Mellan 1668 och 1676 svepte en förödande masshysteri över Sverige, känd i folkmun och historieskrivning som Det stora oväsendet. På några få år dömdes och avrättades närmare 300 kvinnor, män och till och med barn för påstådd trolldom och färder till Blåkulla.

Gnistan i Älvdalen och Mora

Hystrin startade i Älvdalen 1668 när flickan Gertrud Svensdotter anklagade pigan Märet Jonsdotter för att ha gått på vattnet och fört barn till Blåkulla.

• Ryktet spred sig som en löpeld genom Dalarna och Hälsingland.
• Staten tillsatte särskilda kungliga trolldomskommissioner som reste mellan socknarna för att förhöra allmogen.

Rättegångarna byggde nästan uteslutande på barnvittnen – så kallade visgossar* och flickor som i detalj berättade om flygfärder på kor, bockar och upp-och-nedvända människor.

Tragedin på Häxberget i Torsåker (1675)

Den mest omfattande och brutala rättegången ägde rum i Torsåkers pastorat i Ångermanland:

• Prästen Laurentius Hornaeus ledde förhören med järnhand och använde skendränkning och hot mot barnen för att pressa fram vittnesmål.
• Den 1 juni 1675 leddes 71 personer (varav 65 kvinnor – var femte vuxen kvinna i pastoratet) upp på Bålberget (idag Häxberget). Där halshöggs de med svärd varefter kropparna brändes på tre väldiga bål.
• Detta är Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid.

Slutet i Stockholm – modet som bröt hysterin

När processerna nådde Stockholm 1676 ställdes borgarkvinnor och fattiga pigor på Södermalm inför rätta.

• Kvinnan Malin Matsdotter brändes levande på Hötorget sedan hon vägrat erkänna trots tortyr.
• Den unge läkaren Urban Hjärne och några modiga domare började granska barnens vittnesmål kritiskt och avslöjade att vittnena ljugit och tränats att spela teater.
• Kommissionen upplöstes, barnvittnena piskades eller sattes på spinnhus, och dödsdomarna för trolldom upphörde.