Albertus Pictor, egentligen Albert Immenhusen, föddes omkring 1440 i den tyska staden Immenhausen i Hessen. Han flyttade till Sverige under andra hälften av 1400-talet och etablerade sig som en av senmedeltidens skickligaste kyrkomålare. Hans verkstad utförde kalkmålningar i ett flertal uppländska och manliga kyrkor, där hans distinkta stil med livfulla figurer och detaljerade dräkter blev stilbildande. Albertus Pictor var verksam under en period präglad av senmedeltida religiositet och uppförande av tegelkyrkor i Mälardalen. Han var bosatt i Stockholm där han också var verksam som borgare och målare i Stockholm. Hans bildvärld lånade ofta motiv från äldre träsnitt och Biblia pauperum, men uppvisar en särpräglad berättarglädje och humor. Albertus Pictor avled i Stockholm kring år 1509 och efterlämnade en omfångsrik konstnärlig produktion som fortfarande präglar många svenska medeltidskyrkor.