Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
På gränsen mellan Rammsjö och Ljusdal ligger en gammal fäbodvall som heter Skån. På den vallen skall följande händel- se ha inträffat. Så berättade min mor. En "bopiga" var ensam på vallen. Då hon kommer att titta ut får hon se ett följe med "vittror". De kom in i stugan och klädde henne till brud. En av vittrorna ville gifta sig med henne. Hon kunde inte komma undan utan var tvungen att iklä- da sig all brudstass. Innan de fått makt med henne, lyckades hon hinna knyta ett band om hundens hals, varefter hon visa- / de hem honom. Det dröjde inte länge, förr än hunden var hem- ma. Husbonden anade oråd, sadlade sin häst och red skynd- samt till vallen. Där var bröllopet i full gång. "Bopigan" var klädd i krona och slöja. Allt glänste av silver och guld. Det säges att bonden kastade stål över bruden i det- samma som han ryckte av henne slöjan. Vittrorna försvunno med all övrig brudstass. Det säges att bonden skänkte slöjan till Ljusdals kyrka och att man lät förärdiga en altarduk av den.
Syner som Emanuel på Svinabacka hade
Emanuel Kristensson var född på Svinabacka. Men han hade köpt Utmossen så han bodde där. Men folk kallte honom aldrig utan "Mannvell" på Svinabacka. Manvell han såg hän- delser, som inte kunde inträffa innan många år efter. Lund- gren han mötten en gång nedanför lia vid domsa. Då sa han te Lundgen: "Där kommer te å atå ett witt vackert hus på körkegärt. Å där kommer te å gå en järnväg uppert där ve Backa Berns. "Körkegärt" kallast åkern där Ry nu ligger å precis där han hade sagt där ligger nu huset. Järnvägen han hade sett tror folk att det är kraftledningen, för den går rakt uppert ve Backa Berns. Lundgren sa, att när han tala om detta för han så skratta han åten för han trodde ju han var "könseger". En gång var Lundgren hos honom på Utmossen då tala han om, att där står stora järnporta i Hälsjär. Och där står nu stora kraftledningstolpar av järn på åkern. Stolparna de stå ihop två å två så de likna portar. / Han såg också ett stort fartyg ligga här ner i åa. Det gick uppför strömmen han tyckte de "kisa" opp, som ka- noner så han trodde det vvar ett krigsfartyg. När fartyget var upp ve Dran såg han hur en kar datt i sjön å bli borte. Detta här fartyget som Mannvell såg tror folk var en pråm som var byggt grävmaskin till som har gått här iån. Där var en stor kran som de hissa opp gru- set med. Och när pråmen grävde ut Dran var där en kar, August i Lunna, som var och rodde i en eka. Det var med vintern och han ramla i å drunkna. Allt der Mannvel hade sett inträffa inte innan långt efter hans död. Huset byggdes en 10 år och kraftledning- en 25 efter hans död. Och pråmen gick här en 30 år efter.
Små historier.
En gång sad dä en liden here å skreg så märkeligt. Så va där en som sa ten, att om han lär bli i skrige skan få en styver. Men han sa: "Behåll i En styver ja vell skrige mar". Förr de som hade tjänstefolk gav de dom inte bra mat utan de fick uselt och så passa husbondsfol- ket på att äta bättre emellan målen själva. Detta förstodo tjänarne gott och försökte pika dem för de´ om de kom åt. En dräng tjäna på ett ställe i Grimmared. Där åto de pannekaga det förstod drängen. Han sprang då in te madmora å sa: "Pannekaga pöser över i ongen mor !"
Små historier.
Det var en kar som hade vart på ett ställe och arbetat och där feck han potatis för jämnan, så han var så led på det att när han gick därifrån målade han på väggen. "Pär efter å pär i för. Pär imellem å pär i väl- ling. Å pär i kål å pär te wart endaste mål. " Dä va en gång en gubbe som inte trodde på Gud eller högre väsen, En gång, då han var ute på sjön o rodde föll han i vattnet. Han tog då te å be Gud väldeliga om att rädda´n ur sin sjönöd. Så fick han tag i en stubbe. "Jaha", san, "bra kära reda se själv." Men så lossa stubben och han kom ner i vattnet igen. Men då san: "Käre Gud, du förstårla stollafora."
Små historier.
I Torpa var dä en gång en kär som va ude å skyssa en präst. Rätt som daj körde komme de te aj så hiskeligt bratter li. Då börja prästen bli rädder att daj skulle köra ihjäl se dä så han sa te kärn. "Detta går la gärt." Han hållde ju män att där va illa svårt å uhälligt å köra, så då kunne lätt gå illa, men så tela´n. "Att dä ju dä ja väjd du ä beråjder." En knalle kom en gang upp till dett ställe i Va- bränna och ville stanna där över natten, han var uppifrån Kind. Det fick han. Han visa sig så väldigt gudfruktig. Om morron, när han var kommen opp, lade han sig på knä vid en soffa och gjorde bön. Så låg där en "härstajn" (bryn- sten) under soffan. Den tog han och la i "lommen" medan han gjorde bön. Gubben på stället fråga: "Gör i så war måre far ?" Jaha, Gud i lov det gör jag", sa knallen. Då sa gubben: "Ja, då har i många härstajna, far.
Gamla ordstäv eller "orsäg".
1) Han lywer som en häst travar. 2) Dä låder som när soa sang ve let. 3) Han glor som en katt på ett ålahöve. 4) Han sar ud som ajn å dåj äleva som sådde i ongshårt julenatt. 6) Alle ge se på den skamlöse men den skamlöse veder inte hus ändå. 6) De roriga kan en spinna blår för julafta. 7) Här åker vi store, sa krämmarn. 8) De blir inte bårte sä som rinner ur näsa åd munnen. 9) Dä förstår jag inte mar ån soa på sjustjärna. 10) Han var ud som kom hjälp me å sliba. 11) Han var ud som gack hem å lägg-te. 12) Dä va nå å wart sa han som spydde om jul. 13) Nu börjaset sa langas Per-Johan när han piska käringa. 14) Han tänkte vesst å ta hajla wära i ett kärvskinn. / 15) Då kan - la enger katta å stå i tjur. 16) Jajjamen, så Fåssen. 17) I brest på ve får en ajla ongen mä katter. 18) Ja hänger som en hunn på aj lärddörr. 19) Han är så illmariger som Bärkholts katt för han blunne när han pesse för de inte skulle stäcka i öwerna. 20) Dä blir inga böxer å dä skinnet. 21) Var å en töcker om sett skettna smör. 22) Du pradar som daj blinne slåss. 23) Skål på min födelsedag sa sopla - Gustav. 24) Ja töcker ja sar mine barn så Blinne Böre. 25) Skål så manga ja sara Blinne Böre. 26) Dä inte noga mä aj pölsa i slaktetia. 27) Detta går mö över mett förstann å langt in på Pears. 28) Dä skeljer la på lort å pannekaga. 29) Han springe då inte om dä brände i rompen pån. / 30) Ja ska si Han sprenger då inte frå venta. 31) Sedder ja ivägen för er däger, så han sad på skampallen. 32) Den som inte spinner sina blår så har han num i behåll. 33) Han ä så rättfram som ett kroget värahorn. 34) Smörje dä hjälper om inte dä ä ude påen gammel länsman. 35) Dä va ubetänkt sa han som kom tie himmelen. 36) Dä går i alla fall den väjen höneraråba. 37) Han ä så smurer så en kan höra i kåll pån. 38) Dä blir allt skifte på maden. 39) All skid fryser stora dönger bränna. 40) Var å en fyrar la unner si gryta. 41) Alla svin ä svarta i mörker. 42) Hu säljer inte sina gäss i rägnvär. 43) Dä som ä så hett blir langlitt. 44) Daj ha inte åt aj tonna satt ihob än. / 45) Ja ä så stärker som kokt fläsk när swålen ä å. 46) När aj ko keser så kesa alle. 47) Ja krusar inte för stor släkt. 48) Dä så langt som dä onna årt. 49) Gamla katter laba mjörk också. 50) Pladask, sa käringen när hu slo ännen i isen. 51) Grannsänga skulle vära såpass så en kunne ha war aris kvinnfolk, sa tjyrstaka Agust. 52) Tack för denna roa hälsa era boa ifrå våra boa att daj ska bära hem våra swinahoa. 53) Gack hem å läggte å braj nånnting gammelt över de så löppera få nånn mad men skyd unne daj store så daj små få nå. 54) Dä gjort männas en hunn ader opp ett fång hö. 55) Dä jämt som mor skecka mä sex styver te en larjög. / 56) Den som ger se i law mä åulwa han fårtydda män. 57) En ska inte båsa för ubortt fä. 58) En kan inte få både soba och raga i en buske. 59) Den som har locka behöver engen hawe. 60) Han ä så miller som aj nymjörkater måremjärk som ä tan attan flöda å. 61) Dä kallt å enger skjorta ha den som ä van å ha en trase. 62) En lader dräng i aj gor säng daj ha svårt ve å skeljas. 63) Allt ska inte vara te evig sa käringa när hu hade vårt å köpt ett dösen tallrika å släppten på trappa. 64) Nu dawaset i käpparvråa. 65) Här ä så brått som da´a ä före jul. / 66) Kärvadans å käringevals vara inte te kvällen. 67) Ajn tycker om mora å ajn om däga å därför bli bägge gifta. 68) Han går på som en skärpskodder katt i ett vallafad. 69) Han har mine tag å jag har kattens. 70) Tänk om de hade vårt i min ongdom för attan år se´n då va ja så stark då slo ja en märbo, som väj- de aj mörk. 71) Den ajne höttar å den andre slår te´, sa käringa om trasera i kjortelen. 72) Här ä aj värl å snusa i den som bare hade en dåse. 73) Dä inte gått å veda war harn har sin gånga kärin- ga å la anera i lommen. 74) Den kom inte försajnt som hängde se ve lys. 75) Här ä så brått som wa da våre den sisste. 76) När dä rägnar välling har stacker enger ske. / 77) En kär ska stå ve sina orr och en teggare ve sina pösa. 78) Hu ä så skäller å räliger som daj hadde gått övera mä ett skeajärn 79) Den som föräder se traj ganger om dan han har enger hälsa. 80) Hunna å herra stänga aldrig dörra. 81) Dä ska la vära nå nån gång, sa han, som köpte för åtte styver socker å ge fästemön.
En kär som hette Jonsa Börs JohanBärn
En kär som hette Jonsa Börs Johan-Bärn här ifrån Veddige skulle gå till Göteborg. När han kom "nort" Gällinge gick han in på ett ställe. Där höll käringen på att baka. Det var på tiden hönsen höllos inne i "innhusa". Just där käringen skulle sätta aj brökaga lå en stor "hönseskid". Den spände käringen te å sen sattena kage där. "I, ä ranjleger Mor ?" sa Jönsa Börs Johan Bärn tena. "Ja, ranjet skat vära", sa då käringa. Sen har det "orsäget" blivit. Ranjt skat vära, sa käringa när hu spände unna höneskiden å satte kaga där.
Ett grödarim.
Börje var på ett ställe i Istorp å klöfte. På kvällen när de åto den wide gröden var det en gam- mel från Ljungås som hett Lars som var så full å stolle- fora. Han sa te Böre: "Gröden ä kokter i gryda å inte i aj skrinna. När Böre legger ijämte Fina så ta tag- ge öwena te å rinna. Men Böre sa att han blev snopen för han å Fina dom "taters ve".
Smårim för barn.
En gammal lek som tillgår så här: Man kramar med pekfingret och tummen om barnets näsa och så frågar man: War bor Wiba ? I Wibekärr svarar barnet då. Wa göra där ? Värper ägg. Hörö manga ? Skeppera fulla. Wicka får ja ? Daj svarte, daj gröne. Då kramar man hårdare tills det säger: Daj wide. En annan lek är så. Man kramar om barnets öra och frågar: Wa hedder prästens bjällerkor ? Då kramar man hårdare tills det svarar: Släpp örat ! Den här leken gör så här. Man håller på att fråga tills man kommer till Blajste rädder. Då vinkar man med handen framför ansiktet från blunkar han då så blev han rädder. "Hare vårt i skåwen i da ? " "Ja." "Låste räven ?" "Ja" "Van hemma ?" "Ja." "Saden på en stajn ?" "Ja," Böstan sina bajn ?" "Ja." "Kokten såppa ?" "Ja". Ficket dåppa ?" "Ja." "Blajste rädder ? " "Nä."
Smårim för barn.
Bernen ställer upp sig i en rad och håller varan- dra om livet. Den första hon är mor och de andra är ungar. Så är det en som är för sej själv och är räv och hon för- söker att ta ungarna. Så sjunger barnen: "Kanka, kanka räven. Räven inte hemma. Han är bårt i fjärran lann å skaffar se aj kvinna som äder stekta unga".
Ett rim.
För ådda bå katt å Kringhätta kvarn å Kostorpa mall å fälle. En katta råg och Kulla bå katt å skinnflan- ka flög i mellen. Mjölnarn har ja stätt, och kisse har jag fält å. Anners sto å grunne. Ogifta ären i bägge två men i ären varandra lika. Ack om du velle fria tell mej så skulle jag daj aldrig svika. Hurra för mej detta sejer jeg å den dagen förglömmes aldrig.
"Prälesvisa"
När en främmande person inträdde på logen under tröskningen, skyndade sig några av de tröskande att slänga slagan (="prälen") om halsen på den in- trädande, varefter "handvalen" och "slagvalen" hårt sammantrycktes. Nu upp- manades den fångade att sjunga "prä- levisa" för att slippa loss. Mången gång blev denna sång ett jämmerligt ro- pande eller skrikande. Den, som berättat förestående, har själv varit med om att sjunga "präles- visa."
Husdjur: betesgången
Efter gammal sedvänja skulle den 27 maj, "Beda-dagen", "gållekon" (en ko som ej tagit sig med ###) och "gållson" kunna föda sig ute. Vid utsläppandet av djuren måste man gå mycket noga tillväga. En ko i sänder utsläpptes och skulle denna då ledas av tvenne handfasta karlar med ena handen i fast grepp om hor- net.