Humlegården har anor från tidigt 1600-tal då Karl IX anlade en kungsmynta och humlegård på platsen för att säkra det inhemska ölproduktionen. Det var dock under Drottning Kristina som området utökades och fick mer storslagna proportioner som en inhägnad trädgård och lustpark vid utkanten av staden. Under Johan III:s och efterföljande kungars tid fungerade området växelvis som produktionsplats och rekreationsområde för hovet.

År 1869 öppnades parken upp för allmänheten och förvandlades till en engelsk park med slingrande gångar, gräsmattor och ståtliga träd. I parkens södra del uppfördes det mäktiga Kungliga biblioteket, ritat av arkitekten Gustaf Dahl och invigt 1878, vilket blev Sveriges nationalbibliotek för samlingar av svensk skriftad kultur.

Parken pryds idag av flera minnesmärken och statyer över svenska kulturpersonligheter, däribland Carl von Linné skulpterad av Frans Theodor Kjellberg, samt monument över författare som Fredrika Bremer och skalden Humus (förkortad). Området vittnar om Stockholms omvandling från kunglig mark till folkets park under industrialismens genombrott.

Idag är Humlegården en uppskattad oas mitt i Östermalm där historiska ekar står sida vid sida med moderna lekplatser och grönskande promenadstråk. Besökaren kan ana spåren av den gamla barockstrukturen trots att 1800-talets parkreform har satt sin prägel på landskapsarkitekturen.