Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro. Jul
När ve va' små inbilla de vuxna oss att man kunde se julen på långt avstånd. De såg julen sa' de genom fönstret.
Julafton
De döda kom hem julnatten. Det ljus som skulle brinna hela natten blåstes ut kl. 12 av någon osynlig. Om någon gick förbi en kyrka julnatten, lyste det ur fönstren, och på morgonen, när man kom till julottan, var det grus på bänkarna efter de nattliga besökarna. Far skulle alltid bära in julhalmen och breda ut den. Julnatten fick vi barn sova i julhalmen på golvet. Och under hela julen fick vi leka julalekar i halmen: "ta julatuppen" och många andra. När far brett ut julhalmen, gick han efter ved och tände julbrasa i den öppna spisen. Brasan fick ingen röra. Mormor (x 1896) skulle läsa i glöderna, om det såg ut som en fot och den var vänd utåt, då skulle någon dö nästa år, men var foten vänd inåt, skulle ett barn födas.
Husligt arbete
Blångarn skulle tvättas i dymmelveckan. Det skulle kokas i aska av björk eller grane. Sen fick det ligga ute minst en månad. Solen på mars månad är starkast. De kunde koka’t en gång emellan och lägga ut ’et igen. Garnet var av blån och hör (lin). Det var tre sorter: hör, mellanblån och de grovaste blåna. Hade de hör till både varp och väft, blev det ###. De bakte så mycket till jul, att de inte behövde baka förrän te Vafferdan. De bakade i flera dygn, så de fick flera stäng- er fulla. De skulle inte laka förrän till Kyndelsmäss; då var det såpa i vattnet. Kärnade de och de inte fick något smör, var det sånt olag bli- et (blivet). De gick till ett annat ställe och fick grädde och slog i kärnan eller kastade en silverpeng i kärnan.
Vårhalvåret
Mars mä sitt skägg lockar barna utför vägg, april mä sitt skinn piskar barna in. Det var 1 mars, som tranan bar ljus i säng. Petter katt kastar den hete stenen i sjön. Kyndelsmäss – då hade jungfru Maria kastat två i vattnet, så det skar sej och var bra att tvätta i. Då går det bra att skölja. 1 maj skulle de ha ägg och särskilt slags bröd, en vårkaka, som bakats om jul. Det var många bilder på den: får, kor och hästar i utkanten på kakan. Den skulle djuren ha, då de började vårbruket. Ingen rituell barfotaspringning har förekommit här. / Kristi himmelfärdsdag vid vad tid den än inträffar skulle ungdomen ut och vandra i skogen för att se rävhonan med hennes ungar. Räven tar ut sina ungar första gången den morgonen.
Årstider
De räknade aldrig året i månader förr utan i flockar, det var höstflocken, vinterflocken, vårflocken och sommarflocken. Under vårflocken lagade de ut vårsäden och böjade på trädan. Under sommarflocken var det slåtter av hö och sädesbärgning. Under höstflocken var det att ta upp rovor och kål samt så ut höstsäden. Vinterflocken var det slakt, skogskörslor, gödselkörning, tröskning och då fästades det i den flocken mycket. Sen delte de in flockarna i trettingar var tretting var en vecka Vårflocken omkr 15 april - 15 juni, sommarfl. 15 juni - 15 sept. (då skulle det som växte i jorden in) 15/9 - 15/12 höstflock. 15/12 - 15/4 vinterflocken. Vårflocken var kortast för det räckte med den tiden till vårarbetet och vinter- flocken var längst för då var det mycket som skulle uträttas och månaden efter jul var det ingen reda med arbetet.
Vårarbete, skörd och tröskning
Om Skene marten, det var andra tisdan i april, så skulle man sluta med kvällsetera . Sen skulle de lägga sig med dan och stå upp med dan. Kyndelsmäss är lillajul, Kyndelsmässedan var bäcken så högt som oxen bar oket. Frost 40 martyrer, frost i 40 nätter. Om det var solsken i advent, så blev det snöyra i fastan. Var det rim före jul, blev det regn före midsommar. Regn sjusovare, regn i sju veckor. Regnade det bönesöndag så fick Hinnaredborna hänga upp sina harver. Om Gallus var grann, så blev det grant hela vintern. Vid Mickelmäss skulle de hösta in sina äpplen, om de hade några. Göken kommer i åttne vecka. Om höet hade Olsmässe hätta och Larsemässe hatt, så var det gammelt nock. De skulle gå ut och titta till pärerna ve Olsmäss. De talade om att de gällade pärerna, då de gick ut och tog en här och där.
Bergväsen
Vår bonde hade en piga. Det var i Krokstorp. Jag kände henne lika väl som jag kände min egen mor. Hon hade varit där i många år. Men hon kunde aldrig vara med och äta vid julbordet, för då fick hon anfall av fallandesoten. Första julen hon var där hade de tvingat henne fram till bordet, för de tyckte det vore skamligt, om inte alla vore med. Men så snart hon kommit fram, fick hon ett anfall. Och sedan slapp hon alltid att vara med. Hon talade om, vad det berodde på. Hon hade sett en liten gubbe i Alkareberga i Kilanda; han hade kommit bärande på en stor påse med många granna boter på. Och hon hade drivit något spektakel med honom och förargat honom. En gång när hennes husbonde och en till hade varit i Alingsås och for hem och de var komna till Alkareberget, sa bonden: "Det var här som min piga såg den där lille gubben." Då slogs bägge hjulen av kärran med detsamma. Detta är sanning alltigenom, för jag kände ju folket.
Jul
Om julen gjorde di juletupp, och så skulle di ta den. Det var en, som hade tre ben, och så var det ända som en knopp uppanför. Och så låg di "skafföttes" på golvet och tog varandra med benen och kasta' varandra över ända. Det var till kasta rövkrok kallte di det. Så skulle di "sko blacka". Då skulle di sitta på en stång och den låg med ena ändan på en stol och med den andra på soffan. Och så skulle di sätta upp fötterna och slå ned fyra trätallrikar, som stod två på stolen och två på soffan. Han hade en käpp i näven, och med den skulle han slå ned tallrikarna. Han fick inte hålla fötterna på golvet, utan di skulle vara i kors över stången. Så han vände ryggen till det ena paret tallrikar, och det värsta var ju, när han skulle slå ibak sig. Och stången den var rund, och den rulla' ju runt.
Slåtter, skörd och tröskning.
Om isen vid islossningen drev åt söder skulle det bli ett gott år, drev den åt norr blev det missväxt. Om det var någon nykommen, skulle den bjuda på nå- gon förtäring, s.k. "gulbenskanna". De, som arbetade på logen och i ladan vid sädens införande, kallades "logakatt, stabbaröka och gullhönor. För att skydda säden mot råttor, lades enris i alla hörn på ladan. Efter slåttern gjordes slåtterkalas, som stående rätt före- kom då sökost, brynost och först och sist brännvin. Man använde "slagor", bestående av två käppar hopbundna med en läderrem, vid tröskningen, s.k. "präglatröska". Man tröskade par om par, så att två stod mittemot varandra och slog var sitt slag på den på boggolvet ut- bredda säden. Man brukade gå upp tidigt på morgonen / och "tröska otte". Till lysa då användes en lykta med ljus i, upphängd på en bjälke. Tröskningen skulle avslutas till jul, om det var bra.
Troll
Här är ett berg borta i Tummared. Där skall vara troll. De kunde höra, hur det vävde inne i berget. Och om vintertid hade de sett spår i snön. Det var efter trollungarna, som hade gått nu till sjön barfota. Strax före jul skulle bönderna mala om nätterna. Då kom trollen och stannade kvarnarna för dem. Det talte min mor om. Hon och hen- nes far var ute i en kvarn i Fagered och skulle ha malet. Rätt som kvarnen gick som bäst, tvärstannade den. Mjölnaren gick ut och skulle se, vad som var titt. Men han förstod ingenting. Vattnet och allt var i ordning. Men om en stund tog kvarnen till att gå så, så att de måste ge sej därifrån. Det ar visst om lusse. Och det trodde de var troll och allt det som ont är:'s utskickelse. Om en kvinna fick ett barn, la de stål över dörren. Det skulle vara där, tills barnet var döpt, för att trollen inte skulle komma och byta bort barnet.
Julafton
Det var så många som kom före jul och skulle ha korv och kaka, klockarn, kyrkestöten och tramparn, stöten skulle ha kaka och korv och tramparn bara kaka. Men sen kom alla fattiga dagarna före jul och ville ha, och fick de bara en kaka, så titta de så långt efter "sugel- biten". Sen skulle var och en i huset ha en kaka av varje sorts bröd, det bakades sur- limpor och vörtlimpor, en sorts vetebröd och vanliga utbredda kakor av siktmjöl. Mor gav alltid korna klöver eller en sädesnek på julkvällen, och så sa' hon: "Dä ä julafton i da, kossera!" / På juldagens morron skulle de vattna hästarna med samma de kom från julottan, den, som fick vattnat först, fick först in skörden sedan under året. Om solen sken på juldagen, så blev det frost på sommaren, sken hon på förmiddagen, så kom frosten på försommaren, och sken hon på e.m., så blev det frost på eftersommarn.
Husdjur
När de klippte fåren, skulle de alltid lämna en liten sudd av ullen kvar. Men jag vet ej varför det var. Farmor sa' alltid, när vi klippte fåren: "Räven tar sitt osaltat." Men jag vet ej, vad hon menade. De skulle baka ett bröd till jul, som kallades "julaleven". Och den skulle de gömma till våren, och då skulle alla husdjuren ha av den, korna skulle ha, när de släpptes ut, så att ingen trolldom bet på dem. Jag såg på ett ställe här, där de baka en sådan, det var en stor, rund kaka, och så trillade de opp degen runt / om, så att det blev som öron runt kanten. Och sedan skulle korna ha varsitt av de öronen, när de släpptes vall. Det var en käring, som vi köpte mjölk av hemma i mitt föräldrahem. Innan vi fick mjöl- ken, så släppte hon i litet salt i den och ett litet eldkol. Vi hade en bäck att gå över på vägen dit, och detta var särskilt farligt, det skulle hennes kor kunna ta skada av.
Vårarbete
Vid jul bakades två olika sorters bröd som gömdes till våren, det var "julbocken" och "bockhornet." "Julbocken" bakades på det sättet, att två längder läggas över varann i kors, ändarna klyvas o rullas sedan opp, så att kakan blir 8-kantig sedan när den jäst ihop. Till bockhornet lägges en längd i båge, ändarna klyvas även där o rullas opp. Både julbocken o bockhornet bakades av vörtdeg. Sen åt man bitar av dessa ute på åkern (illustration i nedre vänstra hörnet) / första maj, då höll man på med vårarbetet. Bitarna blöttes opp i dricka, o så drack man dricka till. Dragarna fick också av det, men de fick mycket litet. Dessa bröd kallades också "sålevar". De låg på julbordet till tjugondagen. När sådden var slut på våren, for gubbarna till kvarnen o mol, o sedan bakades bröd, så det räckte för hela sommaren.