Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittra tvättar trågen
Då det regnar och solen skiner, då ska vittra tvätta trågen, har dem sagt.
Sjukdomar och botemedel.
Gastakram, om någon drunknat eller dränkt sig så blev den en gast i sjön. Om man hade varit ute en kväll och man blev häftigt sjuk, när man kom hem, sa´ de, att man var gastkramad.
Sjukdom och botemedel
Stämma blod var samma som åderslå (??) då skar di av en åder och låt blo´n rinna ut. Trösk var vita utslag på tungan hos barn. Vessle- blåst fick en av vinden, utslag. Älvablåser var också utslag av vinden. Äktakulor, di ble´ blåa på läppar- na. Örasting bota di mä´ brännvin på en ullsott. Fransoser, en könssjukdom hos både män och kvinnor kallas ock ### . Om en hade vårter skulle en göra en knut för var vårta och gå ut och lägga under en sten och när knuten ruttnat var vårtan borta. Bä- gången var en magsjukdom. En böld kalltes pigg eller ###. För att få piggar att läkas bakade man med gröt. En sjukdom yttrade sig så att di föll, så att di fått ### eller var kramader. För reumatism skulle en ha en mässingsring på fingret.
Sjukdomar och botemedel
Skiver fick man av förkylning. Min pojk fick det för han fick gå ute våt när jag var borta och tjäna. Det var en gubbe vid sjön som bruka´ gå dit efter vatten för för sjuka barn och han gick för min pojk ock. Mitt i natten mellan torsdag och fredag skulle man ta´ emot det och inte tacka och inte kalla på´n med ens. Men när han hade gått en bit kallte jag på´n, jag tyckte det var synd om gubben och så kokte jag kaffe och ga´n. Så värmde jag vattnet och tvätta´ pojken med det över hela kroppen och så slog jag ock vatten i en flaska som han skulle sova på. Och kantänka, da´n efter ville pojken ha kaka och han hade förut inte ätit på länge. Se sjön är en mandråpare och det är sådant som skall bota så´na sjukdomar. Halshugg var så under tårna. Om man band en vit ulltråd om blev det bra.
Sjukdomar och botemedel.
Rödsot är en led sjukdom, som jag har haft, det är detsamma som blodgång, men Britta-Lina gav mig en usel medicin så jag blev bra. För de som hade skiveren hämta de mull från kyrkogården, och den skulle barnen sova på. Någon av föräldrarna skulle gå upp på gravarna sedan det var kvällringt och så skulle de begära att få låna mullen på tre dagar och säga: mitt barn är sjukt. Så skulle barnet sova på den och sen skulle de bära hem mullen till kyrkogården på samma klockslag, som de hade tagit den. Här var ock en karl som gick till sjön efter vatten åt barnen som hade skiver. Han skulle vara där precis klockan tolv och så skulle han säga: "Du sjö, du strand, du mandråpare, bota mitt barn för sju slags skiver." Så skulle en bada barnet i det vattnet. / Barnet skulle ta´ in en fingerborg vatten sju gånger och bada sju gånger. Gubben skulle ut med det vid samma tid som han hämtat det. Man skulle varken hälsa eller tacka när han kom med det. Han bara satte det och gick. Och när han hämta det var det på samma vis. Ett annat sätt att bota skiver var att klippa av naglar på barnet och bränna upp dem tillsammans med lindan. Den aska som då blev skulle barnet ha i sig.
Svartkonst
Mästertjuven Lilja kunde skapa sig i vad han ville. Han tog från den rike och gav åt den fattige. En gång de var efter honom och skulle ta´ honom skapte han sig i en ko. Så slog de honom, och då skapte han sig i en ale- stubbe.
Skatter
I ett berg i Fjärås bodde en drake och en drakinna och sju ungar. De vaktade en skatt och där brände ibland. Det var en stor jättegryta och så satt en höna på bräden och vakta´. Den som kunde slänga en kniv i elden, som brann där, den sa´ de kunde få skatten.
Skatter
På Hunnehals berättas det, att en skatt låg förvarad. Det var några stycken, som en gång var därute och grävde på julafton, men de fick inte prata under det att de grävde. Då de till slut fick se kopparkitteln, var det någon som sa´: "släpp inte!" och då försvann alltsammans.
Vattenväsen
Sven Mjöberg fick se ett sjörå en gång han var ute och fiskade. Hon var lik ett bakstråg på ryggen men framantill var hon som den finaste frö- ken. Sven band sin båt vid sjön och gick hemåt på kvällen. När de var komma till landsvägen, för Ola i gata var och med, sa’ Sven till Ola: ”Nu tar vi oss en pris snus, men hon skall inte ha.” Då hörde han hur det susa’ och det vissla’ till i öronen på honom. Då blev de så rädda så de våga’ inte gå längre så länge det var mörkt utan måste gå in där på ett ställe och stanna med natten.
Vattenväsen
Ett fruntimmer har sett havsfrun gå på vattnet i en insjö härbredvid, Angsjö heter den, ligger mellan Förlanda och Fjärås. Hon blev så rädd så hon hann inte se efter hur hon såg ut.
Vattenväsen
Man har många gånger försökt mäta Lygnerns djup, men varje gång har det kommit upp ett sjö- rå och sagt: ”mäter du mitt djup, så mäter jag ditt liv.”
Skogsväsen
Skogråer blev utstötta från himlen när Mikael stred med draken, dom föll i skogen.
Skogsväsen
Skogsrået var en oxe, skogsoxen, som kunde för- störa korna om de gick i bete i skogen. Om de olycka sig med en kalv, skulle man läsa över koa, när hon hade kalvat och ge’ na en salter sill.