Erik Gunnar Asplund föddes i Stockholm och kom att bli en av Sveriges mest betydelsefulla arkitekter under 1900-talet, särskilt förknippad med den nordiska klassicismen och funktionalismen.

Han utbildade sig till arkitekt vid Kungliga Tekniska Högskolan samt Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm, där han tog examen år 1909 och därefter studerade vidare på egen hand genom resor i Europa.

Tillsammans med Sigurd Lewerentz vann han den internationella tävlingen om att utforma Skogskyrkogården i Stockholm, ett mästerverk inom modern arkitektur som senare upptogs på Unescos världsarvslista.

Under 1920-talet skapade han Stockholms stadsbibliotek, en monumental byggnad vid Odenplan som kännetecknas av sin cylindriska form och tidlösa klassicistiska formsprak.

Han var även en förgrundsgestalt för Stockholmsutställningen 1930, där han tillsammans med andra arkitekter introducerade funktionalismen i Sverige med lätta stål- och glasstrukturer.

Bland hans senare verk märks Villa Snellman i Djursholm, ett privathem som visar på en varm och mänsklig syn på modernismen med stor omsorg om material och detaljer.

Gunnar Asplund avled i Stockholm år 1940, efter att ha lämnat ett omfattande avtryck på svensk och internationell arkitekturhistoria.