Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Sägner om Paul Rassmus
I en stor pil vid Menlösa gården stod Paul Rassmus, det var endast tårna av honom som syntes. Han brukade ställa till ofog och ofredade vägfarande. En gång kom en ryttare förbi pilen, i vil- ken Paul Rasmuss stod. När han red förbi pilen sade han; "skall du rida i kapp med mig, Paul Rassmus." Men ryttaren fick härför så ont av Paul Rassmus, att han när icke kommit levande ifrån honom. Då sade en röst; rid in på de kors-årde åkrarna, du dåre. En natt kom prästskjutsen förbi pilen, men denna hade när icke kommit förbi. Då befallde prästen, att drängen skulle taga / av det ena hjulet på vagnen. Drängen tog hjulet av och lade bak i vagnen. Se- dan tvingade prästen Paul Rassmus att bära i vagnaxeln hem. Sedan man- ade prästen Paul Rassmus ner i Rennes- lövs ängar. Varje år, får sedan Paul Rassmus taga ett tuppfjät mot Rennes- lövs kyrkogård. När det är skottår får han emellertid taga ett steg tillbaka.
Sägen om Paul Rassmuss
En man som hade varit ute och kört långväga, stannade på kvällen när han var på hemväg, vid Edenberga gästgivar- gård för att supa. Där sade de till honom när han skulle köra därifrån; akta dig nu för Paul Rassmus, att du icke möter honom. Jag skall nog lära Paul Rassmus att hålla sig ur vägen för mig, svarade mannen övermodigt och körde därifrån. Mannen hade emellertid råkat illa ut för Paul Rassmus och hade när icke kom- mit levande ifrån honom. Det första mannen gjorde när han kom hem, sprang han in och kastade kortleken / i elden och brände upp den. Men var då bliven lite konstig och förblev sedan konstig så länge han levde.
Spökeri genom ofredande av ättehögar
Det är en plats som kallas "tre högar" emedan det där är tre stora ättehögar. Mellan dessa högar ligger ett hus, däri en broder till berättaren har bott. När hans första barn, en flicka, föddes för omkring trettiotvå år sedan, grävde han ned efterbörden, i kanten på den ena "högen". På natten blev det sedan oro i huset. Det knackade i väggarna, samt på dörrar och fönster, det var även uppe på loftet och knackade och höll på, på detta sätt hela natten. Dagen därpå talade han med traktens gamla barnmorska om spökeriet under natten. Hon sade då till honom, att åter gräva / upp, det han grävt ner i "högen" dagen förut och sedan gräva ner det på något annat ställe. Detta gjorde han också och sedan blev det åter ro i huset och hördes aldrig av något sådant väsen mera, på nätterna.
Bergväsen
I utmarken till Tofta by ligger ett berg, som kallas Åsen. Det är ihåligt. Om man eldar på ena sidan, så ryker det ut på andra. Röken går tvärt igenom berget. Där bor ett kvinnigt väsen, som heter Åsfrua. Hon har stor lust efter manfolk, och hon söker gärna att snärja dem. För länge sen bodde där en karl i Tofta, som hade umgänge med Åsfrua. Han var farfar till en gubbe, som jag kände och som dog 94-årig, omkr. 11920. Men om farfarn trodde de allmänt, att han "hollde´t mä Åsfrua."
Jauar. (?)
1. Nordväst om Torpa kyrka och nära den ligga två stora flyttblock. En jaur har kastat dem för att slå ned kyrkan. Han skall hava stått vid Åskloster, när han slungade stenarna. 2. Uppe på Slänera (bergråsen mellan Torpa och Bjurumsdalen) finns ett fotspår efter en jaur, intrampat i klippan, då bergen voro lena. Det är en halv meter långt.
Spökeri
Vid byn Gunnestorp finns på vägen en lid vid en plats, som kallas Häller. Där kan ibland möta en katt, som sprutar eld. Men då är det bäst att passa sig.
Kyrkan.
I Kyrkemossen vid Torpa kyrka ligger en av kyrkans klockor nedsänkt. Hon ska ha blivit sänkt under krigstid, då man fruktade för plundringståg från västgötar- nas sida. Sen har man aldrig lyckats få upp henne.
Naturföremål.
1. På en bergås ovanför Mellankärr i Torpa, vilken bergås kallas Hårsakkolle, är en upp- rättstående sten. Den heter Påar, Påar på Hårsakolle. Denne Påar vänder sig var gång han känner lukten av nybakat bröd. 2. I utmarken till Ulvabjör, en gård i Torpa by, finns ett tydligt söaspår i en berghäll. Det har uppkommit, medan bergen voro lena.
Ordstäv
Pass opp för pengar, sa Bern i Börsås, nôr han ga drängen 15 valer i lön.
Födelse m.m.
1. Om ett barn får ett anfall av fallan- desjuka, så ska alla kläder som barnet första gången fick på sig, när det var nyfött, sam- las i hop och brännas, vartenda plagg. 2. En kvinna som inte var kyrktagen fick inte gå ut under bar himmel.
Näcken
Jag tror inte jag har hört talas om näcken mer än en enda gång i hela mitt liv. Vi har ju rakt inte något vatten i hela socknen. Men det var en karl, som påstod, att han hade hört näcken spela. Men det är också allt.
Kyrkogrimmen
Kyrkogrimmen var ett djur, som grävdes ner under grunden, när en kyrka byggdes. Djuret blev förtrollat och gick sedan där i alla tider och vaktade. De kunde ta vad för ett djur som helst till kyrkogrim. Det var alltid farligt och hemskt att rpka utför kyrkogrimmen.