Runstenen med fornminnesbeteckningen Rångedala 56:1 upptäcktes år 1905 i samband med att stolparna till den södra kyrkogårdsporten i Rångedala rivdes. Stenen har en brokig historia av återanvändning; dess tidigare öde avslöjar att den en gång i tiden hade kapats och apterats till överliggare i ett litet romanskt fönster i Rångedala gamla kyrka, en helgedom som revs under mitten av 1800-talet för att ge plats åt en ny kyrkobyggnad.

Monumentet är hugget i sandsten och har måtten 0,56 meter i höjd samt 0,67 meter i bredd. Inskriften, som har tolkats och dokumenterats inom ramen för Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering och i verket Västergötlands runskrifter, bär spår av kristet inflytande. Den har tolkats till ordalydelsen: "Herren Gud beder jag välsigna ... Sigröd (eller Sigrud) ... vara ...". Denna typ av förbön för en viss person är karakteristisk för övergångstiden mellan hednisk tradition och kristet samhälle.

Idag förvaras och vårdas runstenen av Borås Museum med inventarienummer 9402, där den ingår i samlingarna av fasta fornfynd och äldre byggnadsdetaljer från Sjuhäradsbygden. Dess räddning från kyrkogårdsmuren och det tidigare fönstret visar hur värdefulla historiska källor under århundradena har tjänat som rent byggnadsmaterial innan den antikvariska medvetenheten växte sig stark under slutet av 1800- och början av 1900-talet.

Att studera stenen ger en direkt inblick i Rångedalas tidiga kyrkliga miljö och de lokala stormännens eller böndernas donationer under tidig medeltid. Sandstenens mjukare karaktär har gjort att vittringen bitvis satt sina spår, men runorna och ornamentiken vittnar likväl om en äldre tids stenhuggarekonst och religiösa uttryck i landskapet.