Frederik II var kung av Danmark och Norge från 1559 till sin död 1588. Han föddes som son till Kristian III av huset Oldenburg och Dorothea av Sachsen-Lauenburg. Hans regeringstid präglades inledningsvis av det förödande Nordiska sjuårskriget mot Sverige, vilket slutade med freden i Stettin år 1570 utan några större landvinningar för endera parten.

Efter kriget ägnade sig Frederik II åt att stärka rikets ekonomi, befästa landets gränser och utveckla administrationen. Han lät bygga om det medeltida slån Kronborg till ett magnifikt renässanspalats vid Öresund, vilket säkrade kontrollen över den lukrativa Öresundstullen som fyllde den danska statskassan.

Kungen var även en betydande mecenat inom vetenskap och kultur. Han uppmärksammade astronomen Tycho Brahe och förlät honom förläningen av ön Hven, där det berömda observatoriet Uraniborg uppfördes. Detta gynnade den tidiga naturvetenskapliga revolutionen i Norden.

Frederik II gifte sig år 1572 med sin släkting Sophie av Mecklenburg-Güstrow, med vilken han fick flera barn, däribland efterträdaren Kristian IV. Äktenskapet beskrivs i samtida källor som harmoniskt, vilket var ovanligt för tidens kungliga arrangemang.

Mot slutet av sitt liv drabbades kungen av sviktande hälsa, till stor del till följd av ett intensivt liv med rikligt mat- och vindrickande. Han avled på Antvorskov kloster år 1588 och efterlämnade ett Danmark som befann sig i en kulturell och ekonomisk blomstringstid.