Älvsborgs fästning har anor från tidig medeltid då det ursprungliga Gamla Älvsborg uppfördes längre upp längs Göta älv. Denna äldre befästning spelade en central roll i nordiska konflikter och brändes eller erövrades upprepade gånger av danska trupper, vilket visade på dess strategiska sårbarhet. För att bättre skydda Sveriges enda västra hamnutlopp och den nya staden Göteborg beslutades det under Karl XI:s regeringstid att anlägga en starkare befästning på Kungsläktaren vid älvmynningen.

Bygget av det nya fästningsverket påbörjades under slutet av 1600-talet och präglades av tidens moderna bastionstillverkning enligt Erik Dahlberghs planer. Anläggningen utrustades med kraftiga vallar, kasematter och artilleribatterier som effektivt kunde beskjuta inkommande skepp i Göta älvs inlopp. Trots att fästningen sällan utsattes för lika förödande direkta belägringar som sitt medeltida ursprung, fungerade den som en avskräckande symbol för svensk militärmakt vid västerhavet.

Under 1700- och 1800-talen förlorade fästningen successivt sin militära betydelse i takt med att krigföringen förändrades och nya försvarslinjer drogs upp kring Göteborg. Den har därefter använts för andra ändamål, bland annat som krigsfängelse för välkända fångar som Johan Gyllenborg, och som depå. Idag vittnar de mäktiga granitmurarna och de välbevarade kanonställningarna om en dramatisk tid då kampen om Västerhavet avgjordes med kanoneld.

Den som besöker området möts av en storslagen militärhistorisk miljö där spåren efter stormaktstidens fortifikationsteknik alltjämt är påtagliga. Fästningsön och dess omgivningar förvaltas i nära samarbete med Statens fastighetsverk och erbjuder guidade visningar under sommarhalvåret.