Jakob Ulvsson föddes omkring år 1430 och tillhörde den svenska frälseätten med koppling till Uppsala. Han kom att spela en avgörande roll för det svenska kyrko- och samhällslivet under senare hälften av 1400-talet.

År 1469 utsågs han till ärkebiskop av Uppsala av påven Paulus II, vilket inledde en lång ämbetstid präglad av både politisk och kyrklig maktkamp under unionstiden.

En av hans mest bestående insatser var grundandet av Uppsala universitet, vilket han drev igenom med stöd av påven Sixtus IV år 1477, som det första lärosätet i Norden.

Jakob Ulvsson var en stark försvarare av kyrkans privilegier och intog ofta en medlande men bestämd roll i konflikterna kring Sten Sture den äldre och de danska kungarna av Oldenburgätten.

Under sin tid som ärkebiskop verkade han också för att införa boktryckarkonsten i Sverige, vilket gynnade spridningen av religiös och lärd litteratur i landet.

Han drog sig tillbaka från sitt ämbete år 1515 på grund av hög ålder och avled samma år vid Tuna gård i Uppland.

Jakob Ulvsson efterlämnade ett djupt intryck på svensk medeltid som en av dess mäktigaste prelater och som en tidig mecenat för bildning och vetenskap.