Älleköpingestenen (med fornminnesbeteckning Riksantikvarieämbetets Fornsök för Åhus 172 samt signum Sk 97 eller EM85;377) är en imponerande runsten av granit. Den mäter omkring 3,2 meter i höjd, 1 meter i bredd och 0,5 meter i tjocklek. Stenen påträffades år 1965 av L. Cnattingius vid en arkeologisk undersökning av kyrkgrunden till den medeltida kyrkan i Åhus.

Innan stenen upptäcktes i sin roll som byggnadsmaterial hade den använts sekundärt som sockelsten i kyrkobyggnaden. Detta har medfört att båda långsidorna på stenen har blivit tillhuggna för att passa in i den nya konstruktionen, vilket delvis har påverkat dess ursprungliga form. Inskriften på stenen lyder i translitterering: "BillingR ræisti af[t] Skrauta stæin þænna", vilket i översättning betyder: "Billing reste efter Skröte denna sten".

Efter fyndet och upptäckten fattade Länsstyrelsen beslut om att stenen skulle tas till vara. Den flyttades och ställdes upp i sin nuvarande position utanför Åhus museum, där den idag är tillgänglig för allmänheten. Platsen och dess omgivningar vittnar om den tidiga kristnandeperioden och stormannaätten i det tidiga Skåne.

Idag kan besökare beskåda denna monumentala runsten och studera dess inhuggna runor som minner om Billing och hans bortgångne frände Skröte. Runstenen ger en påtaglig länk till vikingatidens Sverige och det historiska landskapet Skåne, där skrift och minnesmärken ristades in i fast berg och stenblock för att hedra de avlidna.