenarna utgör en av Skånes mest fascinerande och välkända fornminnesmiljöer. Platsen ligger på en flack moränrygg i ett utpräglat odlingslandskap och har sedan urminnes tider varit ett landmärke. De resta stenarna och de omgivande gravsättningarna vittnar om den makt och det sociala inflytande som lokala stormän innehar under vikingatiden. Området är registrerat i Riksantikvarieämbetets register och har genomgått flera arkeologiska undersökningar och konserveringsinsatser under 1900-talet för att rädda lämningarna från jordbrukets skadeverkningar.

Själva runstenarna vid Tullehögen, ofta benämnda som Västra Strö-stenarna, uppvisar klassiska runornamentik från den period då kristendomen började få fäste i Norden, ibland i en intressant blandning med äldre hedniska symboler och minnesformler. Ristningarna berättar om släktband, resor och hövdingars bragder. Runstenarnas slingor är huggna i den lokala stenen och bär idag spår av äldre och nyare imålning för att göra de historiska texterna tydligare för betraktaren. Inskrifterna har varit föremål för omfattande tolkningsarbete av runologer som Ludvig Wimmer och senare forskare.

Att besöka Tullehögen innebär att möta det skånska kulturlandskapets djupaste rötter. Stenarna står i dag på en mindre åkerholmen som omges av åkermark, vilket ger en tydlig bild av hur många svenska runstenar ursprungligen placerades i nära anslutning till färdvägar och gårdar för att hävda ättens territorium och minne. Platsen knyter an till den rika traditionen av runstensresning i Skånelandskapen under Danmarks tidiga medeltid och vikingatid, då regionen var en central del av det danska riket.