Ludvig Munk föddes år 1537 som son till adelsmannen Ludvig Munk d.ä. och Frøslevgaard. Han tillhörde den danska adeln och gjorde en betydande bana inom det dansk-norska riket under senare hälften av 1500-talet.

Under sin levnad innehade han flera höga ämbeten och förläningar. År 1588 utsågs han till ståthållare i Norge, ett maktpåliggande uppdrag där han verkade för att stärka den danska kronans inflytande under en politiskt orolig period.

Hans tid som ståthållare präglades av konflikter med den norska adeln och lokala intressen. Kritiken mot hans styre växte sig stark, vilket ledde till att han avsattes från sitt ämbete som ståthållare år 1596.

Vid sidan av sina politiska uppdrag var Ludvig Munk en betydande jordägare och godsägare. Han knöt nära band till maktens centrum genom sitt giftermål med Eline Ludvigsdatter Munk och senare med hertiginnan Hedvig av Sachsen i ett morganatiskt äktenskap.

Ludvig Munk avled år 1602. Hans levnadsöde speglar den tidens stormiga adelsvälde och de hårda politiska motsättningarna mellan kungamakten och frälset i Norden.