Gunnar Hámundarson var en av Islands mest kända hövdingar under vikingatiden och en av huvudpersonerna i Njáls saga. Han bodde på gården Hlíðarendi i Fljótshlíð och var vida omtalad för sin enastående fysiska styrka, sitt skickliga vapenbruk och sitt ädla sinnelag. Enligt sagans beskrivningar kunde han hoppa sin egen längd i full rustning både framåt och bakåt, och han var lika skicklig med båda händerna.

Gunnar gifte sig med Hallgerðr Höskuldsdóttir, en kvinna med en komplicerad bakgrund och ett rykte om att vara både stolt och stursk. Äktenskapet blev upprinnelsen till många av de konflikter som präglade Gunnars liv och som till slut ledde till hans undergång. Spänningarna mellan Hallgerðr och andra mäktiga personer på Island drog in Gunnar i utdragna blodshämnder.

Trots sin tveklösa tapperhet försökte Gunnar ofta handla hederligt och följa de råd han fick av sin gode vän Njál Þorgeirsson på Bergþórshvoll. Njál varnade honom upprepade gånger för att bryta mot ingångna förlikningar och för att fälla för många män, eftersom oförrätter krävde hämnd och till slut skulle kosta honom livet.

Konflikterna eskalerade efter en rad tvister med grannar och släktingar, bland annat Þorgeir Starkaðarson och Olof på Villingaholt. Till slut dömdes Gunnar till fredlöshet av alltinget efter att ha vägrat att följa en dom om utlandsvistelse. Han valde att stanna kvar på sin gård i Hlíðarendi i trots mot domen.

Slutstriden vid Hlíðarendi är en av de mest berömda episoderna i den isländska sagalitteraturen. En fiendestyrka om flera dussin män belägrade hans gård för att dräpa honom. Gunnar försvarade sig modigt med sin båge och sköt många angripare tills hans bågsträng brast. Han bad då Hallgerðr om två hårlockar för att tvinna en ny sträng, men hon vägrade på grund av en gammal oförrätt, vilket beseglade hans öde.

Gunnar föll i striden mot sina övermäktiga fiender och begravdes i en gravhög nära gården. Enligt den folkliga traditionen som återges i sagan sågs han senare glad till fots inuti högen, sjungande till verser. Hans död ledde till nya vågor av hämndaktioner som utgör en central del av den dramatiska väven i Njáls saga.