Den pfalziska ätten utgjorde en gren av det mäktiga furstehuset Wittelsbach och hade sina historiska rötter i Pfalz i nuvarande Tyskland. Ätten kom att spela en avgörande roll i den europeiska historien, inte minst genom sitt säte på det storlagna Heidelbergs slott och sitt inflytande inom det tysk-romerska riket där medlemmar bar titeln kurfurste.

Till Sverige kom ätten med Karl X Gustav, son till Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken och Katarina Karlsdotter Vasa, den sistnämnda dotter till Karl IX. Genom Karl X Gustavs tronbestigning efter Kristina år 1654 inleddes den pfalziska dynastin på den svenska tronen. Ätten kom att prägla Sverige under stormaktstiden genom både krigisk expansion och omfattande statliga omdaningar.

Under den pfalziska ättens tid i Sverige regerade monarkerna Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Det var under denna period som reduktionen genomfördes och den karolinska enväldiga staten formades. Även drottning Ulrika Eleonora den yngre tillhörde denna ätt innan den svenska grenen slöts på svärdssidan med hennes död.

Det heraldiska vapnet för den pfalziska ätten förenade huset Wittelsbachs röda och guldgula fält med Sveriges tre kronor och Folkungaätten i det stora svenska riksvapnet. Ättens regim innebar en omvälvande epok i svensk historia, präglad av storskaliga krig, försvar av Östersjöväldet och en stark centralmakt som förändrade det svenska samhället i grunden.