Eiderstedt, historiskt känt som Æðisstaðaland på fornisländska och Eiderstedt på tyska och danska, utgör den sydligaste delen av det historiska hertigdömet Slesvig. Området är berömt för sin flata marsklandskap som genom århundradena mödosamt har vunnits från Nordsjön genom omfattande dikes- och vallbyggnad. Under tidig medeltid befolkades halvön av frisiska och jylländska nybyggare, vilka organiserade sig i självstyrande härader med egna lagar, kända som Eiderstedts landskapslag.

Historiskt har Eiderstedt legat i brännpunkten för konflikterna mellan de danska kungarna och de slesvig-holsteinska hertigarna. Regionen var under medeltiden uppdelad i tre härader: Utholm, Evershop och Pelvorm. Staden Tönning vid floden Ejdern fungerade som en strategisk nyckelpunkt för handeln och försvaret i regionen. Under reformationsoroligheterna och trettioåriga kriget drabbades det rika jordbrukslandskapet hårt av plundringar och truppförflyttningar, vilket bland annat påverkade relationerna mellan danska kronan och huset Gottorp.

Arkitektoniskt präglas Eiderstedt av sina karaktäristiska slesvig-frisiska gårdar, så kallade Uthlande-gårdar, där boningshus och lador sammanbyggts under ett enormt halmtak för att stå emot höststormarna. De tidiga gotiska tegelkyrkorna, såsom Sankt Nikolai-kyrkan i Garding, vittnar om medeltida välstånd grundat på jordbruk och boskapsskötsel. Området har även starka litterära och kulturella kopplingar, och nämns ofta i äldre nordiska krönikor i samband med gränsdragningen mot det Tysk-romerska riket vid floden Ejdern.

Idag möts besökaren av ett öppet kulturlandskap som korsas av raka kanaler och historiska skyddsvallar. Eiderstedts unika kulturarv förvaltas genom välbevarade bymiljöer, regionala museer och de imponerande vallsystemen som vittnar om människans månghundraåriga kamp mot havet.