Rökstenen (Ög 136), belägen vid Rök kyrka i Östergötland, är en av nordens mest gåtfulla och storslagna fornlämningar. Stenen är rest under tidig vikingatid, omkring år 800 e.Kr., och bär på den längsta kända runinskriften i världen med över 700 tecken. Inskriften täcker stenens samtliga sidor och till och med toppytan, vilket gör den helt unik i sitt slag.

Innehållet i inskriften är en svårgenomtränglig väv av gåtor, heroiska anspelningar, kungalängder och mytologiska referenser. Den är till minne av en död son vid namn Vämod, uppsagd av fadern Varin. Bland annat nämns den ostrogotiske kungen Theoderik den store (i runorna som Thjodrek), samt dramatiska berättelser om strider, nio generationer krigare och offerlundar. Runmästaren har använt flera olika runtexter, däribland lönnrunor och kryptografi, för att dölja delar av budskapet.

Stenen upptäcktes ursprungligen inmurad i grunden till den medeltida sockenkyrkan, vilket var ett vanligt öde för många tidiga runstenar innan det antikvariska intresset tog fart i Sverige under 1600-talet. När kyrkan byggdes om på 1800-talet plockades stenen ut och flyttades till sin nuvarande plats strax intill kyrkväggen, där den idag skyddas av ett glastak och lockar forskare och besökare från hela världen.

Än idag debatteras Rökstenens exakta innebörd av runologer och historiker. En framträdande hypotes är att stenen fungerar som ett memento mori och en varning om stundande kriser eller klimatförändringar, möjligen kopplade till de katastrofala vulkanutbrotten på 530-talet som lämnade spår i Skandinavien generationer tidigare.