Ivar Tengbom föddes i Tranås och kom att bli en av Sveriges mest framstående arkitekter under första hälften av 1900-talet. Efter studier vid Chalmers tekniska läroanstalt och Kungliga Akademien för de Fria Konsterna i Stockholm etablerade han en framgångsrik praktik. Hans tidiga verk präglades av nationalromantiken, en stil som tog fasta på inhemska material och historiska traditioner.

Tengboms formspråk utvecklades därefter under inflytande av tysk och amerikansk arkitektur, där han blev en portalfigur för den svenska 1920-talsklassicismen, internationellt känd som Swedish Grace. Hans förmåga att förena storskalig monumentalitet med raffinerad detaljbearbetning gjorde honom till en efterfrågad arkitekt för både offentliga institutioner och privata uppdragsgivare.

Ett av hans mest kända mästerverk är Stockholms konserthus vid Hötorget, uppfört mellan 1924 och 1926. Byggnaden är ett förnämligt exempel på klassicistisk elegans med sin strama pelarfasad och rikt utsmyckade interiörer. Det är här som Nobelprisen årligen delas ut.

Ett annat betydande verk är Tändstickspalatset i Stockholm, uppfört för Ivar Kreuger och ritat i ett närmast palatsliknande utförande med en sluten innergård. Byggnaden speglar den ekonomiska dynamiken under mellankrigstiden och den höga hantverksskicklighet som präglade tidens svenska byggnadskonst.

Tengbom var inte bara verksam som praktiserande arkitekt utan hade även stort inflytande genom sin roll som professor vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm samt som generaldirektör för Byggnadsstyrelsen. Genom dessa poster formade han flera generationer av svenska arkitekter och drev på moderniseringen av landets statliga byggande.

Under senare delen av karriären kom han i viss mån att närma sig den begynnande funktionalismen, även om hans hjärta förblev bundet till en mer humanistisk och materialtrogen klassicism. Hans gärning har satt en permanent prägel på den svenska stadsbilden.