Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul
Det var di som hitta på och gick ”julbockar” om julen. De klädde sig trasiga med skinn i ansiktet och på händer och fötter. Somliga var svarta i synen. Kunde komma och tigga när som helst i julen. Och de blev trakterade. Stjärngossar mins jag inte mer till än att di gick till stugorna och sjöng. Kan inte minnas om det var annandag jul eller på trettondehelgen.
Annandag jul
Då gick de och "môkade". De ställde till allt möjligt ofog.
Annandag jul
På natten gick ungdomen och skulle ta môkebollen ifrån bönnera. Bollen – det var brännvin och kaffe. Somma sprunge la och lät inte ta sej, men andra blev ertappade och fägnade. En del gjorde spektakel. Ibland vände de krea- tura och band dom i rumpen eller ock löste de dom. De la höt bakefter och hove halm i krubbera så mycke de kun- de packa ner och hove in gössel. På ett torpställe under Glumse hade de buret upp fåren på rännet. Torparn gick ut åt skogen och leta efter dom. Till slut fick han höra att de bräkte på rännet. Han lät han skulle stämt dom (upptågsmakarna). Han lova dom en blå tröga (= stryk).
Annandag jul
Vi gick julegossar. Det var jag med om. Det var för att få brännvin. Vi sjöng: "God morgon här inne både herre och fru, för alla olyckor bevare eder Gud. Vi önska er alla en fröjdefull jul, sonen i huset en fåle så stort, dottern i huset en vacker fästeman." Hade vi blitt insläppta och fått fägnad, sjöng vi: "Detta var ett präktigt hus fanns både brännvin å ljus." Men ville di inte släppa in oss: "Detta var ett dåligt hus, finns både lopper å lus." Så var det de som hade hästar, de red och vattna sina hästar i ett vättne vid Skårs lier. Där är ett riktigtigt springevatten. De red / fram till gårdarna och ville ha havre till hästarna. De sjöng: "Om inte vi får kappen full, så rir vi på taket å slår skorsten omkull." Så gick di annandan på morron och syssla i varandras lagårdar. Tyckte de om folket, gjorde de fint i lagårn, men ibland kunde de sätta långhalmskärvar för hästarna och kasta in gödsel. De som gjort fint fick komma in och få fägnad.
Annandag jul.
Annandagens morgon skall man vara uppe tidigt och se till djuren, först vattne dem, ty något vatten hade de inte fått under juldagen. Vänner och ovänner kunde kom- ma till en lagård, de förra för att städa och fodra, de senare för att häva in halva dyngan. Gödseln hävdes inte ut på juldagen. Annandagen skulle den läggas på ett stället, för att djuren skulle följas åt. (under betet på sommaren)
Annandag jul.
Annandagen klädde de ut ett rälét spöke de kallade "fäs- temö", stort som en människa och hade satt ett pass på det , sen gick de och ställde det vid dörren hos en annan. På passet stod vad ärende hon hade. Rida staffansrit har jag hört talas om att de gjorde på Stenfansdan'. Förr måleade de i andras fähus och ställde till spektakel den morron, hävde skit i åketyg och slog fram till dörra o.s.v.
Annandag jul
En fru från Kölingared berättar att hon i sin ung- dom tjänade i Hulegården i nämnda socken, och då red man staffan där. De redo runt husen flera varv, och det dånade värre än åskan, säger hon. Sedan stannade de vid dörren för att få någon fägnad. Fingo de riktig fägnad, redo de sin väg, men fick de ing- en, ställde de till alla möjliga spektakel såsom att spika igen dörrarna i uthusen, bära ladugården full med gödsel, så att bonden hade att göra halva annan- dagen med att ställa allt till rätta o.s.v.
Annandag jul
Olstorpa drängar hade den seden i min barndom att de skul- le upp tidigt på an'dan och rida över tre broar - det var Dammbroa, Lellebro å Stor-Åby bro. De red samme vägen i fullt galopp tre gånger. Så vattna de emellan i nordrinnande vatten - nej inte i åna. De gick och mörka i andras lagårdar. Nej, när en kom ut te sin lagård, var di länge (redan) därifrå'. Annanda'n skulle gödseln läggas på viss sida i gödselsta'n, och den skulle packas väl, det var för att kreaturen skulle hålla i- hop på betet nästa sommar.
Annandag jul
De red Skaffane te alla stôver å velle ha fägnad. De hur- ra' ve' dörra. Nej, de sjöng nog ingen visa. Jag vet inte hur de vattna- det har inte var't se'n jag var liten pojk. De hävde in en hoper gödsel i lagår'n - det var där Olstorpamu- rarn bor nu. De var gådda te körka alla. De (pojkarna) hade tatt upp dörra åt hästa ock släppt in ena so ock tatt tappen ur dric- katunnan. Nej, de har aldrig gått med trettondagsstjärna här.
Annandag jul
Annandagen gick man och gjorde rent i ladu- gårdarna hos varandra. Om de på något ställe inte fick någon förplägnad, lade de in gödselen igen. Stjärngossarna bestod av de vise männen, Herodes och Judas med pungen. Inuti stjärnan lyste ett ljus. Herodes hade ett svärd i sin hand. Det liknade en sabel, men var litet kortare. - För ännu längre sedan red man omkring i gårdarna. Då red man ända in i köket med hästen.
Annandag jul
Om annandagen gick ungdomen omkring och "hävde ut" i varandras ladugårdar. Var det så att de ville göra ont för någon, så hävde de in gödseln i hans ladugård, i stället för att göra rent. Barnen klädde ut sig och "gick julegubbar".
Annandag jul
Natten mellan juldagen och annan- dagen var det lag ute, som stal jul- granarna vid portarna på somliga ställen. Sen bar de dem till andra ställen och satte opp dem, och så fick de brännvin för dem där. När de var ute och stal gra- nar, så kunde de också fodra kreaturen på ställena och skotta ut gödseln. Tyckte de inte om folket, så hävde de i stället in en massa gödsel, som djuren stod i sedan.
Annandag jul
Man högg långa granar i skogen o slätkvista dem så att det bara blev en svans i toppen kvar, och så gick man och satte opp dem på ställena. Men egentligen skulle man inte visa sig då. Jag var med en gång när vi satte opp på ett ställe, o så visa vi oss i fönstret, o så sprang vi undan. Så kom ägaren ut men var i bara kalsongerna, så han kunde inte följa efter oss. Men så fastna min vante på en stolpe, vi vänta ett tag o så skulle vi efter den, men då hade han klätt sig o låg på lur o drog in oss. - Men sen gjorde vi likadant / på ett annat ställe, vi satte opp granarna o sa till vid fönstret, men inte ett knyst hörde vi. Då slog jag till med yxan i trappan, men intet hördes av, vi fick gå, de tordes inte öppna. Det var i Kyrkefalla detta. De stal granar vid portarna då på morron också. Det var de, som bar in sina granar på logen den natten, men ändå blev de tagna. Men att de höll på o gjorde rent i andras ladugårdar var mest bortlagt, när jag var ute. Men en gång var de så manstarka på ett ställe, att de bar hela svinhuset där utåt markerna o grisen också. Svinhuset var inte så stort, men det var timrat.