Brahehus uppfördes under medlet av 1600-talet som ett ståndsmässigt lust- och änkesäte av greve Per Brahe den yngre, som tillhörde den mäktiga Braheätten. Slottet byggdes i stram vasarenässans med torn och tinnar, och dess primära funktion var att fungera som en ståtlig markering av grevens makt samt som en rastplats för resande längs den gamla landsvägen. Byggnaden uppfördes av lokal gråsten och stod färdig kring år 1650, men dess glansdagar blev sannerligen kortvariga.

Efter Per Brahe d.y.:s död och den stora reduktionen som genomfördes av Karl XI drogs egendomen in till Kronan. Slottets öde beseglades dramatiskt år 1708 då den så kallade Brahehusbranden bröt ut, i samband med att en mordbrännare vid namn Johan Ekman sökte skydd där och vådadelat elden. Slottet brann ner till grunden och förvandlades till en öde ruin, och det har sedan dess stått som ett respektingivande men sorgset monument över den svenska stormaktstidens fall.

Idag är Brahehus ett av Smålands mest kända och besökta utflyktsmål, där besökare kan vandra bland murresterna och blicka ut över det glittrande vattnet mot Visingsö och Vättern. Ruinen har genomgått flera omfattande renoveringar och konserveringsarbeten för att rädda de sköra murverken från att rasa samman. Platsen förvaltas av Statens fastighetsverk, som ser till att kulturarvet bevaras för framtida generationer som vill uppleva historiens vingslag.