Niklot var furste över de slaviska obotsriterna och ledargestalt för den obotsritiska konfederationen under 1100-talets första hälft. Han styrde över stammar som kissiner och circipaner samt intog en central ställning i regionen kring nuvarande Mecklenburg. Under nästan tre decennier ledde han motståndet mot de framryckande sachsiska furstarna, i synnerhet Henrik Lejonet. Konflikten präglades av bitter religionskamp där de hedniska slavarna stod mot kristningsförsök ledda av tyska biskopar och feodala herrar. Niklot ingick periodvis taktiska allianser och utnyttjade svårframkomliga skogar och träskmarker för att slå tillbaka de sachsiska trupperna. År 1160 omkom han under en belägring vid borgen Werle efter ett bakhåll arrangerat av Henrik Lejonet. Hans död markerade slutet på det självständiga obotsritiska motståndet och inledde en intensiv tysk kolonisation och kristnande av området. Genom sin ätt kom Niklot att bli stamfader till det furstliga huset Mecklenburg, vars ättlingar kom att regera regionen i århundraden.