Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
Födelse och dop
Vaggvisor. Gubben o gumman de skulle gå vall, gumma ville inte mota, gubben tog gumma o slog 'a i en tall så tallen for opp mä rota. Käringa opp o blidde så gla, ja ska mote i all min da. Koss ut, du lilla Broka!" _____ Tuss lulleri lull koka gryta väl full, dä kommer tre hungriga mågar. Den ene va halt o den andre va blinn, den tredje va trasi, han kunne / inte gå in, han fick gå ut på gatan o gråta. _____ Tuppen o höna de geck utpå rena, o plocka grönt gräs, så kom höken o tog bort höna, o tuppen han grät. _____ Vi ska ro åt fiskasjön, många fiskar få vi. Gädder så långa, o brasmer så många, dem kan lille gossen fånga. _____ Vy, vy vana kissen hänger i grana. Bocken far te rosenlund, plockar lövet i sin mun hem te de små barna. _____ / Katten o käringen, trätte om vällingen. Jam, jam, sade katta, du ha kunna lät mäj hatt 'a. _____ Gå vall, gå vall, åt mormora fall, så får du söta kröser. Ja va där i år, ja va där i fjol, ja feck varken sura eller söta. _____ De skulle aldrig ha små barn riktigt nakna, o därför knöt de ett band om halsen på dem. Det var ej bra att främmande fick se dem nakna. Det var bara två faddrar till barnen, en kar o ett fruntimmer. Det skulle vara så bra att ha riktiga / faddrar åt ett barn, barnen skulle bli lika dessa. Jag var gudmor åt en flicka här oppe i en gård, o hennes farfar sa: "Ja, flickan är så lika de (dig)." Så fort som man kom hem med barnen från dopet, skulle de läggas ner i vaggan eller vagnen, klädda i sina dopkläder o bredas över.
Dräktskicket
Klänningarna var hopsydda förr, livet med kjolen. Kjolen var rynkad o mycket vid, 5 à 6 alnar runt om. Livet var slätt o knäpptes framtill med hyskor o hakar. Runt halsen var bara en kant. Sen tog man ett kläde om halsen o stoppa ner innan- för livet, så man inte frös. Ärmarna var bara raka, på senare tid tog de sig för med att sy linningar på ärmarna, men det var ej förut. Vid sorg hade de svarta klänningar mmed vita förkläden, o långa band till dessa samt vita schaletter. / "Stycke o mössa" såg jag några gamla som hade, men de hade dem ej på sig. Det var mössor i olika färger, röda, blå, vita o svarta. annars hade de huvuddukar av siden med fransar på, och unga kunde ha "bahytter" av siden. De hade "koltar", en lång, rak kappa, fodrad o stoppad, så att den var tjock. De hade krinolin en del, det var när de skulle vara fina o klädda o till kyrkan, o de hade svårt att komma genom dörrarna. "Bandkrinolin" var med rader av band, som fjädrarna hängde emellan. På danstillställningar var det skälmaktiga pojkar som knäppte opp fjädrarna för flickorna, o då stack det dem på benen. / Vid konfirmation förr hade flickorna bara svarta klänningar. Och brudklänningar var svarta, med lite vitt omkring halsen kanske, krus eller krage. Linnen syddes av två sorters tyg, blångarnsväv nertill o linväv opp- till, "överdel" o "närdel". Mamma hade så. Sen blev det bomullstyg i över- delen. "Stubb" var en underkjol, gjord som ett stickat täcke. De hade inga kalsonger då. Sen hade de "pälsakjolar" av berett fårskinn alldeles som pälsarna. Kvinnornas pälsar var korta, som en livtröja. Träskor hade de i var- dagslag, annars var det läder- skor. / Kararna hade livpälsar, lite rynkade baktill, o så hade de svarta läderbälten runt om. Deras pälsar räckte till mitt ner på be- net. Det var vanliga plagget i sko- gen o ute på vägarna när det inte var snö eller regn, då hade de en vadmalsrock. Till skörden vävdes kläder av blångarn, byxor o tröjor som inte var varma. Och de skulle vara rena o fina, när de kom ut o skulle börja så o skörda.
Vårarbete
"Juloxar" baka de till julen förr, o här bakar vi sådan ännu för gammal seds skull. Den låg på julbordet hela julen, sen skulle den i tork o så gömdes den till våren. Just när de kommit ut på åkern o satt för har- ven o skulle börja vårarbetet, skulle de äta av den, både oxen o mannen som körde, den blöttes opp i svagdricka. Detta var för att kar o dragare skulle bli starka o stå gott under sommaren. Juloxen bakades av vörtadeg. (Illustration) (Eft. föremålet.)
Julafton
Korna fick en brödbit på jul- aftons kväll o lite bättre hö, o så sa man till var ko: "Ät o må väl nu, i kväll är det julafton!" Och sen när man gjort färdigt o gick ut, skulle man önska dem god jul. Så gjorde vi hemma, det lärde mamma oss. De sista julförberedelserna skulle vara färdiga julafton kloc- kan tolv. Och ved skulle bäras in förut, stora "la", egentligen skulle den räcka till tjugondagen, men det gjorde den ju inte. Till julbrasan skulle vara fin ved, o så såg man efter, om det / var spår i den på morron. Vette spåren utåt, skulle någon i huset dö under året. Julbrödet låg på julbordet åtminstone en vecka, alla, som kom, skulle bjudas på lite ost o bröd. På julafton doppa de all- tid i grytan. De tvätta sig ordentligt på julafton för att vara rena till jul, tvätta sig i huvudet o på halsen, o husmodern skulle tvätta allihop, den ene först o den andre efter. Det vattnet fick inte slås ut samma dag utan att man lagt en ellaglö i det, då var det inte farligt, ing- enting ont kom åt en då sen man tvättat sig. På julafton e.m. fick man fint bröd o ost i st.f. kaffe. / Och så skulle man titta ut genom fönstret, när man satt till bords på julkvällen, om man såg skuggan av allihop. Den, vars skugga var borta, skulle dö under året sedan. Om ljusen på julbordet rann, det var inte bra, de skulle brinna rik- tigt jämnt o stadigt. Men vad det betydde, vet jag inte. Men ljusen brann inte om julnatten, vi släckte dem, när vi la oss. Men maten skulle stå kvar på bordet under julnatten ifall någon död ville komma hem o äta, så skulle det stå kvar åt honom. Men det var bara julnatten, som all maten stod kvar, inte de andra nätterna sedan, då var det bara julbrödet o barnens "julakaker" / som var kvar. Maten till jul var fisk o "viter gröt", o så fick man om nyår o trettonde också. Om juldagen, när man varit i julottan, skulle man hålla sig inne o inte gå bort till andra ställen.
Nyår
De skulle "kasta skorna" på nyårs- kvällen o se efter hur de vände sig. Vände de sig med spetsen utåt, skulle någon i huset dö under det året.
Midsommar
På midsommar skulle man ut o plocka "midsommarskost" av alla sorters blommor. Den gömde man sen, o om någon ko blev sjuk, fick kolik, så skulle man röka med den kosten, tända på o ha över ryggen på kon. Och om någon hade utslag, så skulle de ut o rulla dem i daggen på midsommar. Jag vet, att de gjort så här för inte så länge sen med en liten tös. Och hon blev ju bättre.
Läkekonst
Det var en flicka här, som hade en växter i huvudet som ett stort hallon. De gick med henne dit, där det fanns en död o tog hans hand o rita runt om den växtern, o han fick ta på det, o så sa de: "Följ mä! Följ mä!" Växtern skulle gå bort då, o det tror jag att den gjorde också. På ett ställe här, blev en pojke lite virrig o konstig i huvudet. Då sa de att han skulle ta in en katthjär- na, o de slog ihjäl en katt o baka in hjärnan i pannkaka o gav honom. Men han är lika konstig / än. Hade någon "matleda", skulle de äta ur en tom säck. De skulle ta en tom säck, öppna den o lägga ner maten där, o den, som hade matledan, skulle ta det där o äta. Om de hade "gulesjukan," så skulle de ta in 9 sorters gult. Bl.a. skulle de gå till en kyrka o ta lite gult på norra sidan av väggarna där. Annars fick de ta tyg o trådar o papper bara det var gult. Hade någon "storsteg" på ögat, så vred de med ena "steget" på en panna tre gånger på ögat runt, sen skulle det gå bort. "Ögnafallet" var en "pleta" som skavde på ögat. De la då en nål över ögat o vände opp ögonlocket på denna, o så skulle / de ta hål på "pletan". Det kallades att "ta opp ögnafallet." Om de fick lort i ögat skulle de stoppa in en kräftsten där, o den skulle gå runt i ögat o ta med sig lorten ut.
Vårhalvåret
Tiden strax efter Kyndelsmäss skulle man passa på o tvätta, för då blev kläderna så vita, jungfru Maria "la såpa i vattnet då." Så man be- hövde ej använda något extra till tvätten. Första mars "bär trana ljus i säng" säger de här.
Stadstraditioner
Den jord som Skövde ligger på samt Våmbs bys jord ägde aldra först ett helgon som hette Helena och Käpplunda bys jord ägde en som hette Britta, men de var katolska så Konug Gustav Vasa tog jorden ifrån dem, de fick behålla tre gårdar Stommen i Våmb, Kanikeruder och Prästegården i Skövde. Jorden i Skövde skiftades på tomterna men av Våmbs jord gjor- des två byar. Våmb och Brandstorp. Staden hade en egen gård som de fått sig undantagen den hette Risatorp, den äger de än i dag. I början av 1800 talet var det alltid en pamp i stade som arren- derade den och det var aldrig annat än processer om det orätt- visa däri. Den övriga jorden rundt staden var utskiftad på de äldste stamtomterna och brukades gemensamt, det var fyra gär- den. Harkesgärdet, Nolgärdet, Sandgärdet och Legerstorpagärdet / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 2. På det gärdet som var besått med råg hölls gemensam råg- vakt från 1. maj till skörden. Rågvakten hade 8 skilling om dagen. Den som arrenderade Risatorp hade att underhålla två broar vid Öm, ett led vid Timboholm samt betala stadens båtsmanspängar. Borgmästaren och underlydande tjänstemän hade kontantlön Sålunda hade Borgmästarn 233 RD, Stadskassören 66 RD. Stads- fiskalen 10 RD. och 1/3 del. av böter. Var Rådman hade 20 rd. Klock- ställaren hade 5 rd. Nattväktarne hade 17 rd. Profossen 3 och sotarn 13 rd. detta var efter fars ant. 1819. Den som ordnat stadens jordfråga skall ha varit Konung Johan III, som reglerade staden med gator och torg. Runt staden låg jorden, sambrukad och skild från staden genom ett staket. Detta var en tät skigärdsgård, som det utsågs besiktningsmän till årligen i tur och ordning mellan tomterna Reparationer av densamma bortlämnades årligen, med rätt för repa- ratören att i Skyttesledsängen taga ene till hank och unga granar till ski. Vid besiktningen, som tillgick så att en rådman gick med en stav 2 alnar lång och med ett litet kors i den ändan. / Skiss över tomternas jordar i början av 1800 talet Persberg (Gullhögen Karlsro Till Falköping Källegården SegersTorpsby Harkesgärdet Harket Segerstorpagärdet Risatorp Stadens gård Till Axvall Sveningsgården Stadens betesäng (Skyttesledsängen Stad Sanden Sandgärdet Nolgärdet Till Töreboda Galgbacke Kanikeruder till Forsby / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 3. Med denna stav mätta han gärdesgårdens höjd vid vart 5te stavpar och samtidigt provade han ock korset gick att köra in lodrätt på något ställe genom gärdesgården. Tre stavpar bakom honom gick en annan rådman, som för vart tredje stavpar gjorde ett ruskande i gärdesgården, då fick inte främste rådman se gärdesgården skaka, för då var han för svag. En sådan syn kallades hägnadssyn och gick i maj före Valborgsmässorådstuga, då reparatören fick betalt om det var godkänt. Utmed staketet låg ladugårdarna (inom detsamma) men stallarna hade de på sina gårdar, likaså hönsen. Utom de fyra gärdena och betesängen hade staden utsyning på Billingen sedan fick staden egen skog, men tomtägarna fick aldrig vara med på skiftet. Det var bara Risatorp som fick skogsskifte vid delning och de gårdar runt staden som voro i mantal satta. Källegårdarna 2 st. Prästegården, Dunkehall, Ekeskogen, och gårdarne i Käpplunda och Kanikeruder. När storskiftet gått hopköptes tomtägarnes lotter av jord och bildades gårdar. Sålunda gjorde Legeboden en gård Källedal av i stort sett Legerstorpagärdet, det mästa av / Skom. A. Brandt Skövde Stadstrditioner 4. Harkesgärdet blev Johannesberg, av Nolgärdet blev en 5 a 6 små gårdar, och Sandgärdet blev Uddagården och Mariedal samt Marieberg. Skyttesledsängen blev aldrig något jordbruk utan de backarna fylldes med stugor och täppor (norr om Vaddfabriken och till Folk (Liljeparken). Prästegården fick vid skiftet "Nyströms kullar" och fältet norr därom. Staketen skulle var så höga och kraftiga att ingen trafik kunde ske ut och in genom staden annat än vid de två tullar som funnos (en mot Axvall och en mot Moholm Töreboda vid Sanden. När staden ritades bestämdes att vart kvarter skulle vara 4004 kv. alnar och torget 1616 kv.alnar. De fyra alnarna skulle vara för brandmurar. Den odlade jorden kallades med ett gemensamt namn för hemskiftet, till skillnad på ängsskiftet. Var tomt hade sin remsa i vart och ett av de fyra gärdena och i ängen. Tomternas andel i gärdet kallades för hemlöcka och ängslöcka, de skildes inte åt av gärdesgårdar, för betet / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner. 5. var gemensamt, utan av rener. Allt vad som skördades fördes inom staketet, de enda små- hus som fanns var "fårafällor" i ängen. Stans valldrev gick kungsgatan till Nyströmskulle och vidare till i höjd med Vaddfabriken där de nådde ängen. När gärdet i norr betades gick valldreven över Sandtorget och förbi garpa- mossen och över nye kyrkogården. Valldreven till Sandgärdet gick över Sanden (ridhusplan) mörke och till gapet där ingången till T2 nu är. Valldreven till harkesgärdet gick som ängsdreven men de tog av till vänster och gick förbi "Victoria). Valldreven till Legerstorpagärdet gick Varolevägen, som då gick snett över gamle läroverksplan, sneddade järnvägen och K.3 samt gick in vid Dunkehall. På 40-50 talet voro flera stämda för de lät sina svin driva på stadens gator. En Hoppenrath, som var traktör och hade hand om stadens orne, tog de ifrån honom för han inte kunde hålla reda på den. / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 6. En gammal kvinna var anstäld av staden och avlö- nades enligt rådstuvubeslut. På 1840 talet var det en stadsbetjänt som hette Skött, hans hustru var anstäld att vakta grinden som gick mot Käpp- lunda, den var den viktigaste, för här låg Käpplunda by inpå staden. Hon hade 8 skilling från 1. maj till 1. okt. och då skulle hon hålla ordning på svin och fjäderfä, samt rapportera om några bydjur kom in på stadens Nolgärde. Staket inom staden fanns bara runt prästgårdens byggnad och trädgård. Den låg i östra halvan av kyrkoparken När skaraborgs regemente konserterar i parken, står diri- genten under prästgårdens vårdträd (en gammal kastanj) på en tomtsten och dirigerar. Kring staden gick ett staket och runt vart gärde, det var skigärdesgårdar, men utmed tillfartsvägarna voro lagda stenmurar. Uppe på stenmurar låg jord och voro de för låga på något ställe sattes ene i torven. En typisk kombinerad stads- och bondgård där ägaren i fyra generationer varit handlande är Charles Nilsson / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 7 tomt Storgatan 11. Denna gård sträckte sig över kvarteret ner till Rådhusgatan och stod orubbad från 1770talet tills den revs 1936 och ersattes med ett funkis hus. Tre generationers Handlande och Rådmän Kjällberg och sedan mågen Charles Nilsson och sist sonen Axel Nilsson har ägt den. Det var en sammanbygd gård med bod och bostad åt Stor- gatan, magsinet och stallar vid sidorna och ett högt plank samt en bod åt Rådhusgatan. Gården var besatt med kuller- sten med en rad större stenar i mitten som kallades Råd- mansstenarna. utmed sidorna gick en stensatt vatten- ränna och utmed den en trottoar av kalksten. Huset var knuttimrat liggvirke med en första och en andra våning åt gårdssidan gick en balkong (likt ornäs- stugans) utmed hela 2. våningen som var bostadsvåning ovan- för butiken uppgången till balkongen var på en trappa som gick upp i porten (utan dörr. Från balkongen gick en dörr in i våningen. / Skiss över Tomt 11 Storgatan 11 Skövde (Schasatomta) Storgatan (/korsas av/ Kyrkogatan) Bernerstometn 2 vån bostad 1. vån affär Bussprång Trappor Visthusbod 2 3 Packbod vedbod hönshus 1) Packbod Stall Stall Kyrkebokvarns Foder o mjölaffär Högt plank stallkammare Rådhusgatan 1) Rådmansstenar 2) apelträd 3 päronträd Assbecks Strokirks Sjöholm Torget / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 8. Denne Rådman Kjellberg var en storpamp i staden och ägde flera tomter med jordar till men stamtomten var Storgatan 11. Där bodde han och hans son, senare sonens måg och sist Axel Nilsson. Om denna tomt går flera sägner. Således utpekade gamla bönder ett litet grönt fönster där gamle rådman sågs hålla ett öga på den gamla gården många år efter sin död. han hade även inlagt i portdörrarna "Stulet och hem- buret" så ingen tjuv kunde lämna gården med stulet gods. Han hade på 1840 talet en gårdskarl "Lille Johan från Lillegården i Våmb. Denne var en trotjänare och hans sågs många år efter sin död, 1873, hålla till i Stallkammaren där han var sysselsatt med att laga selar. När rådmansstenarna revs upp fann de en slant un- der var och en, när de tagit upp några så var de så säkra på att finna slantar under var och en att de slog vad om vad slags valör det var på pengarna. Dessa slantar finnes nu hos släkten, de betraktas som / Skom. A. Brandt Skövde stadstraditioner 9. lyckopengar. Under pärontider var bordserveringen, där voro bord och soffor, där de kunde äta sin massäck och där Kjellberg bjöd på bränvin och dricka. Under det trädet skulle alla köpe- skålar drickas. Gamle Kjellberg var en myndig herre, om inte någon lyfte på mössan så petade av den med sitt spanskrör. Var det småpojkar som inte var artiga nog, så tog han dem i nacken och så fick de se på tuppen på kyrka och så sade han " Tuppen är vaken och jag är vaken, men du, du sover men nu väcker jag dej" och så fick de ett par rapp.
Husbygge och flyttning
När ett hus skulle byggas, borde det ligga på en tomt, så att kryddelanden och trädgården kom åt söder eller öster. Själva husgrunden var bäst om det kunde ordnas så att hörnen fick jordfasta stenar att stå på, ju bättre, källaren grävdes alltid i en backe i när- heten. Vid flytte av bönder som alltid var på våren, tillgick det så att i ottan samlades körehjälpen som und- fägnades medan kvinnfolken mjölkade. När de var färdiga följde en piga med och stannade på den nya gården dit djuren togs i första resan, tillsammans med det inre då husmor följde med. Varefter allt yttre lösöre kördes dit, till det nya stället och ställdes / Lars Svensson Skövde landsförs Husbygge o flytting 2 av, varefter säden togs; innan sista resan företogs så städade de det gamla hemmet utvändigt för i samma veva kom den nyinflyttade. På kvällen var det bara litet öl och bränvin samt en smörgås. Det riktiga flytte- gillet kom när de var i ordning. Flyttehjälpen var byns 8 a 10 bönder flyttningen var förr sällan utom socknen, och lassen efter en rejäl bonde kunde vara vara mellan 70 a 100. Far talade om för mig, att förr hade de en del ceremonier med djuren på det nya stället, men inte under min tid. Taklagsgille hölls när takstolarna voro resta, då bands en stång vid en stödbjälke, på stången var ett kors, den dagen bjöd ägaren på taklagsöl eller takstolskanna, som bestod av middag med drickes varor den dagen bara pratade de.
Naturföremål
I byn ligger ett backigt område fullt av högar och stenrösen som i min barndom kallades för ulf- eket, numera kallas det alltid ulfängarna. En sägen i trakten berättar än i dag att i en hög på Storegårds utskifte skall Konng Ulf ligga be- graven, högen säges var bevakad av tomtar som om nätterna ljusa över det helgade om- rådet. Min mor som är född vid ulfeket hörde berättas att om morgnarna ibland kunde höras hur reveljen blåste bland backarna. Det skulle vara danskarna som här en gång slagit läger när de brände Skövde, Ryd och Våmbs kyrkor Frostakällan ligger på Lillegårdsmark i byn, det har varit en offerkälla för barnsjukdomar / C Lindberg Skövde landsförs Hafstena by Naturföremål den kan aldrig sina mer än tre gånger för tredje gången den sinar skall värden förgås Den var torr en gång på 1700 talet och så var den torr en månad 1933 då sommaren var så torr att både Hafstena och Käpplunda sjöarna voro torra. Så nu är det bara tredje gången kvar. Källan springer fram ur ett omkr. en kubm. stort stenblock nere i en 8 a 10 m. djup dalsänka. Vid en kastanj i Mörketiden slog de 1901 ihjäl Husaren Lans, som var på väg till stallet för att rykta, det var några fulla skövdepojkar som inte kunde tåla uniformen. Vid den kastanjen samlades pinnar och småsten under hela sommaren eller så länge visan om husaren Lans var modärn. Sen blev de väl bortsopade
Julafton, juldagen
De skulle sopa logen på julafton för det skulle vara fint tills tomten kom, annars hade han sopat själv. Men hemma gjorde de det aldrig. Vi hade aldrig julhalm. Den seden var borttagen då. Men det var på många ställen de hade det, förstås. Vi hade alltid julgran hemma. Men då var det aldrig till att köpa en hoper grant och hänga i, utan det var till att köpa kulört papper och klippa blommor av det att hänga i. Så hade vi äpplen och karameller i den med och så en julstjärna i toppen. Det hade vi när vi var små, det var en stor gran som räckte till taket - men det var ju inte så långt till taket. Mor bakte många sortes bröd till jul, både grovt till att doppa i grytan och fint, och limpor till kaffedopp. Vörtbröd hade vi aldrig, med det hade de mångastans. Så fick vi julahögar: tre kakor, en bulle och så som de kalte för gås och så en ring, och så peppergubbe där ovanpå. Det var stora julahögar. Så skulle de göra ner en kaka i sädeskistan. Den skulle gömmas till våren, så skulle folket ha den innan de börja så, och så dragarna också. Det var för de skulle bli starka. De skulle vara en så gräsligt stor kaka såkakan. Det skulle brinna ett ljus julnatten. De påstod att det skulle dansa kl 12. Men vi hade aldrig nåt. Så skulle det stå mat på bordet julanatt. Det var till de döda. De skulle komma hem julanatt trodde de. Om de gick ut och titta genom fönstret när de satt och åt julafton om kvällen, skulle de få se, om det nu var nån som skulle dö på året. Då skulle det stå en likkista på tallriken framför den som dog, så hörde jag. Juldagen fick vi aldrig gå nånstans, då slog de varmt köttspad efter dem. Vem som kom först hem från ottesången, den skulle få bärgat den första säden.